Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongorött - Kong Oscars Fjord, Kung Oskars fjord - Kongospråket - Kongostaten - Kongoärt - Kongregation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONGREGATION
Kongorött, det äldsta bensidinfärgämnet,
upptäckt av Bottiger 1884, erhålles genom koppling
av diazoterad bensidin med 2 molekyler
naftion-syra. Den röda färgen är ytterst oäkta och
förvandlas redan av spår av syra till blått, varför
k. kan användas som indikator. Det användes
dock fortfarande i stora mängder för
direktfärg-ning av bomull, framför allt i Östasien.
Kong Oscars Fjord, Kung Oskars fjord,
djupt inträngande och rikt förgrenad fjord på
Grönlands östkust, n. om Scoresbysundet. Den
upptäcktes och kartlades under A. G. Nathorsts
expedition till n.ö. Grönland 1899.
Kongospråket, beteckning för bakongo-gruppens
språk kring nedersta Kongo och i n. Angola;
stundom även kallat f i o t i. K., som är delat i flera
dial., tillhör bantuspråken och är det tidigast och
bäst kända av dessa; till dess utforskande har bl.a.
den svenske missionären K. E. Laman bidragit.
Kongostaten, numera Belgiska Kongo*, före
1908 oavhängig stat i Afrika kring floden Kongo,
lydande under konung Leopold II av Belgien,
som helt var dess skapare. Tidigt hade Leopolds
intresse väckts för koloniala företag, 1876 riktade
en tjänsteman i belgiska utrikesministeriet, É.
Banning, hans uppmärksamhet på de möjligheter,
som de just av Stanley utforskade men till stora
delar okända områdena kring Kongo kunde
erbjuda. Leopold sammankallade redan i sept. s.å.
en kongress av afrikakännare till Bryssel och
grundade här L’Association Internationale pour
l’ex-ploration et la civilisation de 1’Afrique centrale med
den dubbla uppgiften att utforska och civilisera
Kongoområdet. Som en underavd. härav
grundades 1878 Comité d’études du Haut Congo, som
i verkligheten dock helt kontrollerades av
Leopold II och tjänade hans syften. S.å. lyckades
Leopold vinna Stanley för sina planer och
utsände 1879 denne till Kongobäckenet, där han för
Comité d’études du Haut Congo av de infödda
hövdingarna förvärvade suveränitetsrättigheterna över
stora områden samt anlade ett flertal stationer.
Den verkliga innebörden av Leopolds planer och
verksamhet i Afrika kunde, ehuru de urspr.
skickligt dolts under en täckmantel av föregivna, rent
vetenskapliga och humanitära intressen, ej längre
bli okänd, övriga europeiska makter vände sina
intressen åt samma håll och sågo med oro
Leopolds aktivitet. Redan 1880 fattade fransmännen
fast fot vid Kongoflodens nedre lopp, 1884
tyskarna i Kamerun. Portugal, som gjorde anspråk
på kustlandet kring Kongos mynning, lyckades
1882 vinna Englands erkännade därav, vilket
bekräftades i ett fördrag 1884 mellan de två
makterna. Leopold lyckades emellertid skickligt
utnyttja motsättningarna mellan sina rivaler om
Kongoområdet; Frankrike och Tyskland
protesterade mot den engelsk-portugisiska
överenskommelsen, och denna upphävdes. På inbjudan av
Bismarck samlades en internationell konferens i
Berlin, den s.k. Kongokonferensen (15/ii
1884—26/2 1885), till vilken även inbjudits
L’Asso-ciation Internationale du Congo, en 1882 grundad
organisation, som övertagit Leopolds två äldre
täckorganisationers samtliga funktioner och i
Berlin representerades av Banning och Stanley.
Kongressen antog den s.k. Kongoakten (även
kallad Berlingeneralpakten), som
tillförsäkrade alla nationer för 20 år frihandel i
Kongobäckenet, proklamerade ständig neutralitet för alla
därvarande besittningar, förbjöd slavhandel,
stadfäste vissa humanitära grundsatser för
kolonisationen och öppnade Kongofloden för alla nationers
trafik. Samtidigt löstes på diplomatisk väg de
territoriella tvistefrågorna, och L’Association
Internationale lyckades av övriga intresserade makter
utverka erkännande av dess suveränitet över de
förvärvade områdena. I aug. 1885 kunde så
sällskapet proklamera sina besittningar som en
självständig stat, K., under Leopold II som suverän.
Huvudstad blev inom kort Boma. Under Afrikas
fortsatta uppdelning var Leopold alltjämt verksam
att utvidga K:s område, och i samband med den
fransk-engelska konflikten om Sudan tycktes
gynnsamma utsikter öppna sig. 1894 slöt sålunda
Leopold ett fördrag, som för Leopolds regeringstid
tillförsäkrade K. ett stort område längs övre
Nilen ned till Fashoda och för alltid landet v.
därom, medan England arrenderade K:s gränsområde
mot Tyska Östafrika. Fördraget, som skulle ha
knutit K. fast till den brittiska kolonialpolitiken,
framkallade stor spänning, och efter tysk protest
måste Leopold annullera sistn. bestämmelse, efter
fransk protest även fördragets övriga punkter;
endast ett mindre område vid Nilen arrenderades
för Leopolds regeringstid av K.
För att markera K:s internationella karaktär
rekryterades dess ämbetsmannakår urspr. ur
skilda nationaliteter, bl.a. svenskar, men från 1890
nästan uteslutande från Belgien. Samtidigt
lyckades Leopold utverka makternas tillåtelse att uppta
tullar. I verkligheten styrdes K., trots att den
formellt var en självständig stat, som en
Leopolds privata koloni; hans regim blev föremål för
mycket klander. 1892 lät han införa en ordning
i landet, som närmast gjorde dess n. del till hans
privata egendom; även eljest rådde stor
osäkerhet om kolonisternas äganderättsförhållanden.
Verkligt svår blev de inföddas lott, då Leopold
sålde stora koncessioner till privata företag, främst
rätt att utnyttja landets tillgångar på gummi, och
därvid anförtrodde åt bolagens tjänstemän
uppdrag inom den statliga förvaltningen. Detta
utlämnade negrerna åt företagens godtycke och
möjliggjorde en hänsynslös rovdrift.
Förhållandena framkallade en livlig agitation, särsk. i
England; efter en hänvändelse från den engelska
regeringen 1903 tillsattes en
undersökningskommission, som sökte fritaga Leopold från ansvar
men erkände existerande missförhållanden.
Närmast med anledning härav beslöt Leopold, som
redan 1889 testamenterat K. till Belgien, 1907 att
genast överlämna den. Fördraget härom
ratificerades 1908, varvid K. förvandlades till kolonien
Belgiska Kongo. I samband därmed återlämnades
det 1894 arrenderade området vid Nilen till
England; däremot utvidgades Belgiska Kongo efter
1 :a världskriget med en mindre del av Tyska
Östafrika, vilket övertogs som mandatområde. B.
Kongoärt, växtart, se Angolaärter.
Kongregatio’n (lat. congrega’tio, förening,
församling), kallas inom romersk-katolska kyrkan:
1) En kyrklig förening med den religiösa
ordens-formen till förebild men med vissa karakteristiska
— 617 —
— 618 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
