- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 16. Kimono - Kruciferer /
649-650

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkurs - Konkursauktion - Konkursbedrägeri - Konkursbo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONKURSBO

cur^ere, löpa samman), jur. Uttrycket k. användes
i flera olika betydelser. Särsk. betecknas därmed
i) det tillstånd, vari en person befinner sig, då
all hans förmögenhet omhändertagits för hans
borgenärers förnöjande, samt 2) själva det förfarande,
som utspelas, då förmögenheten i sådant syfte tages
i anspråk. Ett konkursförfarande måste kunna
komma till stånd, när en gäldenärs
förmögenhets-läge är sådant, att han ej kan till fullo förnöja alla
sina borgenärer. Det bör då ej stå gäldenären
öppet att erlägga betalning till allenast vissa
borgenärer, utan förlusten bör drabba varje borgenär
i förhållande till storleken av hans fordran.
Konkursförfarandet är en art av exekution
(generalexekution), som skiljer sig från annan exekution
(specialexekution) därigenom, att den principiellt
omfattar a 11 gäldenärens egendom och att denna
utnyttjas för tillgodoseende av samtliga hans
gäldenärer. För sådant ändamål förvandlas
egendomen i penningar, vilka proportionsvis fördelas
mellan borgenärerna. I den mån borgenärerna icke
i k. få likvid för sina fordringar, kunna de efter k:s
avslutande söka gäldenären. — Lagbestämmelser
ang. k. äro givna i konkurslagen 13/s 1921. Allmän
förutsättning för k. är gäldenärens obestånd, d.v.s.
oförmåga att rätteligen betala sin gäld (se
Kon-kursgrund). Formellt tillkommer k., därigenom
att ant. gäldenären själv el. borgenär till
konkursdomaren* ingiver ansökning om k. I det
förra fallet, liksom då gäldenären medgiver
borgenärens konkursyrkande, försättes gäldenären av
konkursdomaren utan vidare prövning i k. I
annat fall hänskjuter konkursdomaren prövningen
av ansökningen till konkursdomstole n*.
Ang. förutsättningarna för bifall till ansökningen
i sådant fall se Konkursgrund. Meddelas
konkursbeslut, utfärdar konkursdomaren kungörelse
härom samt översänder särsk. meddelande till alla
kända borgenärer. I och med försättandet i k.
förlorar gäldenären förvaltningsrätten över sina
tillgångar, vilken övergår på borgenärerna
(”konkursboet”*). Som dessas organ för handhavandet
av förvaltningen fungerar till en början en av
konkursdomaren utsedd förvaltare (interimsförvaltare),
vilkens viktigaste uppgift är att verkställa
uppteckning av gäldenärens bo, därest sådan ej redan
av gäldenären ingivits till konkursdomaren. Denna
bouppteckning beedigas av gäldenären vid det s.k.
första borgenärssammanträdet inför
konkursdomaren, vilket hålles 3—5 veckor efter
konkursbeslutet. Borgenärerna välja vid detta
sammanträde förvaltare (i regel endast 1) för
återstoden av k. I vissa fall, ss. då
konkursdomaren finner den valde obehörig el. olämplig, skall
emellertid konkursdomaren utse förvaltare. Under
hela k. övervakas förvaltningen av en utav
konkursdomaren utsedd rättens ombudsma n*,
en konkursdomarens och det allmännas
representant i k., vilken dessutom bl.a. i viss utsträckning
deltager i förvaltningsfrågors avgörande.
Borgenärerna äga i sammanhang med förvaltarevalet
tillsätta granskningsmän* för utövandet
av kontroll på förvaltningen. Ang. förvaltningens
närmare handhavande se Konkursförvaltning. —
Borgenär, som vill i k. göra gällande sin fordran,
har att hos konkursdomaren skriftligen bevaka

densamma inom viss i konkurskungörelsen utsatt
bevakningstid. Gör borgenär anspråk på
förmånsrätt för fordringen, skall detta angivas i
bevak-ningsinlagan. Utan bevakning kan betalning i k.
erhållas av den, som har pant- el. retentionsrätt i
viss till konkursboet hörande egendom och vill
hålla sig allenast till denna, samt av den, som
endast vill använda sin fordran till kvittning. Efter
bevakningstidens utgång granskas bevakningarna
av förvaltare och ev. av borgenärer och
gäldenären. Förekommer anledning till anmärkning
mot någon bevakning, skall före utgången av den
s.k. anmärkningstiden (2—4 veckor efter
bevakningstidens slut) anmärkningsskrift ingivas till
konkursdomaren. Framställes ej anmärkning, erhåller
borgenären den betalnings- och förmånsrätt han
yrkat; dock är ett förmånsrättsyrkande, som ej
avser någon i lag stadgad förmånsrätt, utan
verkan, även om anmärkning däremot ej framställts.
De tvistefrågor, som uppkommit genom gjorda
anmärkningar, handläggas å ett s.k.
förliknings-sammanträde inför rättens ombudsman,
vilken därvid har att söka åstadkomma förlikning*.
Misslyckas detta, hänskjutas tvistefrågorna till
konkursdomstolens avgörande. Efter bevakningstidens
utgång kan efterbevakning* av fordran ske. — K.
avslutas vanl. genom slututdelning (se
Utdelnings-förslag). Emellertid kan k. avslutas även på ett
tidigare stadium, genom att gäldenären träffar
förlikning med alla borgenärer, som bevakat fordran
i k., el. ock genom att av gäldenären bjudet a
c-k o r d* godkännes av borgenärerna och fastställes
av konkursdomstolen. Slutl. kan k. komma att
upphöra genom avskrivning i följd av att
icke någon fordran bevakats i k. el. att under k:s
fortgång blir uppenbart, att tillgång ej finnes till
bestridande av konkurskostnaderna
(protokollslösen, arvoden till förvaltare och rättens ombudsman
samt förvaltningskostnad i övrigt). — Om det
redan vid konkursbeslutets meddelande är uppenbart,
att tillgång till bestridande av konkurskostnaderna
saknas, tillämpas ett enklare konkursförfarande
(s.k. fattigkonkurs). Konkursdomaren
förordnar en god man att taga vård om gäldenärens
bo och förrätta bouppteckning samt kallar därefter
gäldenären att edfästa bouppteckningen.
Ådaga-lägges ej genom tillägg till bouppteckningen vid
edgången el. eljest, att tillgång till
konkurskostnadernas bestridande förefinnes, avskrives k.,
såframt ej borgenär, som t.ex. vill föranstalta om
återvinningstalan (se Återvinning till konkursbo)
ställer säkerhet för kostnaderna. I sådant fall sker
omläggning till ordinärt konkursförfarande. —
Genom lag 6/i 1934 har stadgats, att k. här i riket
skall omfatta jämväl gäldenärens egendom i
Danmark, Finland, Island och Norge. Vad till
konkursbo hörer, skall bedömas efter svensk rätt, dock ej
betr, egendom, som enl. andra statens lag ej må
tagas i mät, varjämte dess regler för pant- och
retentionsrätt skola tillämpas. Motsv.
bestämmelser gälla ang. egendom i Sverige vid k. i något
av angivna länder. — Litt.: C. Ekdahl, ”Om
fordran i k.” (1935); F. Lejman, ”Bidrag till läran
om återvinning i k.” (1939). G.L.;N.Gt.

Konkursauktion, se Auktion.

Konkursbedrägeri, se Konkursbrott.

Konkursbo. 1) Den egendom, ur vilken
borge

— 649 —

— 650 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 12 20:22:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-16/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free