Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkurrens - Konkurrensklausul - Konkurrent - Konkurrera - Konkurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONKURRENSKLAUSUL
kostnaden, ty en ökning av utbudet kräver en
prissänkning, som gör, att han från priset på de
nya enheterna får dra vad han tack vare
prissänkningen förlorar på det redan tidigare
existerande utbudet. Liksom vid ett monopol" komma
gränskostnaderna att sammanfalla med
gränsintäkten, vilken här är lägre än priset. Ofta avstå
företagen dock från att söka öka sin avsättning
genom en prissänkning och inrikta sig i stället
på reklam- el. kvalitetskonkurrens. Vid
mono-polistisk k. är tendensen, att pris och
självkostnader skola sammanfalla, mindre stark än vid fri
k. Även om de redan på marknaden existerande
företagen göra övernormala vinster, är det dock
ej säkert, att nya företag söka etablera sig på
denna, då de kunna anse, att de tidigare företagen
äro så inarbetade, att det ej lönar sig att söka
konkurrera med dem; deras ställning på
marknaden ger dem då en good will, som tar sig uttryck
i att det kapitaliserade värdet av deras avkastning
överstiger värdet av deras realkapital.
Tillströmningen till marknaden kan dessutom vara
begränsad genom nyetableringskontroll* el. genom
att det kräves stort kapital el. särskild skicklighet
för att uppta en yrkesverksamhet. Givetvis söka
de existerande företagen också dölja sina vinster
för att ej locka dit nya konkurrenter. Skulle å
andra sidan vissa företag gå med förlust på gr.
av otillräcklig avsättning, är det ej givet, att de
nedlägga driften. Så länge deras inkomster äro
i stånd att täcka de rörliga kostnader, som de
skulle inbespara, om driften nedlades, lönar det
sig för dem att fortsätta denna, även om
inkomsterna ej äro tillräckliga för att täcka de fasta
kostnader, främst i form av förräntning och
amortering på anläggningskapitalet, som även
skulle utgått, försåvitt driften upphörde. Detta
behöver dock ej betyda, att priskonkurrens är
utesluten, då företagen i stället kunna överbjuda
varandra genom att utlova återförsäljarna större
rabatter. På en märkesvara sätter producenten
i regel priset, medan han medger grossister och
detaljister en bestämd rabatt på detta. Genom
att öka rabatten kan han göra detaljisten mera
intresserad av att föra och rekommendera hans
vara. Ett syfte med producentens reklam är dock
att frigöra sig från beroendet av återförsäljarna
genom att tvinga dem att föra varan, enär
kunderna efterfråga den.
Det är ej ovanligt, att det på en marknad
råder ant. ett av alla accepterat pris el. en
vedertagen regel för hur priset skall beräknas. När
t.ex. en advokat, läkare el. annan fri
yrkesutövare skall starta sin verksamhet, väljer han i
regel samma taxa som sina kolleger. Att ta
högre pris vågar han ej, och att underbjuda
dessa skulle han anse vara illojalt. Det på
marknaden rådande priset får på så sätt en tendens
till permanens. På samma sätt kunna alla
detaljister i en bransch bestämma sitt pris genom att
göra samma för branschen sedvanemässigt
bestämda tillägg till inköpspriserna. Även om
priskonkurrens på detta sätt uteslutes, kan priset
komma att sammanfalla med självkostnaderna,
ehuru detta ej beror på att det pressas ned mot
dessa utan i stället på att kostnaderna stiga i
förh. till priset genom att nya företag strömma
till branschen, intill dess avsättningen pr företag
reducerats så starkt, att vinsten ej längre lockar
till nyetablering. Följden av denna prisbildning
kan bli, att en oekonomiskt stor kapacitet
ut-bygges. Råder på marknaden ett på detta sätt
accepterat pris, föra de olika företagen ingen
självständig prispolitik utan producera, vad de
kunna avsätta till det på marknaden rådande
priset. Det lönar sig ej att utsträcka utbudet
längre, än att gränskostnaden motsvarar priset,
men ofta måste man på gr. av bristande
efterfrågan nöja sig med mindre avsättning. Vill man
öka denna genom reklam, lönar det sig att gå
till den punkt, där produktionens och reklamens
sammanlagda gränskostnader motsvara priset.
Huruvida k. skall anses som en från
samhällelig synpunkt önskvärd marknadstyp, blir
beroende av vilka former den tar sig. Den fria k.
tenderar som ovan nämnts till att pressa priset
till självkostnaderna, samtidigt som mindre
effektiva företag utrensas. Den ofullkomliga k. kan
däremot leda till onödigt utbyggd
produktionskapacitet, höga reklamkostnader, dyra
transportkostnader genom att varje företag önskar vara
representerat på varje del av marknaden,
bristande standardisering etc. (jfr Monopol). — Litt.:
R. Triffin, ”Monopolistic competition and general
equilibrium theory” (1941); E. H. Chamberlin, ”The
theory of monopolistic competition” (1947). C.Wr.
Konkurrensklausul, bestämmelse i
konkurrensförebyggande syfte i anställnings- och
överlåtelseavtal. I förstn. fallet avser arbetsgivaren att
därigenom hindra befattningshavaren att efter
anställningens slut mot arbetsgivarens vilja ta
anställning hos konkurrerande företag el. eljest
driva konkurrerande verksamhet inom samma
bransch. I det senare fallet vill en person, som
övertar en affärsrörelse, förhindra, att överlåtaren
efter överlåtelsen utövar verksamhet av samma
el. liknande slag. En k. kan vara mer el. mindre
omfattande och innebära förbud för den
anställde el. överlåtaren att under viss tid el. för all
framtid driva konkurrerande verksamhet på en
viss lokal (gata, stadsdel, ort) el. i hela landet.
Ofta är k. förbunden med vitesbestämmelse. En
k. är icke obegränsat giltig, och dess verkan
in-skränkes av § 38 i 1915 års avtalslag. Denna
stadgar, att den som gjort en dyl. utfästelse icke är
bunden därav ”för så vitt utfästelsen i fråga om
tid och ort el. eljest skulle sträcka sig längre än
som kan erfordras för att hindra konkurrens el.
ock över hövan inskränka honom i hans frihet
att utöva förvärvsverksamhet”. Om arbetsgivaren
själv är skuld till att anställningen upphör, kan
k. mista sin giltighet. Upphör däremot avtalet
på gr. av kontraktsbrott från den anställdes sida,
är denne i allm. bunden av sin utfästelse i k. H.Rbg.
Konkurrent’ (eg. medlöpare; se Konkurrera),
medtävlare (i handel, yrke m.m.); medsökande.
Kron., ett i äldre kalendrar använt
ordningsnum-mer för den veckodag, på vilken 24/s inträffar. K. 1
betyder en söndag, k. 2 en måndag o.s.v. Till k.
1—7 svara i ordning söndagsbokstäverna F, E, D,
C, B, A, G.
Konkurre’ra (lat. concurr’ere, löpa med el.
tillsamman), tävla, deltaga i konkurrensen (om).
Konkurs’ (lat. concuFsus, sammanlopp, av con-
— 647 —
— 648 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
