Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsul - Konsular - Konsularjurisdiktion - Konsulartribun - Konsulat - Konsulatet - Konsulatfaktura - Konsulatfrågan - Konsulatråd - Konsulatväsen - Konsulent - Konsulskassan - Konsult - Konsultation - Konsultativ - Konsultativa statsråd - Konsultera - Konsulterande ingenjör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSULAR
ganska väl definierade och avgränsade, är detta
knappast fallet med dem, som skola anses
tillkomma en k. I följd därav råda betydande
meningsskiljaktigheter, och tillämpningen är heller
icke enhetlig i alla länder. I regel anses dock
konsulaten med sina arkiv vara skyddade av
hemlandets vapen och flagga och i följd därav
okränkbara. I allm. äro också utskickade k. i
likhet med diplomater befriade från att erlägga
direkta skatter, tullar och vissa andra offentliga
avgifter. En k. måste noga iakttaga lagen i det
land, där han utövar sin verksamhet, och avhålla
sig från varje inblandning i dess inrikespolitiska
förhållanden.
För Sveriges del regleras k:s verksamhet
genom k.f. 3/2 1928 ang. beskickningar och
konsulat samt genom konsulatinstruktion 15/2 1928.
F.n. (1950) har Sverige inemot 600 konsulat i
utlandet, varav ett 20-tal förestås av lönade k.
Av främmande makter ha inrättats i det närmaste
300 konsulat i Sverige, varav o. 40 innehas av
lönade k. Under de senare åren har allt starkare
framträtt ett behov att förstärka och förbättra
handläggningen av sjöfartsärenden vid de
konsulära myndigheterna. 1946 års riksdag uttalade
sig i princip härför, och från hösten 1948 finns
inom Utrikesdep. en särskild rådgivande nämnd
för konsulära sjöfolks- och sjöfartsärenden, den
s.k. konsulatnämnden, med chefen för dep:s
rätts-avd. som ordf, och som led. representanter för
de större sjöfolksorganisationerna och för
Sveriges redareförening. — Litt.: G. Stuart, ”Le droit
et la pratique diplomatiques et consulaires” (i
”Académie de droit international. Recueil des
cours”, 48, 1934); E. Bratt, ”Diplomater och k.”
(1943). H.Ci.
Konsula’r (lat. consularis), i Rom under
republiken och äldre kejsartiden beteckning för
förutv. konsuler el. (under kejsartiden) personer,
som av kejsaren förlänats konsuls rang. K.
utgjorde den förnämsta klassen inom senaten och
hade att i debatterna yttra sig före övriga
senatorer. Under den senare kejsartiden (efter 300
e.Kr.) användes k. dessutom som titel för vissa
provinsståthållare utan samband med
konsulsäm-betet el. senatens högsta rangklass.
Konsularjurisdiktion, domsrätt, som, enl.
folkfördrag el. sedvänja, vissa europeiska makters
samt USA:s konsuler i några icke-kristna stater
utöva över egna landsmän el. deras skydd
åtnjutande personer, som äro bosatta el. vistas
inom deras konsulsdistrikt. K. i Turkiet och
Egypten ledde sitt upphov från kapitulationerna*
mellan vissa västeuropeiska stater och Turkiet,
och anledningen därtill var farhågor, att de
orientaliska domstolarna och lagarna icke skulle bereda
européerna nödigt skydd i utlandet. Efter i:a
världskriget och Versaillesfreden ha mellertid k.
flerstädes upphört. I Egypten ersattes k. 1876
delvis av de blandade domstolarna*. Dessa och
återstoden av k. upphörde 14/io 1949. —-För svensk
k. i utlandet lämnar lag 5/e 1909 om k. vissa
allmänna regler. Från konsulardomaren och
kon-sularrätten kan klagas i Seva hovrätt; svensk lag
tillämpas mest vid denna k. K.
Konsulartribun, se Tribun.
Konsula’t. 1) En fornromersk konsuls ämbete.
Jfr Konsul 1).
2) En konsuls ämbete; sammanfattningen av
därtill knutna anställda; även om konsulns
äm-betslokal. Jfr Konsul 4).
Konsula’tet kallas den period i Frankrikes
historia (1799—1804), då N. Bonaparte som förste
konsul var rikets högste styresman. Se Napoleon.
Konsulatfaktura erfordras vid export till en del
länder, bl.a. USA, för att där läggas till grund
för beräkning av tullavgiften, då denna utgår efter
värdet. K. utskrives på särskild, av resp,
importlands konsulat tillhandahållen blankett och skall
företes hos konsuln för legalisering.
Konsulatfrågan, se Sverige-Norge.
Konsulatråd, vid vissa svenska beskickningar
(1906—13) i utlandet anställd konsul med
uppgift att biträda vid handläggning av
kommersiella frågor.
Konsulatväsen, den gren av en stats
utrikes-representation, som har speciellt avseende på
handelspolitiska o.a. internationellt kommersiella
förhållanden. Se Konsul 4).
Konsulent’ (till lat. consul’ere, rådfråga), vanlig
titel (oftast i sms., angivande verksamhetens art)
på en facktekniskt utbildad tjänsteman i en
myndighets el. i enskild tjänst. K. har till uppgift
att ur fackteknisk synpunkt bereda de ärenden,
för vilkas riktiga administrativa handläggning
sådan beredning är erforderlig, samt att vara
rådgivare såväl för myndigheten som för under
densamma sorterande funktionärer och för
allmänheten.
Konsulskassan, se Kabinettskassan.
Konsult’ (jfr Konsultera), vardaglig benämning
på konsultativt statsråd.
Konsultatio’n, se Konsultera.
Kon’sultativ [el. -i’v], rådgivande.
Konsultativa statsråd kallas enl. för grundlag
och lag okänd men sedan 1946 även av
Statskalendern vedertagen terminologi de av konungens
rådgivare, som RF § 6 betecknar som statsråd
utan dep., med undantag av statsministern, som
dock tillika kan vara departementschef.
Statsråden utan dep. skola enl. samma paragraf vara
minst 3 och enl. av konung och riksdag
gemensamt stiftad lag om statsdep. och statsråd utan
dep. av 1947 högst 5. Inom dessa gränser
bestämmer konungen själv deras antal. F.n. äro de 5.
Då statsministern är en av dem, är k:s antal
således f.n. 4. Minst 2 av statsråden utan dep.
böra ha förvaltat civil beställning. Länge ha k.
ansetts ha till huvudsaklig uppgift att svara för
enhetlig lagtillämpning inom den kungl.
rådkammaren. Numera är deras ställning mindre olik
departementschefernas. Det är näml, sedan 1941 enl.
RF § 5 konungen obetaget att förordna annan led.
av statsrådet att i departementschefens ställe
föredraga de ärenden konungen bestämmer. F.Lth.
Konsulte’ra (lat. consultaré), rådfråga (t.ex.
läkare, advokat), rådslå. — Konsultation,
råd-frågning; rådplägning, överläggning.
Konsulterande ingenjör, teknisk expert, som
mot ersättning åtar sig att lämna råd, uppgöra
förslag, utöva kontroll o.d. inom sitt fackområde.
Av en k. fordrar man utom erfarenhet och
om
— 743 —
— 744 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
