Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsumtionsskatt, förbrukningsskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSUMTIONSSKATT
i syfte att beskatta konsumenterna genom att
uttaga en monopolvinst. Vid tullar kan man
skilja mellan finanstullar, som påläggas i syfte
att beskatta importen, t.ex. kaffetullen, och
skyddstullar, vilka avse att skydda den inhemska
produktionen och därför, såvida de helt fyllde
sin uppgift, ej skulle möjliggöra någon import
och alltså ej gåve staten någon inkomst. I den
mån import likväl äger rum, innebära
skyddstullar en beskattning av motsv. konsumtion,
såvida det ej undantagsvis skulle lyckas att
övervältra dem på säljarna (jfr Handelspolitik, sp.
966). Även den genom tullen framkallade
prishöjningen på den inhemska varan kan betecknas
som en beskattning av konsumenterna till förmån
för producenterna (jfr Skattetryck). En t i
11-verkningsskatt kan läggas på råvaran, ss.
malt, på ett halvfabrikat, ss. råbrännvin, el. på
den färdiga varan, ss. öl. För undvikande av
besvärlig kontroll var det tidigare ej ovanligt,
att man lät den utgå efter företagets
produktionskapacitet; så utgick tex. brännvinsskatten
efter brännvinspannans rymd. En
tillverknings-skatt måste kompletteras med en tull el. annan
form av importavgift, då den eljest skulle
inskränka den inhemska produktionen till förmån
för importen. En omsättningsskatt kan
vila ant. på parti- el. på detaljhandeln. Ex. på det
förra utgör tobaksskatten, på det senare den
numera avskaffade allmänna omsättningsskatten.
I regel är det lättare att kontrollera en skatt
på tillverkning än på omsättning, då en vara,
t.ex. margarin, kan tillverkas vid ett fåtal
företag men försäljas i tusentals affärer. En fördel
med en omsättningsskatt är, att en höjning el.
sänkning av denna även träffar lager hos
återförsäljare, medan dessa vid en tillverkningsskatt
göra en vinst, resp, förlust till följd av
skatte-ändringen. En omsättningsskatt behöver tydligen
ej kompletteras med en tull. En nackdel med
en tillverkningsskatt är, att om återförsäljarna
äro vana att lägga t.ex. 30fl/o på inköpspriset av en
vara, riskerar man, att de göra ett procentpålägg
även på skatten, varigenom
återförsäljarmargina-len vidgas. Tillverknings- och
omsättningsskatter bruka gemensamt benämnas a c c i s e r.
Formellt äro de företagsskatter, då producenter el.
återförsäljare äro de formella skattesubjekten,
ehuru det är avsett, att dessa skola övervältra
dem på konsumenterna. Ovan har talats om
indirekta k. Ex. på direkta k., där det
förutsättes, att någon övervältring ej skall äga
rum, utgöra motorfordonsskatten och hundskatten.
Från principiell synpunkt kunna vägande
invändningar riktas mot flertalet k. De träffa
skattebetalarna ojämnt; så går t.ex. den, som ej
röker, fri från tobaksbeskattningen. Skola k. ge
god inkomst för det allmänna, måste de läggas
på massartiklar, ss. tobak, spritdrycker, kaffe el.
sötsaker. Dessa konsumeras i regel i relativt
högre grad av små inkomsttagare, varför skatten
utgör en större procent av deras inkomst än av
de stora inkomsttagarnas (jfr Skattetryck). Detta
behöver visserligen ej gälla om skatter, som
läggas på lyxvaror, men vanl. äro sådana föga
givande samt svåra att administrera (jfr
Lyx-skatt). Man söker dock undvika att lägga k. på
varor, som förbrukas i lika stor utsträckning av
större och av mindre inkomsttagare, varför k.
där fungerar som en ren per c a p i t a-skatt, och
givetvis än mer att lägga den på varor, där
små inkomsttagare förbruka en större kvantitet.
En skatt på kaffe kan dock strida mot denna
regel. Skatter på nödvändighetsvaror kunna även
träffa familjeförsörjare särsk. hårt genom att
förbrukningen av dessa stiger med barnantalet.
Faran härför överskattas dock ofta, ty då en
inkomsttagare ej får ökad inkomst blott därför,
att barnantalet ökas, har han ej möjlighet till
större totalförbrukning än den ensamstående,
utan det blir blott fråga om en annan
fördelning av förbrukningen, varvid större del kan
falla på skattefria nyttigheter, ss. enklare
livsmedel och bostäder. En icke önskvärd
fördelning av en k. kan dessutom mötas genom en
motsatt fördelning av inkomstbeskattningen. Som
en sista nackdel med k. kan nämnas, att k.
inskränka det fria konsumtionsvalet. Genom att
de reducera konsumtionen av en vara, träffas
producenter av denna av en förlust, som ej
motsvaras av någon inkomst för det allmänna. Om
t.ex. ett företag producerar 100,000 enheter av
en vara till ett pris, som med 10 kr överstiger
dess rörliga kostnad, samt påläggandet av en k.
med 5 kr pr enhet inskränker efterfrågan till
80,000 enheter, så utgör statens inkomst 400,000
kr, konsumenterna får bära lika mycket i form
av en prishöjning, medan producenterna förlora
200,000 kr genom den minskade avsättningen.
Härtill kommer konsumenternas mera
svårbestämda förlust genom konsumtionsinskränkningen
(jfr Konsumentöverskott).
Ett motiv för en k. kan vara att inskränka
en som skadlig ansedd förbrukning. Det bästa
ex. härpå erbjuder alkoholbeskattningen. Ofta
är detta dock mera ett skenbart än ett verkligt
motiv, då staten av finansiella skäl ej vill sätta
skatten så hög, att förbrukningen avsevärt
in-skränkes. Skulle man helt avskaffa k., finge man
höja inkomstbeskattningen på ett sätt, som
knappast vore möjligt att genomföra, i varje fall ej
utan stor ojämnhet i beskattningen på gr. av
underdeklaration o.d. Många k. äro billiga i
uppbörd, genom att de, ss. margarin- och
ölskatten, vila på ett fåtal företag. Har man väl
ett tullverk, kostar det knappast mer att uppta
ytterligare några tullar. Huruvida finansmonopol,
ss. Tobaksmonopolet och ab. Vin- och
spritcentralen, skola anses medföra låga
uppbörds-kostnader, blir beroende av vad man anser om
den offentliga driftens för- och nackdelar i
jämförelse med den enskilda, men äro sådana väl
införda, medför en skattehöjning ej ytterligare
kostnader för staten. Genom k. kan man
beskatta personer, vilkas inkomst det ej är möjligt
att kontrollera. Slutl. brukar det framhållas som
en fördel med k., att de äro lätta att bära för
den enskilde, som ej märker mycket av dem,
genom att han erlägger dem i många små
portioner. Från demokratisk synpunkt kan detta
dock vara en nackdel, då samhällsmedlemmarna
ej ha möjlighet att väga skattens tryck mot
värdet av de offentliga utgifter, som den bekostar.
Diktaturstater ha också varit intresserade av k.,
— 747 —
— 748 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
