Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontra, contra - Kontraalt - Kontraband - Kontrabas - Kontrabastuba - Kontrabok, motbok - Kontrabrass - Kontradans - Kontradiktion - Kontradiktorisk - Kontradiktoriskt förfarande - Kontrafagott - Kontrafakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTRA
Kontrabas med två olika stråkfattningar.
Kontra, contra (lat. contra, emot) i
sammansättningar och uttrycket pro et contra; emot,
motsatt.
Kontraalt, en djup, kraftfull altstämma av
betydande omfång och virtuositet, egenskaper, som
i sht utmärkte barockoperans kastrater.
Berömda k. voro Senesino, som 1721 introducerades i
London av Händel, Carestini (kallad Cusanino),
Minelli, Aprile och Guadagni (Glucks förste
Orfeus 1762). Av framstående kvinnliga k. må
nämnas Francesca Cuzzoni, Ernestine
Schumann-Heink, Sigrid Onegin och Marian Anderson.
Kontraband (ital. contrabbando, till contra, emot,
och bando, påbud; eg.: handel emot lagarna),
föremål, vars införande i ett land strider mot givna
föreskrifter; k. äro i allm. underkastade
konfiskation; jfr Krigskontraband.
Kontrabas (ty. Kontrabass, ital. contrabasso,
violone, fra. contrebasse, eng. double bass) el.
bas
fiol, det största stråkinstrumentet. K:s fyra
strängar stämmas sedan 1800-talets början i
kvarter E A d g (notering en oktav högre än tonerna
ljuda). Stundom ha de nutida k. en femte sträng,
och i Italien och England förekomma även k. med
tre strängar. K. brukas i sht i orkester, men den
har även använts som soloinstrument. — Litt.: F.
Warnecke, ”Ad infinitum. Der Kontrabass, seine
Geschichte und seine Zukunft” (1911). D.F.
Kontrabastuba, mus., se Tuba.
Kontrabok, motbok, inom detaljhandeln bok,
i vilken säljaren inför kreditförsäljningar; boken
förvaras av köparen. Bankböcker
(sparbanksböc-ker o.d.) äro en annan form av k. Vid
sjöförsäkring införas ofta försäkringssummorna i k.
Kontrabrass, sjöv., se B rass.
Kontradans (fra. contredanse), en grupp av
sällskapsdanser, dansade av flera par med varierande
figurer el. ”turer” i såväl carré som colonne (se
Fransäs). Urspr. engelska lantliga danser, country
dances, kommo de i bruk i Frankrike o. mitten av
1700-talet, omarbetades, oftast till kadriljform (se
Kadrilj), och förekommo även i Sverige ända till
slutet av 1800-talet. Till k. höra även angläs,
fransäs och lansiär (se dessa ord). — I Feuillets
”Choréographie” (1700) omnämnes en contredanse,
som eg. betecknar ett pas de deux, i vilken de
dansande paren dansa emot (contre) varandra, tydligen
med missförstående av ordets etymologi. F.Fi.
Kontradiktio’n, log., motsägelse*. Jfr
Kontra-diktorisk.
Kontradikto’risk (av lat. contradic’tio,
motsägelse), log. K. kallas förhållandet mellan a)
två begrepp, varav det ena negerar det andra
och omvänt (t.ex. dödlig och odödlig), el.
mellan b) två omdömen, varav det ena negerar det
andra och omvänt (t.ex. ”Alla gossar äro
rödhåriga” och ”Några gossar äro icke rödhåriga”); en
slutsats från det ena av dessa omdömens sanning
till det andras falskhet el. omvänt kallas en k o
n-t r a d i k t i o n s s 1 ut s a t s. — Begrepp, som
ömsesidigt utesluta varandra men som icke äro
kontradiktoriska, t.ex. de olika artbegreppen
under samma släktbegrepp (engelsman, fransman,
norrman, svensk etc. under släktbegreppet
européer), kallas konträra begrepp. — Jfr
Motsats. J-J.
Kontradiktoriskt förfarande, jur., processföring
under utväxlande av yrkanden och genmälen, det
normala förfarandet i modern civilprocess,
kännetecknat av att båda parterna yttra sig i saken el.
åtm. haft tillfälle yttra sig över motsidans
påståenden. K. innebär alltså, att ingen får dömas
ohörd, en huvudprincip i nyare processrätt, men
tillika att dom får meddelas endast på grundval av
i processen förebragt material el. notoriska
förhållanden, icke på domarens privata kunskap om
tvisteföremålet. K.
Kontrafagott, stor fagott, stämd en oktav
djupare än den vanliga fagotten*. K. uppfanns o. 1620
av H. Schreiber i Berlin, användes i kompositioner
av bl.a. Haydn och Beethoven men kom först
under senare delen av 1800-talet att allmänt brukas
i större orkestrar, sedan förbättrade former av
instrumentet framkommit.
Kontrafakt’, mus., en sång, vars text ersatts av
en annan, oftast av motsatt innehåll. Ex. på k.
— 767 —
— 768 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
