Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungarnas konung - Konungars tillbedjan - Konungaspegeln - Konungastyrelsen, Konunga- och hövdingastyrelsen - Konung Carl XIII:s orden - Konung Edvard VII:s land - Konungen - Konungens allmänna hospitalsfond, Hospitalsfonden - Konungens arv och eget - Konungens (K.m:ts) befallningshavande - Konungens eget värvade regemente - Konungens ekonomiska lagstiftning - Konungens hospital - Konungens högsta domstol - Konungens kansli - Konungens lagråd - Konungens märke - Konungens nämnd - Konungens regeringsrätt - Konungens skjutpris - Konungens stab - Konungens stora vakt - Konungens vapen - Konungens värvade husarregemente - Konungen är död, leve konungen! - Konung för en dag - Konung Georg V:s land - Konung Gustaf V:s jubileumsfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGARS TILLBEDJAN
Litt.: G. A. Deissmann, ”Licht vom Osten” (4
Aufl. 1923).
Konungars tillbedjan, se Heliga tre konungar.
Konungaspegeln (fno. Konungsskuggsjd, lat.
SpePulum rega’lé), norsk medeltidsskrift av onämnd
förf., enl. F. Paasches hypotes ärkebiskop Einar
Gunnarsson (d. 1263). I varje fall torde K. ha
tillkommit vid mitten av 1200-talet
(huvudhandskriften dateras till 2:a hälften av detta årh.). Arbetet
tar trots sin titel icke direkt sikte på konungen
utan är snarare tänkt som en allsidig
medborgerlig lärobok. Av planlagda 4 avd. finnas emellertid
blott de 2 första, om köpmännen och om konungen
och hans hird. Delarna om prästerskapet och om
bondeståndet torde aldrig ha utarbetats. Till
formen är K. en dialog mellan en fader och hans son.
Stilen är glänsande, om ock ordrik. — Kritisk uppl.
av F. Jönsson 1921; fototyperad uppl. av
huvudhandskriften av G. T. Florn 1912; da. övers, av F.
Jönsson 1926. E.No.
Konungastyrelsen, Konung a- och h ö
v-dingastyrelsen, Um styrilsi kununga ok
höf-pinga, svensk medeltida skrift, utgörande en
upp-fostringslära för en ung konung, en mycket
självständig och i stilistiskt avseende glänsande
bearbetning av Egidio de Colonnas* ”De regimine
prin-cipum”. K. är kanske skriven c:a 1330 för den unge
Magnus Eriksson. Dess förf, är okänd. Frånsett
ett litet fragment från 1400-talet är ingen medeltida
handskrift bevarad, men en dylik fanns ännu på
1600-talet, då J. Bure utgav K. (1634). Uppl. av R.
Geete 1878. — Litt.: K. F. Söderwall, ”Studier öfver
K.” (1880); H. Schück i ”Samlaren”, 1908. E.No.
Konung Carl XIII:s orden, se Frimureri.
Konung Edvard VII :s land, se Edvard VII:s land.
Konungen, admin. När ordet K. användes i
administrativ och stundom även i juridisk mening,
åsyftas därmed sedan länge i Sverige icke
konungen personligen utan den högsta
regeringsmakten, representerad av vederbörande statsdep.,
i rättsliga frågor även av Högsta domstolen el.
Regeringsrätten. Sedan gammalt ställas inlagor
till någon av nämnda myndigheter till ”K.”, utan
att därmed åsyfta konungen personligen. Jfr
Kunglig majestät och Prejudikatdispens.
Konungens allmänna hospitalsfond, H o s p
i-talsfonden, 1796 av Stockholms stad grundad
fond för uppförande av ett hospital (sjuk- och
fattighus), vilket emellertid aldrig blev av. Från
K. utdelas nu i stället pensioner till f.d. manskap
vid armén m.fl.
Konungens arv och eget, se Gustavianska
arvegodsen.
Konungens (K.m:ts) befallningshavande, det av
ålder (trol. sedan RF 1634) hävdvunna
namnet på den svenska centrala regeringsmaktens
(”K.m:ts”) lokala representanter vid
lantrege-ringen ute i orterna. I dagligt tal benämnas
dessa myndigheter endast med förk. KB. Det
officiella namnet är dock sedan instruktionen 1918
länsstyrelse*. Ang. K:s femårsberättelser se d.o.
Konungens eget värvade regemente, se
Kronprinsens husarregemente.
Konungens ekonomiska lagstiftning, se
Ekonomisk lagstiftning.
Konungens hospital, pensionsinrättning i
Stockholm för uttjänta soldater, grundad på en
do
nation av Stockholms borgarskap i anledning av
Gustav III:s myndighetsdag. K. disponerar f.n.
c:a 350,000 kr i fondmedel. Pensioner utdelas
efter ung. samma grunder som i
Krigsmanshus-kassan. Dessutom utdelas tillfälliga understöd till
behövande krigsmän ur Stockholms garnison.
Konungens högsta domstol, se Högsta domstolen.
Konungens kansli, se Kunglig majestäts kansli.
Konungens lagråd, se Lagrådet.
Konungens märke, her., se Riksbaner.
Konungens nämnd, se Konungsnämnden.
Konungens regeringsrätt, se Regeringsrätten.
Konungens skjutpris, som utgöres av en
he-derssabel, utdelas fr.o.m. 1933 årl. till den mest
förtjänte eldledaren vid Artilleriets skjutskola.
1921—32 utdelades k. till en batterichef vid
något av art.-förbanden.
Konungens stab under en generalsperson el.
flaggman som i:e adjutant och chef består av
överadjutanter och adjutanter. De senare äro
överstelöjtnanter, majorer, kommendörkaptener el.
kaptener. Därest befordran sker till överste el.
kommendör, förordnas adjutant till överadjutant.
Adjutanter äro dels vakthavande, i regel 12,
tjänstgörande turvis vanl. i mån., dels vaktfria. — K.
torde ha fått sin utformning under Karl XIV
Johans tid.
Konungens stora vakt följer konungen och
sammankallas vid riksdagens öppnande och
avslutande. K. består (1950) av
överhovstallmästa-ren, överhovjägmästaren, överkommendanten i
Stockholm, befälhavande amiralen för Ostkustens
marindistrikt, chefen för 3:e flygeskadern, chefen
för Stockholms örlogsstation, sekundcheferna för
Ii, K i, K 3, P 1 och I 3 samt cheferna för 14,
A 1 och F 8.
Konungens vapen är i Sverige riksvapnet*.
Konungens värvade husarregemente, se
Kronprinsens husarregemente.
Konungen är död, leve konungen! (fra. le roi
est mort, vive le roi), häroldsrop i det franska
ceremonielet vid en konungs frånfälle (och
efterträdarens bestigande av tronen), använt sista
gången vid Ludvig XVIII :s gravsättning 1824.
Konung för en dag, fra. Si j’étais roi, komisk
opera av A. P. d’Ennery och J. Brésil, musik av
Adol-phe Adam (Paris 1852). Efter premiär i Stockholm
1882 var K. länge oerhört populär i Sverige, särsk.
med Arvid ödmann i Zephoris’ parti.
Huvudroller: Konung Mossoul (baryton), Zephoris (tenor),
prinsessan Nemea (sopran).
Konung Georg V :s land, del av östantarktis,
nära Rosshavet.
Konung Gustaf V:s jubileumsfond utgjordes
urspr. av den nationalgåva på 5,963,072 kr, som
genom insamling 1928 sammanbragtes till
konungens 70-årsdag. Denne bestämde, att gåvan skulle
användas till ”kräftsjukdomarnas bekämpande
inom Sverige samt till befrämjande av det
vetenskapliga studiet av dessa sjukdomar”, och
tillsatte s.å. en kommitté för utarbetande av förslag
till fondens användning. Enl. detta förslag, som
av konungen gillades, skulle 3 centralanstalter
för radiologisk kräftsjukvård upprättas, i
Stockholm, Lund och Göteborg (se Konung Gustaf
V :s jubileumskliniker). Genom bidrag från
Cancerföreningen i Stockholm (1,156,000 kr),
do
— 787 —
— 788 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
