Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kooperation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOOPERATION
den s.k. artelen*, i Frankrike, Storbritannien,
vissa sydeuropeiska länder (Italien), Mexico och
Kina. I Sverige ha under senare år funnits ett
30-tal föreningar med c:a 5,000 medl. — Ett
försök att övervinna
arbetarproduktionsföreningar-nas organisatoriska svagheter, samtidigt som de
anställda bindas närmare vid företaget,
representeras av vinstandelssystemet (se Vinstandel).
Andelsföreningar av i sin
yrkesutövning självständiga yrkesutövare ha numera vunnit
en betydande omfattning. Betydelsefullast äro
andelsföretagen inom jordbruket (se nedan), men
liknande organisationer för gemensam förädling
och försäljning av medl:s produkter el. för
anskaffande av förnödenheter el. kapital för
verksamhetens bedrivande m.m. ha även bildats av
andra yrkesutövare, hantverkare, köpmän, fiskare
(se Fiskeriföreningar), bil- och droskägare (se
Sveriges oljekonsumenters riksförbund) m.fl. Den
främste representanten under 1800-talet för denna
k.-form var tysken H. Schulze-Delitzsch. När han
erfor, hur den industriella omdaningen i mitten
av 1800-talet försatte bl.a. hantverket i svårt läge,
ansåg han, att de små självständiga företagarnas
belägenhet skulle kunna förbättras, om de sökte
att i kooperativa former anskaffa förnödenheter
och kredit samt på liknande sätt försälja sina
produkter. Ett motsv. organisationsarbete
utfördes inom jordbruket av F. W. Raiffeisen. Enl.
Internationella arbetsbyråns statistik omfattade
före 2:a världskrigets utbrott
jordbrukarkoopera-tionen i världen 70,000 avsättningsföreningar med
13 mill. medl., 190,000 kreditföreningar (i huvudsak
av samma typ som jordbrukarnas kreditkassor i
Sverige) med 17 mill. medl. och 106,000 andra
föreningar (i huvudsak anskaffningsföreningar)
med 15 mill. medl.
Konsumentkooperationen har vuxit
fram ur hushållens intresse av att säkerställa sig
mot de varuförsämrande och prisfördyrande
strävanden av olika art, som gjorde sig gällande, när
den tidigare familje- el. egenhushållningen
avlöstes av den moderna byteshushållningen i och med
industrialismens genombrott. Denna
konsumenternas självhjälpssträvan, som tagit sig uttryck i
organisationer (s.k.
konsumtionsförening-a r) för anskaffning av olika förnödenheter
under varuförbrukarnas kontroll, har förmodligen
sprungit spontant fram i olika länder, i samma
mån som den ekonomiska omdaningen
fortskridit. Ett föregångsland är emellertid
Storbritannien, där konsumentkooperativa
sammanslutningar bildades redan i slutet av 1700-talet. Större
utvecklingskraft fick rörelsen dock först omkr.
mitten av 1800-talet. En framgångsrik förening,
som kommit att stå som mönster för alla
senare organiserade konsumtionsföreningar, är den
1844 av några flanellvävare bildade
konsumtionsföreningen i Rochdale i närheten av Manchester.
Föreningens arbetsregler (de s.k.
Rochdale-grundsatserna) betraktas alltjämt som
normgivande för den konsumentkooperativa rörelsen.
Dessa grundsatser ha av Internationella
kooperativa alliansen (se sp. 808) formulerats på följ,
sätt: 1) öppet medlemskap; 2) demokratisk
förvaltning; 3) återbäring av överskott i förh. till
köpens storlek; 4) begränsad kapitalränta; 5)
kontanthandel; 6) politisk och religiös
neutralitet; 7) upplysningsverksamhet.
Konsumtionsföreningarna, som startas av
varu-förbrukarna som lokala sammanslutningar med
uppgift att i detalj tillhandahålla varor, övergå
ofta även till att i egna anläggningar producera
varor för medl:s räkning. Då rörelsen vunnit
tillräcklig omfattning, ha föreningarna i flertalet
länder bildat gemensamma
partihandelsföreningar och produktionscentraler
samt i anslutning till dem ideella
kooperativa förbund, som omhänderha
upplysnings-och utbildningsarbetet samt i regel sköta
revisionen av de anslutna föreningarna. Dyl.
centralorganisationer bildades i England och Skottland
på 1860-talet, i Tyskland på 1870-talet, i
Danmark och Frankrike på 1880-talet, i Belgien,
Sverige, Finland och Norge åren kring sekelskiftet.
De nationella centralorganisationerna ha i sin tur
sammanslutit sig (1895) i Internationella
kooperativa alliansen (International
Cooperative Alliance, ICA), som 1949 via anslutna
organisationer ägde över 100 mill. medl. ICA
sysslar uteslutande med organisatoriska,
propaganda-och ideella uppgifter. Bland internationella
kooperativa affärsorganisationer märkas
utrednings-organet Internationella kooperativa
partihandelsföreningen (International
Co-operative Wholesale Society, ICWS), som under
senare år ersatts med Internationella
kooperativa agenturen (International
Cooperative T rading Agency, ICTA), Nordisk Andel
s-forbund (bildat 1918), en inköpsagentur för de
kooperativa centralorganisationerna i de nordiska
länderna, samt Internationella
kooperativa oljeförbundet (International Cooperative
Petroleum Association, ICPA), bildat 1946 för
anskaffning av bensin o.a. oljeprodukter.
Konsumentkooperationen är till sin karaktär ett
typiskt ex. på integration (se d.o. och
Detaljhandel) : utifrån detaljhandeln organiseras
grosshandeln och därefter varuproduktionen.
Rörelsens tyngdpunkt ligger inom detaljhandeln med
dagliga livsförnödenheter, och den har på detta
område i flera länder gått i spetsen för
stordriftens genomförande. Världens största
konsumtionsförening, London Cooperative Society, har c:a
1 mill. medl., och föreningarna i Stockholm
(Konsum Stockholm) och Helsingfors (Elanto~)
äro de största detaljhandelsföretagen i resp,
städer. Konsumtionsföreningarnas utbredning och
försäljningsresultat 1947 framgå av tab. å följ,
sida. Exakta uppgifter om k:s andel i den
totala detaljhandeln saknas, men den är
givetvis betydligt mindre än medlemssiffrans
procentuella del av befolkningen. I Storbritannien
och Sverige beräknas konsumtionsföreningarna
omfatta 10—i5°/o av den totala detaljhandeln, i
Finland och Island 30—40%. Inom rörelsens
huvudområde, distributionen av livsmedel, har den
givetvis en betydligt starkare ställning. Endast
i Sovjetunionen, där rörelsen dock äger helt annan
karaktär än i Västeuropa och inordnats i det
statliga planhushållningssystemet, dominera
konsumtionsföreningarna vid sidan av statsägda
distri-butionsföretag. I de folkdemokratiska länderna i
Östeuropa har k. under senare år reorganiserats
— 807 —
— 808 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
