Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konya, Konia - Konya, Konia - Koo, Wellington, Ku Wei-chun - Koog - Kooperation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOOPERATION
Denna faktor jämte läget vid Bagdadbanan har
framkallat en stark uppblomstring av staden, som
tillika är en flitigt besökt vallfartsort. K. är
sedan gammalt känt för sina skickliga hantverkare.
— K. har från den gammalkristna tiden en del
rester kvar samt från seldjukiska perioden ruiner
av det storartade sultanpalatset. Flera moskéer
och gravbyggnader äro bevarade; i dessa ser man
bysantinska drag leva kvar i den muhammedanska
konsten. Det skönaste byggnadskomplexet
utgö-res av Sirtjelimedressee från 1243, med berömd
fajansmosaik. Vidare märkes den stora
Tekke-moskén, nu museum. K. var huvudsäte för
mau-laviernas dervischorden.
K. är forntidens Ikon’ion, Iconium, det forntida
Lykaoniens huvudort. Det omtalas i NT som en
av de städer i Mindre Asien, som Paulus besökte
under sina missionsresor, blev under Hadrianus
romersk koloni och kom vid riksdelningen 395
under östromerska väldet. Från o. 1100 var K.
huvudstad i det mindreasiatiska seldjuk-riket (se
Seldjuker) och från o. 1300 i Karaman-dynastiens
välde, tills det 1467 definitivt erövrades av
osma-nerna. 1832 besegrades vid K. Reschid pascha av
Ibrahim pascha, Muhammed Alis son, under det
första turkisk-egyptiska kriget. J.F.;E.W.;C.F.
Koo, Wellington, eg. Ku Wei-chun,
kinesisk diplomat och politiker (f. 1888),
studerade vid Columbia Univ., USA, sändebud i
Washington 1915—20. K. var Kinas chefdelegat
vid fredskonferensen i Paris 1919, sändebud i
London 1920—22, plenipotentiär vid
Washington-konferensen 1921—22, utrikesminister 1922—24,
finansminister 1926, ministerpresident samt
utrikesminister 1926—27 och utrikesminister 1931.
Han spelade en framträdande roll i Nat. förb.,
var minister 1932—35 och ambassadör 1936—41
i Paris, ambassadör i London 1941—46 och blev
sistn. år ambassadör i Washington. K. deltog i
Dumbarton Oaks-konferensen 1944 och ledde
Kinas delegation vid konferensen i San Francisco
1945- S.Br.
Koog [kåg], geogr., se Marskland.
Kooperatio’n (av mlat. coopera’ri, samarbeta),
eg. samverkan, samarbete; beteckning för den
verksamhet, som bedrives av s.k.
kooperativa företag, stundom sammanförda under
rubriken den kooperativa rörelsen.
Den kooperativa verksamheten omfattar i sin
vidaste bemärkelse företag med skiftande
sammansättning och syften, bland vilka man av
historiska skäl kan särskilja följ, huvudgrupper: a)
arbetarproduktionsföreningar, d.v.s.
företag, som ägas av de däri anställda, &) a
n-delsföreningar av fria yrkesutövare, som
samverka på visst område för att främja sin
yrkesutövning, samt c)
konsumentförening-a r, organiserade av varuförbrukare för
gemensam anskaffning, ev. även produktion av
förnödenheter för eget bruk.
Juridiskt är det kooperativa företaget i allm.
organiserat som ekonomisk förening*.
Ekonomiskt förete de olika k.-arterna skiftande
kännetecken, och det erbjuder därför svårigheter
att ge begreppet kooperativ förening en
definition, som omfattar alla arter. A. örne har gjort
följ, försök: ”K. är ett ur deltagarnas
omedel
bara intresse för varor och tjänster framsprunget
ekonomiskt system. Det framträder i form av
företag, upprättade av personer, som önska
begagna sig av själva den verksamhet företagen
bedriva för befrämjande av sin hushållning el.
yrkesutövning” (”Det kooperativa programmet”,
1921). De närmare kännetecken, som utmärka
det kooperativa företaget, äro enl. samme förf.:
”Företaget står öppet för var och en, som
önskar bli likaberättigad delägare; på det insatta
kapitalet betalas en uppåt begränsad ränta,
överskottet fördelas bland delägarna, i den mån de
bidragit till dess uppkomst, och medl. äga
samma rätt till inflytande över företagets förvaltning,
oberoende av deras kapitalinsatser”. — Tages
hänsyn till de kooperativa företagens uppgift att
tjäna medl:s ekonomiska företagarverksamhet,
resp, deras enskilda hushållning, kan man skilja
mellan producentkooperation
(omfattande a och b ovan) samt
konsumentkooperation (c). Med hänsyn till företagens
förhållande till marknaden kan man indela dem
i anskaffnings- och avsättning
s-föreningar, varav de förra representera det
organiserade köparintresset, de senare det organiserade
säljarintresset. En säregen företagsform, som
klart skiljer sig från privat, på förvärv inställd
affärsrörelse, utgör konsumentkooperationen, som
organiserar varuförbrukarna i lokala föreningar
och samorganiserar dessa till gemensamma
inköps- och produktionscentraler, varigenom
förvärvsbegäret som drivande kraft avkopplas och
den ekonomiska verksamheten helt domineras av
behovstäckningsintresset. I sina moderna former
ha de olika arterna av kooperativa företag
utbildats under 1800-talet, ehuru deras rötter i flera
fall gå längre tillbaka i tiden.
Under större delen av 1800-talet tilldrogo sig
arbetarproduktionsföreningarna
speciellt intresse och tedde sig för flertalet
socialreformatorer som den företagsform, varigenom
man skulle kunna övervinna den industriella
revolutionens socialt betänkliga konsekvenser. I
Frankrike företräddes denna uppfattning i
varierande former av H. de Saint-Simon, Ch. Fourier,
Ph. B. Buchez m.fl. och i Storbritannien främst
av de kristna socialisterna. Även Robert Owens
propaganda för självförsörjande kommuniteter
påverkade starkt idébildningen kring
arbetarproduktionsföreningarna. Det har emellertid visat
sig, att denna k.-form ej varit i besittning av
någon ansenligare livskraft. Delvis sammanhänger
detta med att den principiella likställigheten
mellan medl. ofta gör det svårt att lösa de
organisatoriska problemen, om företaget når större
dimensioner. Viktigare är emellertid, att
öppenhetsprincipen lätt sättes ur funktion i ett
växande företag, därför att de ursprungliga
företags-ägarna ofta ej äro benägna att anställa
nytill-trädande annat än som lönearbetare, varigenom
företagets kooperativa karaktär går förlorad.
Arbetarproduktionsföreningarna ha av dessa skäl
ej nått någon större utbredning, och de enskilda
företagen äro i regel små. Relativt stor
utbredning äga de i Sovjetunionen, där de moderna
arbetarproduktionsföreningarna (inom hantverk
och småindustri) äga en inhemsk föregångare i
— 805 —
— 806 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
