Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koppar, Cu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPAR
tions- och reduktionsprocess enl. ovan, innan den
gjutes, under det att den på elektrisk väg smälta
k. direkt kan gjutas. Vid större verk sker
gjut-ningen av anod- och katodkoppar med hjälp
av gjutmaskiner, varvid horisontella el. vertikala
kokiller äro placerade på ett roterande bord och
k. tappas från smältugnen via tippbara
gjutskå-lar direkt i kokillerna. Man har under senare
år experimenterat med kontinuerlig gjutning och
även lyckats att i industriell skala gjuta syrefri
k. i vertikala, vattenkylda kokiller, ur vilka en
sträng av k. dragés med ett valspar och sågas
till ämnen av önskad längd. — Ur oxidiska
malmer el. malmer, hållande gedigen k., kan
metallen utvinnas genom reducerande smältning,
varvid man direkt erhåller s.k. svartkoppar,
som kan raffineras på samma sätt som
blister-koppar. Endast en ringa del av
världsproduktionen framställes på detta sätt.
De hydrometallurgiska metoderna
äro viktigast vid bearbetning av oxidmalmer och
kisbränder i avseende på k. Oxidmalmerna ha
uppkommit genom omvandling el. vittring av
sul-fidmalmer och hålla k. i form av oxider,
karbo-nat, silikat, klorider m.fl., vilka föreningar i
mots. till sulfiderna till stor del äro lättlösliga i
svaga syror. Då oxidmalmerna oftast hålla låga
kopparhalter liksom sulfidmalmerna men ej
kunna flotationsanrikas som de senare, har man
utarbetat olika lakningsförfaranden,
varigenom k. kan separeras från malmens
huvudbeståndsdelar, varefter den utfälles ur laklösningen
i relativt ren form. Den vanligaste lakvätskan
är utspädd svavelsyra, ev. hållande ferrisulfat,
vilken förening verkar oxiderande på vissa
kop-parsulfider och möjliggör åtm. en partiell
ut-lakning av sulfidbunden k. I gynnsamma fall
kunna över 90 °/o av malmens kopparinnehåll
utlakas, jämte relativt små mängder järn och andra
malmbeståndsdelar. Ur laklösningen kan k.
utfällas på elektrolytisk väg el. genom c e m e n t
a-tion med järn (cementkoppar). Elektrolys
föredrages, om lösningarnas halt av k. och
föroreningar så medger, då man på elektrisk väg kan
framställa metall, som är tillräckligt ren för direkt
nedsmältning och gjutning till handelsprodukter.
Ur orena el. låghaltiga lösningar cementeras k.
ibland med järnskrot, varvid ett jonbyte äger rum,
så att järnjoner gå i lösning, under det att k.
utfälles som ett metallpulver, starkt förorenat av
järn och ämnen, som kunna utfällas ur lösningen.
På samma sätt utvinnas icke obetydliga
metallkvantiteter ur kopparhaltigt gruvvatten och ur
kopparlösningar, som erhållas vid med konst
påskyndad vittring av kopparhaltig, styckeformig
svavelkis. Cementkopparn måste smältraffineras
och ev. elektrolytiskt raffineras. — Kopparhaltiga
kisbränder förekomma numera ej i så stora
kvantiteter som förr, då man i allt större
utsträckning genom flotation avseparerar
kopparsulfi-derna från svavelkisen före röstningen.
Fortfarande finnas dock anläggningar, vid vilka bränder
rostas klorerande med koksalt i etageugnar vid
c:a 4000, varvid k. överföres till sulfat och
klorider, som äro lösliga i utspädda syror och kunna
utlakas, varefter k. kan cementeras med järnskrot
ur lösningen. Även kobolt o.a. metaller kunna
utvinnas som biprodukter. De lakade bränderna
(purple ore) kunna användas för järnframställning.
K:s elektriska ledningsförmåga liksom dess
mekaniska egenskaper kan försämras starkt även
av mycket låga halter av vissa föroreningar.
Därför ställas höga kvalitetskrav på metallen, spec. av
den elektrotekniska industrien, som är den största
konsumenten, och större delen av
världsproduktionen raffineras numera på elektrolytisk väg.
Elektrolytkopparn håller i allm. över 99,95 °/o k.
med några hundradels % syre som
huvudförorening, under det att halterna av andra
föroreningar endast uppgå till ett par tusendels °/o el.
mindre. Syret har ringa inverkan på metallens
egenskaper. För speciella ändamål tillverkas en
syrefri kopparkvalitet genom smältning i elektrisk
ugn och gjutning i skyddsgas. Huvudparten av
världsproduktionen av k. utgöres av ämnen för
trådvalsning, plåtvalsning, profilpressning o.s.v.
samt tackor för legeringsframställning. En mindre
del saluföres som katoder för legeringsändamål.
Vid metallverken bearbetas k. vidare till olika
slags hel- och halvfabrikat av ren el. legerad
metall (se Kopparlegeringar). Som exempel på
metoder vid bearbetning av ren k. skall
trådtillverkningen beskrivas. Trådämnena väga
c:a 100 kg och äro med hänsyn till den första
bearbetningsoperationen, varmvalsningen, avlångt
formade med spetsade ändar. De upphettas till
c:a 9000, helst i elektrisk ugn, och valsas stegvis
ned till valstråd med diam, under 10 mm. Den
ännu glödande valstråden snabbkyles i vatten,
varvid oxidskalet, som bildats under valsningen,
lossnar. Därefter borttagas oxidrester genom
betning i svavelsyra. Valstråden kalldrages sedan
stegvis, numera i kontinuerliga dragmaskiner, ge-
Världens kopparproduktion i 1,000 ton1).
Land 1940 1948
Sverige 10 16
Norge 16 14
Finland 15 23
Tyskland 24 ?
Spanien 13 p
Jugoslavien 43
Europa 123 74’}
USA
Mexico 41 58
Canada 297 219
Chile 363 445
Peru 44 18
Amerika 1,582 1,543
Japan 74 26
Cypern 10 20
Asien 118 64-}
Belgiska Kongo i 149 156
Rhodesia 264 213
Sydafrikanska unionen 17 29
Afrika 430 404
Världsproduktionen (exkl.
Sovjetunionen) 2,270 2,100^
9 Uppgifterna avse inom resp, länder ur malm framställd
koppar, vartill lagts kopparinnehållet i exporterad malm.
2) Ofullständiga uppgifter.
— 825 —
— 826 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
