Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koppar, Cu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPAR
lar vid en temp. på upp till 9000 el. högre bringas
i intim kontakt med luft el. syreanrikad luft,
varvid sulfiderna oxideras till metalloxider och
svaveldioxid, vilken senare bortgår i gasform.
Genom kontroll av rostningsoperationen kan
svavelhalten i rostgodset inregleras till en nivå, som
är lämplig för den följ, smältningsprocessen. En
del föroreningar i råmaterialet, vilkas oxider äro
flyktiga, t.ex. arsenik, kunna helt el. delvis
avlägsnas under rostningsprocessen och tillvaratas
ur gasen. Vid reaktionerna frigöres så mycket
värme, att det räcker för torkning och
upphettning av råmaterialet, varför rostningsprocessen
ej kräver något bränsle. Vanl. utföres
röstningen i etageugnar med mekanisk
omrö-ring, men numera förekommer även röstning i
flamrostugnar, i vilka kopparslig,
suspenderad i förvärmd el. syreanrikad luft, inblåses
genom en brännare och oxideras, innan
partiklarna fallit till ugnens botten. På detta sätt
tillvaratas reaktionsvärmet så väl, att rostgodset
upphettas till smälttemp., varigenom således även
smältningsoperationen kan utföras utan yttre
värmetillförsel. — Vid den normala
smältmetal-lurgiska processen nedsmältes det varma
rostgodset el. ibland orostat råmaterial med hjälp
av fossilt bränsle el. elektrisk energi vid en temp.
av c:a 1,200°. De i beskickningen ingående
bergarterna jämte järnoxid m.m. bilda en
silikat-smälta el. slagg, vars huvudbeståndsdel vanl. är
järnsilikat, under det att k. jämte större delen
av svavlet och en del av järnet bilda en
sulfid-smälta el. s k ä r s t e n, som är praktiskt taget
olöslig i silikatsmältan och tyngre än denna,
varför den samlas på ugnens botten.
Svavelhalten i ugnsbeskickningen inregleras så, att
skärstenen kommer att hålla- 25—45 °/o k. Vid
smält-processen ske en mängd olika reaktioner mellan
beskickningsbeståndsdelarna; bl.a. reagera vissa
metalloxider och sulfider med varandra under
utveckling av svaveldioxid, som bortgår i gasform.
Råmaterialet innehåller vanl. sådana halter av
ädelmetaller, spec. guld och silver, att dessas
tillvaratagande är av stor ekonomisk betydelse.
Ädelmetallerna äro lösliga i sulfidsmältan men
praktiskt taget olösliga i silikatsmältan, varför
de med gott utbyte ingå i skärstenen. Även en
del andra beståndsdelar i beskickningen, ss. bly,
zink, selen och vismut, ingå helt el. delvis i
skärstenen. Skärstenssmältningen utföres
vanl. i stora flamugnar med en smältkapacitet
på upp till c:a 2,000 t pr dygn. De äro eldade
med kolpulver, olje- el. gasbrännare.
Flamugnarna kunna beskickas såväl med styckformigt
som med finkornigt gods och användas numera vid
flertalet hyttor. Tidigare smältes styckeformiga
malmer huvudsaki. i schaktugnar. Under senare
år ha i Skandinavien utvecklats elektriska ugnar
för skärstenssmältning, vilka framgångsrikt
kunna konkurrera med flamugnarna, förutsatt att
energipriset är lågt. I dessa tjänstgör slaggen
som strömledare mellan kolelektroderna
(söder-bergselektroder), vilka äro rörligt upphängda
ovanför ugnen och genom ugnsvalvet införas i
slaggbadet. Värmet tillföres sålunda direkt
smältan, och värmeförlusterna bli små, samtidigt som
valvet och väggarna ovan badytan bli svalare
och få högre livslängd än i en flamugn. Såväl
flamugnar som schaktugnar och elektriska ugnar
arbeta kontinuerligt. Slaggen från
skärstenssmältningen innehåller normalt så låga metallhalter, att
den utgör avfall.
Skärstenen underkastas en
oxidationspro-c e s s i smält tillstånd med luft i närvaro av
kiselsyra, varvid sulfidsvavlet bortgår med
avgasen i form av svaveldioxid, under det att järnet
helt överföres till oxider, vilka delvis bindas av
kiselsyran som järnsilikat. Dessa utgöra
huvudbeståndsdelen i den jämförelsevis järnrika slagg,
som periodiskt avtappas från smältans yta.
Reaktions jämvikterna äro sådana, att k. förblir
bunden till svavel ända tills järnet helt förslaggats.
Därefter fortsättes luftoxidationen utan tillförsel
av kiselsyra, varvid kopparsulfiden (vitmetallen)
överföres till metallisk k. (blisterkoppar) och
svaveldioxid. Oxidationsprocessen utföres i en
chargevis arbetande konverter, liknande
bes-semerkonvertern inom järnindustrien, dock av
något avvikande konstruktion. Den utgöres av
en liggande, cylindrisk, stålmantlad, eldfast
inmurad behållare, vilande på rullar och vridbar
kring sin axel, försedd med en öppning med hals
för chargering, tappning och ventilation mitt på
manteln. Tryckluft inblåses i smältan genom en
rad munstycken (formor), placerade ett stycke
över badbottnen i konverterns blåsningsläge. Vid
oxidationen frigöras stora värmemängder, och
då temp. ej bör överstiga 1,200—1,300°, utnyttjas
överskottet för nedsmältning i konvertern av
kopparskrot och kopparsliger. I en stor
konverter kunna över 100 t blisterkoppar produceras pr
dygn. Konverterslaggen håller så höga halter av
metaller, att den måste omsmältas i
skärstens-ugnen.
Blisterkopparn håller vanl. över 98% k. men
är ej tillräckligt ren utan måste underkastas
olika raffineringsoperationer. Dels
befrias den från diverse skadliga föroreningar,
dels tillvaratas ädelmetallerna, som följt k.
i föreg. operationer. En del av föroreningarna
avlägsnas genom fortsatt oxiderande
smältraffi-nering, som vanl. utföres i en flamugn, i vilken
blisterkopparn om möjligt tappas flytande och
syrsättes genom luftinblåsning med rör. K., som
mättats med oxidul, reduceras därefter genom
s.k. p o 1 n i n g med råa trästänger, varvid en
våldsam gasutveckling äger rum, som även
bidrar till att röra om smältan. Den
smältraffi-nerade k. gjutes vanl. maskinellt till anoder och
raffineras sedan på elektrolytisk väg (se
Elektro-lytisk raffinering). Vid elektrolysen erhålles k.
i form av katoder av mycket hög renhetsgrad,
normalt hållande endast några tusendels %
föroreningar. En del föroreningar gå i lösning, men
huvudparten och framför allt ädelmetallerna och
selen falla i form av ett olösligt anodslam, ur
vilket ifrågavarande ämnen utvinnas. —
Katod-kopparn utgör en handelsvara, men
huvudmängden av elektrolytkopparn måste dock smältas
och gjutas i form av ämnen, lämpade för
bearbetning. Denna smältning utföres i flamugnar,
elektriska ljusbågsugnar el. elektriska
induktionsug-nar. Vid flamugnssmältning tillföres k. svavel
med bränslet och måste underkastas en
oxida
— 823 —
— 824 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
