Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korea - Befolkning - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOREA
Koreanerna gå i allmänhet klädda i vitt.
finnas olika stånd: adel, lägre ämbetsmän och
präster, köpmän och arbetare—bönder. Endast de
förstn. få inneha förnämare ämbeten. Medan
folket alltid bär vita kläder, få de förnäma använda
färger (ämbetsmännen huvudsaki. blått).
Kvinnorna av högre klasser hållas avskilda, de av låg klass
få arbeta hårt. [G.Br]G.Lm.
Historia. Legender om att en kinesisk kejserlig
prins Ki o. noo f.Kr. skulle ha grundat ett rike i
K. sakna all historisk grund. Tidigast kunna vi
veta något om K:s historia i 2:a årh. f.Kr., då
kineserna började kolonisera n.v. K. 194 f.Kr.
grundade en äventyrare Wei Man ett rike Chosen
n. och n.v. om nuv. Söul, vilket redan 109 f.Kr.
erövrades av Kina och blev kinesisk provins.
Redan i i:a årh. f.Kr. bildades n. och ö. om detta
område riket K o k u r y e (kin. Kao-Kou-H), som
gradvis beskar det kinesiska området och 314 e.Kr. helt
uppslukade detta. Kokurye, som ett årh. senare
innehade hela n. hälften av nuv. K., höll sig ända
fram till 668. S. K. behärskades av flera andra
välden, av vilka de främsta voro P e k c h e (kin. Po-tsi)
på västsidan (18 f.Kr.—660 e.Kr.) och S i 11 a (från
18 e.Kr.) på östsidan. Dessa riken blevo under
400—500-talen oupphörligt föremål för japanska
vikingatåg. Kinesisk kultur strömmade in i
landet, särsk. sedan buddismen där fått fotfäste, i
slutet av 300-talet i Kokurye och Pekche, i mitten av
400-talet i Silla. Under den kinesiska
Tang-dy-nastien blev K. åter ett mål för Kinas
erövrings-begär, och Kokurye och Pekche togos under
600-talet men ställdes sedan under kungen av Silla
som Kinas vasallkonung. Det enade K. under
Silla-huset ersattes 935 av riket Korge under
ge
neralen Wang Ken och hans ättlingar och blev
under deras tid kulturellt nästan fullst.
kinesise-rat. På 1200-talet blev K. en provins i det
mongoliska världsväldet och utgångspunkt för
mongolisk-kinesiska erövringståg mot Japan (1274,
1281), men efter mongolernas fall i Kina 1368 gick
deras övervälde förlorat även i K. 1392 grundade
Ri Seng-kyei ett nytt rike Chosen (huvudstad
Söul), som omfattade hela K., och ställde det under
den kinesiska Ming-dynastiens överhöghet. Huset
Ri regerade fram till 1910. Japans
expansionssträ-van riktade sig redan på slutet av 1500-talet mot K.,
och 1592 gjorde Hideyoshi ett stort försök att
erövra landet men misslyckades tack vare
koreanernas gerillakrig och sjöoperationer; en ny stor
kampanj 1597—98 ledde till fullständigt
sammanbrott för japanerna, ej minst tack vare stora
kinesiska hjälptrupper. K. levde härefter i fred,
skyddat av Kina, och en allmän försoffning kom
alltmer att utmärka landet. Det var därför ett
värnlöst byte för det nya Japan, när detta på
allvar inriktade sig på dess erövring. 1876 framtvang
Japan genom en väpnad aktion ett fördrag,
varigenom vissa hamnar öppnades för japansk handel och
en ständig japansk legation mottogs i Söul. Japans
moderniserande inflytande blev härigenom starkt,
och det kom till svåra inre brytningar, som 1882
och 1884 ledde till japanfientliga pöbelupplopp.
Japan hade nu hela tiden att tävla om inflytandet
i Söul med Kina, företrätt av residenten Yüan
Shi-kai, och spänningen ledde slutl. till det
kinesiskjapanska kriget 1894—95, varigenom Kina (i
Shi-monoseki-freden) tvangs erkänna K:s
självständighet. Japan trodde sig nu bli allsmäktigt i landet
men stötte på en allvarlig medtävlare i Ryssland.
När japanska ledare försökte framtvinga radikala
reformer i hastigt tempo, kom det till en kris,
varigenom den koreanske kungen kastade sig helt
i Rysslands armar och under två år bodde i ryska
legationen, oåtkomlig för japansk påtryckning.
Fullföljandet av det japanska
expansionsprogram-met, främst inriktat på K. och Manchuriet, ledde
till rysk-japanska kriget 1904—05, vari K. under
första tiden blev krigsskådeplats. Genom
Ports-mouth-freden 1905 erkändes Japans ”protektorat”
över K., och omedelbart upptogs under Ito
Hiro-bumis ledning arbetet på landets modernisering.
Sedan Ito 1909 mördats av en korean, annekterade
Japan K. 1910 och gjorde det till ”guvernementet
Chosen”, som intog en viss särställning inom det
japanska imperiet.
Under det japanska herraväldet gick K.
materiellt framåt. Japan gjorde stora investeringar i
landet och utvecklade dess industri, gruvdrift
och kommunikationer. Det var dock endast
japanska företag, som drogo fördel härav, medan
den inhemska befolkningen hölls nere och i
många fall genom expropriationer berövades sin
egendom. En japansk bosättning kom också till
stånd, ehuru ej i så stor skala som avsetts.
Missnöjet över den hårdhänta japanska politiken
framkallade 1919 en omfattande revoltrörelse,
som kuvades med stor stränghet.
Revolutionärerna flydde utomlands och grundade olika
koreanska kommittéer, varibland en i Shanghai
1919, vilka understöddes av de många koreaner,
som emigrerat till Kina, USA m.fl. länder. 1944
- 855 -
— 856 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
