Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kordierit, dikroit, iolit - Kordillererna - Kordit - Kordofan - Kordofangummi - Kordong - Kordongsystem - Kordväv - Koré - Kore - Korea - Geologi och terrängförhållanden - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOREA
gul. K. användes stundom som ädelsten och
liknar safir (ty. Luchssaphir). K. förekommer i vissa
gnejser och kontaktmetomorfoserade lersediment.
Kordillererna [kordiliä’-] (av spa. cordillera,
bergskedja), sammanfattande benämning på de
bergskedjor, som längs stillahavskusten
genomdraga Nord-, Mellan- och Sydamerika (Rocky
Moun-tains. Sierra Nevada, Anderna etc.).
Kordit, ett nitroglycerinkrut, se Cordit.
Kordofa’n, provins i mellersta delen av
Eng-elsk-egyptiska Sudan, v. om Nilen; 380,550 km2
med 1,518,900 inv. (1947). Huvudstad är El-Obeid.
— K:s äldre historia är okänd. Efter att från
slutet av 1500-talet ha lytt under sultanen i
Dar-fur erövrades K. 1821 av Muhammed Ali och
förblev egyptiskt till 1882, då Muhammed Ahmed,
mahdin, lade det under sitt välde (se
Mahdist-upproret). En egyptisk expedition under Hicks
pascha tillintetgjordes vid Kaschgil 1883, och
först 1899, sedan kalifen Abdallah störtats, kom
K. under egyptiskt-engelskt inflytande. P.;O.
Kordofangummi, arabiskt gummi, av flera
Aca cia-zrter, insamlas i länderna kring Nilens
övre lopp (Kordofan m.fl.).
Kordong [-år)’] (fra. cordon, av grek, chorde’,
tarm, tarmsträng, urbesläktat med sv. garn),
snodd, snöre; (polis)kedja. — 1) Krigsv. Förr
benämning på en rad (kedja) av poster
(posteringar) som gränsvakt mot farsot el. fiende;
kvar-lever i poliskor don g. Jfr Kordongsystem.
— 2) Tekn., se Lättring. — 3) Trädg., se
Spaljé-träd.
Kordongsystem, krigsv., en under 1700-talets
senare del förekommande krigföringsform,
bestående däri, att arméerna utbreddes likformigt på stora
fronter för att kunna bjuda motstånd, varhelst
fienden kom. Denna defensiva metod, som
förlamade varje initiativ, användes bl.a. av de
förbundna under 1790-talets revolutionskrig men ledde
till katastrofala nederlag gentemot Bonaparte.
Kordväv, se Cordvävnad.
Koré (grek. chorei’os, hörande till kören),
versfot, bestående av 1 lång betonad och 1 kort stavelse.
En vanligare benämning är t r o k é*.
Kore [kå’-] (i plur. kor’ai, grek., flicka). 1)
Grek, myt., gudinnan Demeters* dotter
Perse-fone*.
2) Konsthist. Beteckning för vissa forngrekiska
kvinnostatyer, spec. en serie dylika av arkaisk
typ från tiden strax före perserkrigen, funna på
Atens Akropolis (jfr Antenor och Erechtheion).
Kore’a, kin. Tai-han, jap. Chosen, koreanska
Koryö, stat i Östasien, omfattande halvön Korea
jämte en del av det asiatiska fastlandet. K.
begränsas av Gula havet, Koreabukten, Japanska
havet och Manchuriet. I s. skiljes K. från
Japan av Koreasundet (se karta vid Japan).
Ytinnehåll 220,712 km2; c:a 29 mill. inv. (1948). K.
är f.n. (1950) uppdelat på en n., folkdemokratisk
republik (ytinnehåll 125,484 km2; 8,2 mill. inv.
1939) och en s., demokratisk (95,228 km2; 20,3
mill. inv. 1948); gränsen går vid 38° n.br. (se
vidare sp. 857 f). Huvudstad i s. K. är Söul, i n.
K. Pyöng-yang. V.Hn.
Geologi och terrängförhållanden. K:s ö. kust är
huvudsaki. en längdkust med få inskärningar. De
s. och v. kusterna däremot ha talrika större el.
mindre bukter och vikar med små öar utanför,
vilket vittnar om landsänkning i sen geologisk
tid. K. uppfylles av en serie högplatåer på olika
nivåer. De ha bildats under tertiärtiden genom
förskjutningar längs brottlinjer och äro
uppbyggda av mycket gamla bergarter, ss. gnejs och
glimmerskiffrar. Högst äro bergen i n., där de
i Hienfung (Taihakusan) nå en höjd av 2,473
m. Härifrån sänker sig landet ned mot ett
sänk-ningsområde, som sträcker sig från
Wönsanbuk-ten mot s.v. längs floden Hokkan-ko och
uppdelar K. i en n. och en s. del. Sänkningsområdet
är fyllt av basaltiska lavor från sen tertiär tid.
I ö. avspärras det av en höjdsträckning, som
järnvägslinjen Chemulpo—Wönsan passerar i ett
pass på 850 m höjd. I s. ligga platålandets
högsta partier nära ö. kusten, varför de flesta
och längsta floderna flyta mot v. till Gula havet.
K:s v. del har de största slättområdena och är
den ur ekonomisk synpunkt viktigaste. V.Hn.
Klimat. K:s klimat är ej så kontinentalt som
n. Kinas men företer vissa likheter med detta.
Under vintern härska n.v.-vindar, medförande
kyla och torka i n. K. Medeltemp. för jan. är i
Chemulpo —2°e. Endast längst i s. äro
vintrarna milda; medeltemp. för jan. är på s. kusten
3—4°. Under sommaren blåser s.ö.-monsunen med
varma, fuktiga vindar. Chemulpo och Wönsan
ha sålunda en medeltemp. för aug. av 25% resp.
24^2. Den årliga nederbörden på v. kusten är
c:a 1,000 mm, på ö. kusten 1,000—1,500 mm.
Juni är den regnrikaste månaden; längst i s.
infaller dessutom en extra, kort regnperiod i april,
vilken är av stor betydelse för risodlingen. V.Hn.
Växtvärld. Den naturliga vegetationsformen på
K. är skogen, men denna har flerstädes fått
lämna plats för nyodlingar och dessutom ofta utsatts
för direkt skövling. Endast 40% av landets areal
täckas nu av skog. I s. delen av K. växa samma
trädslag som i Japan. Ständigt gröna lövträd
dominera, omväxlande med vinterkala träd, ss. ek
och valnötsträd. Bambugräsen gå ej längre än
till 36° n.br. I n. K. förekomma samma trädslag
som i n. Japans och ö. Manchuriets skogar:
tuja-cypress (Chamaecyp’aris), lärkträd, ädelgran, tall
och björk. V.Hn.
Djurvärlden. K. tillhör den palearktiska
regionens östasiatiska underregion. Faunan är rätt
okänd men torde likna n.ö. Kinas. Tiger, leopard
och björn förekomma, vidare märkas hjortar,
anti-loper, örnar, falkar, gäss, tranor och hägrar.
Befolkning. Av K:s c:a 29 mill. inv. bo 20,3
mill. i s. K., som har en genomsnittlig folktäthet
av 213 inv. pr km2; motsv. siffra för n. K. är 66.
S. K. är i likhet med Japan och Kina
överbefolkat. Invånarna utgöras nästan enbart av
koreaner, sedan 630,000 japaner förflyttats till
Japan. Antalet kineser är endast c:a 50,000.
Koreanerna äro ett biandfolk, tillhörande
mongoliska rasen i vidsträckt mening. De äro
storväxta och kraftiga, i detta avseende överträffande
nordkineserna, som de något likna. De ha
starkare hår- och skäggväxt än kineser och japaner.
Byarna äro små, husen i en våning, av ler el. sten
med grästak, påminnande om Nordkinas. över
huvud ha äldre kinesiska förhållanden
(Ming-dyna-stiens) satt sin prägel på K:s kultur. I samhället
— 853 —
—’ 854 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
