Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korint - Korinter - Korintierbreven - Korintiska förbundet - Korintiska kanalen - Korintiska kriget - Korintiska näset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORINTER
fick kristendomen tidigare insteg i K. än
annorstädes i Grekland; redan Paulus grundade en
talrik kristen församling där. Kejsar Hadrianus
intresserade sig livligt för K., som på hans tid
torde ha varit Greklands vackraste och
modernaste stad. Hur den vid mitten av 2:a årh. e.Kr.
såg ut, veta vi genom Pausanias’ bevarade
beskrivning. En svår katastrof för K. var
heru-lernas infall i Grekland 267, ännu svårare
Ala-riks tåg till Peloponnesos 395, då K. brändes;
slutl. lade 521 en jordbävning staden i ruiner.
K. levde emellertid vidare som en relativt
betydande stad, tills det plundrades och förstördes
av normannerna 1147. Akrokorint behöll dock
allt framgent sin strategiska betydelse och
genomgick skiftande öden, togs av turkarna 1459,
var 1687—1715 venetianskt, därefter åter turkiskt,
tills det 1821 föll i de fria grekernas händer.
Nedanför borgen hade under turkisk tid ett nytt
stadssamhälle vuxit upp, men då detta helt
förstördes av en jordbävning 1858, flyttades
bebyggelsen till en plats vid stranden, 6 km n.ö. om
den gamla staden. Det nutida K. (c:a 10,000 inv.)
är biskopssäte och en livligt trafikerad hamnstad.
Det antika K:s omfång var vidsträckt.
Murarna kring staden nedanför borgen, utom de
murar, som förenade K. med hamnen Lechaion,
hade en längd av c:a 8 km. Genom
undersökningar av den amerikanska arkeologiska skolan i
Aten, påbörjade 1896, har det forna K:s
topografi till väsentliga delar klarlagts, och
betydande vetenskapliga resultat ha vunnits. De bevarade
byggnadsresterna tillhöra till största delen den
romerska staden. Från det äldre K. finnas
endast få monument men bland dem
Apollontemp-let från förra hälften av 500-talet f.Kr., ett av
de tidigaste exemplen på dorisk arkitektur, av
vilket 7 kolonner ännu stå upprätt, ö. om
templet ledde stadens praktfulla huvudgata,
Lechaion-gatan, genom en monumental port till K:s
centrum, torget (agora) mellan Apollontemplet och
borgen. Torget var omgivet av kolonnader,
butiker, tempel o.a. monumentalbyggnader, bl.a. två
ryktbara brunnsanläggningar, Peirene och Glauke.
V. om Apollontemplet finnas en i romersk tid
ombyggd teater och en konsertsal (ode’um) från
1 :a årh. e.Kr. K:s storslagnaste minnesmärke är
emellertid själva borgen, Akrokorint, som med
sina väldiga befästningsverk från arkaisk grekisk
till venetiansk och turkisk tid saknar varje
motstycke. Uppe på borgen ligger en ovanligt väl
bevarad brunnsanläggning från klassisk tid (övre
Peirene), medan däremot nästan icke några
rester finnas kvar av det ryktbara Afroditetempel,
som en gång reste sig på dess högsta punkt. —
Litt.: ”Corinth. Results of excavations conducted
by the American School” (hittills 14 bd, 1929—
43); J- G. O’Neill, ”Ancient Corinth” (1930); H.
Payne, ”Necrocorinthia” (1931). K.H.
Korin’ter (jfr fra. raisins de Corinth, russin från
Korint), se Russin.
Korin’tierbreven, i svenska bibeln det 2:a och 3:e
i ordningen av de paulinska breven. Paulus kom
till Korint på sin 2:a missionsresa o. nyår 50/51
och stannade där bortemot 2 år. Sedermera förläde
han sin verksamhet österut till Efesos, men en
livlig korrespondens och flera kortare besök höllo
honom i kontakt med församlingen i Korint. —
i:a K. är skrivet från Efesos på våren 55 el. 56
och ger en livlig bild av förhållandena i
församlingen: olika med varandra rivaliserande grupper,
social oro, osäkerhet i förhållandet till den hedniska
miljön, extatiska (tungomålstalande) och
spiritua-listiska tendenser i förbindelse med betänkliga
sexualetiska åskådningar hota ordning och moral
och äktkristen tankegång. Paulus’ bemötande av
alla dessa faror skänker oss en ovärderlig inblick i
det äldsta kristna församlingslivet på grekisk mark
och har givit upphov till några av NT:s mest
storslagna kapitel (t.ex. kärlekens lov kap. 13;
uppståndelsen kap. 15). — Vid tiden för 2:a K. har
Paulus lämnat Efesos och befinner sig i
Makedo-nien på väg över Korint till Jerusalem. Hans
förhållande till församlingen i Korint har genomgått
en allvarlig kris, som dock upplösts i försoning. 2:a
K. ger uttryck åt Paulus’ glädje och lättnad över
utgången (1—7), förbereder hans ankomst (8—9)
och utmynnar i en frän polemik mot hans
judais-tiska motståndare i Korint (10—13). Somliga
forskare anse, att 2:a K. är hopfogat av flera smärre
brev. — Litt.: H. Windisch, ”Der zweite
Korin-therbrief” (9 Aufl. 1924); J. Weiss, ”Der erste
Korinthierbrief” (to Aufl. 1925); L. J. Koch,
”Fortolkning til Paulus’ andet Brev til Korinthierne”
(2 Udg. 1927); H. Mosbech, ”Förste Korinthierbrev”
(1931); H. Odeberg, ”Pauli brev till korintierna”
(1944). A.J.F.
Korin’tiska förbundet, det förbund, i vilket alla
grekiska fristater utom Sparta sammanslöto sig
338 f.Kr. på anordning av kung Filip II av
Ma-kedonien efter dennes seger vid Chaironeia s.å.
Förbundet, som vilade på allmän fred och
fullständig autonomi för medlemsstaterna, var i sin
tur förenat i anfalls- och försvarsallians med
Filip, som var dess utrikespolitiske och militäre
ledare. Styrande organ var en
förbundsförsam-ling (syned’rion) med säte i Korint, i vilken medl.
voro representerade alltefter sin betydelse. 337
f.Kr. lät Filip K. besluta krig mot Persien och
erhöll för dettas förande särskilda fullmakter. Då
han följ, år mördats, övertog Alexander den store
hans ställning och genomförde sitt fälttåg i den
dubbla egenskapen av Makedoniens konung och
K:s fältherre. Efter Alexanders död 323 f.Kr.
förklarades K. upplöst. K.H.
Korin’tiska kanalen, se Korintiska näset.
Korin’tiska kriget, benämning på det krig, som
395—387 f.Kr. fördes mellan Sparta å ena sidan
och Aten, Tebe, Korint, Argos m.fl. andra stater
å den andra, samtidigt som Sparta i Mindre Asien
förde krig mot Persien. Striderna ägde rum dels
kring Korint, dels till sjöss vid Mindre Asiens
kust och vid Dardanellerna. Sparta hävdade sin
militära överlägsenhet till lands, men med hjälp
av den persiska flottan och persiska pengar kunde
den atenske amiralen Konon fullständigt krossa
den spartanska sjömakten (slaget vid Knidos 394
f.Kr.). Spartanerna gjorde därför upp med
perserna, och till det spartansk-persiska fredsfördraget,
kungafreden el. antalkidiska freden*, måste även
Spartas grekiska motståndare ansluta sig. K.FI.
Korin’tiska näset, antikens Isthmos’, det på
smalaste stället 6,3 km breda och intill 80 m höga näs.,
— 871 —
— 872 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
