Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korkvävnad, periderm - Korkåpa - Korkämne - Kormakr Ögmundsson - Kormofyter - Kormoran - Kormästare - Korn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORN
— I genom mekanisk skada blottlagda, levande
vävnader kan som skydd anläggas sår kor k (se
Kallus). — K. utgör den huvudsakliga delen av
den tekniska barken*. Ren k. utan andra
inblandade vävnader utnyttjas som teknisk kork*. Bm.
Korkåpa, se Biskopsskrud.
Korkämne, se Suberin.
Kormakr ögmundsson, isländsk skald (o. 935—
970), författade en mängd lausavisor samt några
furstedikter. I de förra, som huvudsaki. behandla
hans kärleksförhållande till Steingerd, dotter till
Torkel i Tunga, framstår han som en av de få
erotiska diktarna i fornisländsk tid. Hans
utseende och temperament tyda på keltiskt inslag; även
namnet är keltiskt. Om K. handlar ”Kormaks
saga”, som väsentligen är byggd på hans lausavisor.
Kormofy’ter, se Bålväxter.
Kormora’n, fågelart av skarvsläktet*.
Kormästare, person med uppgift att inöva kören
vid en operascen och vid piano leda instuderandet
av operasolisternas sångpartier. Jfr Repetitör.
Korn. 1) Bot., K., kornsläktet, Hor’deum,
av fam. gräs, innefattar 16 vildväxande arter i
Europa, Asien, Nordafrika samt Nord- och
Sydamerika, ett- el. fleråriga, medelstora gräs med platta
blad, kort, tvärtrubbigt snärp, relativt stora, oftast
violetta bladöron och täta ax, bildade av
enblommiga, vanl. tre och tre vid varje led sittande
småax, vilka vända bredsidan mot huvudaxeln och i
regel å yttre blomfjället bära ett långt borst.
Frukten är försedd med längdfåror och vanl. innesluten
inom de hopväxta blomfjällen. Bland i Sverige
vildväxande arter må nämnas H. nodo’sum, ä n g
s-k o r n, på strandängar i Skåne, med håriga, smala
bladsidor, och H. muri’num, v i 1 d k o r n, på
jordvallar, vägkanter m.m. i s. Sverige, med glatta, ofta
vidgade slidor. — K. är en urgammal kulturväxt,
som odlades i Egypten redan o. 5,000 år f. Kr., i
Norden under yngre stenåldern, och har som
brödsädesväxt alltjämt hållit sig kvar i n. trakter. De
talrika odlade sorterna (H. sati’vum) anses
härstamma från den i n.ö. Afrika och Orienten
inhemska H. sponta’neum, vilken liknar 2-radigt k. och har
skört, lätt avbrytbart ax. De kunna indelas i två
grupper: 1) H. hexas’tichum, 6-r a d i g t k. och
st järnkorn, har alla småaxen fertila och
frukterna bildande 6 jämnlöpande rader. Ett tvärsnitt
genom axet visar hos stjärnkornen regelbunden,
6-uddig stjärna, hos vanligt 6-radskorn en stjärna
med 3 uddar i varje grupp. Hos H. tetras’tichum,
4-r a d i g t k., äro frukterna i de 4 sidoraderna
mera utstående, varigenom axet blir något plattat
och i tvärgenomskärning mera rektangulärt. 2)
H. dis’tichum, 2-r a d i g t k., har sidosmåaxen
sterila, förkrympta el. endast bärande ståndare,
borstfria och tryckta intill huvudaxeln; axet blir på gr.
därav starkt tillplattat. — Av båda typerna
förekomma talrika varieteter och sorter. Av 2-radigt
k. finnas t.ex. sorter med före mognaden lutande
ax, s.k. nutans-iormer (flertalet av våra nuv.
kultursorter), el. upprätt ax, s.k. erec’tum-i ormer, med
jämnbrett el. avsmalnande ax (det senare hos p
å-fågelskorn, solfjäderskorn). Vidare
finnas sorter med blomfjällen sammanvuxna med
den egentliga kärnan (våra nuv. kultursorter)
samt sorter med fria blomfjäll, s.k. naket
korn. Det senare, som i Sverige odlades redan
2-radigt (t.v.) och 6-radigt korn.
under stenåldern, förekommer numera ej i odling.
Av k. finnas dels sorter, som odlas som
vårsäd, dels som höstsäd, det senare dock mindre
allmänt. 2-radigt k. ställer högre fordringar på
klimat och jordmån samt lämnar större kärnor
och bättre utbyte. Det 6-radiga är mindre
fordrande, mognar hastigare och odlas därför huvudsaki.
i n. trakter (1 a p p k o r n), ända upp till 70° n.br.
Genom korsningar och urval har man i Sverige
frambragt ett flertal kornsorter med hög
avkastningsförmåga, lämpade för de olika klimat- och
odlingsförhållandena i landets skilda delar.
Odlingen av korn i Sverige har gått avsevärt tillbaka
under de senaste 70 åren. Från att 1870 ha haft en
omfattning av c:a 227,000 ha, utgjorde den med
rent korn 1948 odlade arealen c:a 88,000 ha. K.
ingår emellertid numera till stor del i blandsäd,
vilken upptar en areal av c:a 280,000 ha.
Medelskörden pr ha uppgick 1942—46 till 19,4 dt. — K.
användes till utfodring av kreatur, som mjöl till
brödbakning, till framställning av gryn och malt,
beredning av brännvin, öl m.m. Som maltkorn till
ölbrygd begagnas nästan uteslutande sorter av
2-radigt k. med stora gulvita, tunnskaliga kärnor,
mjölig, stärkelserik men relativt äggvitefattig
frövita och hög groningsförmåga. Som fodermedel
innehåller k. c:a loVo råprotein, 2% fett, 67 °/o
kvävefria extraktivämnen och 4 °/o växttråd. De
viktigaste kornproducerande länderna äro
Ryssland, Tyskland, Danmark, Frankrike,
Storbritannien, Rumänien, Ungern, Spanien, Marocko, USA,
Canada, Indien och Japan. [G.]Eo.
2) Metrol., äldre svensk viktsenhet = 0,01 ort =
0,0001 skålpund, motsvarande 0,0425 g. — K. användes
även i betydelsen finvikt*.
3) Vapentekn., närmast mynningen sittande delen
av riktmedlet ”sikte och korn”. Se Riktning.
— 877 —
— 878 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
