Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsband - Korsbandslåda - Korsbandsmissbruk - Korsbefruktning, korspollination, heteroklini, allogami - Korsbenet - Korsberga (Jönköpings län) - Korsberga (Skaraborgs län) - Korsbetningen - Korsbett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSBANDSLÅDA
s.k. varukorsband. Jfr Brevförsändelse och
Korsbandsmissbruk. Y.Nr.
Korsbandslåda, se Brevlåda.
Korsbandsmissbruk. Har i korsband* förstuckits
brev el. annat ej tillåtet skriftligt meddelande el.
finnes dylikt meddelande å själva försändelsen el.
dess omslag anbragt på sådant sätt, att det
uppenbarligen är avsett att undandraga detsamma
vederbörande postfunktionärs uppmärksamhet,
föreligger k., varför avsändaren är förfallen till böter,
5 kr.
Korsbefruktning, korspollination, h e
te-ro k 1 i n i, a 11 o ga m i, förekommer hos växterna,
då märkena hos en planta ej pollineras med
frömjöl (pollen) från samma planta utan från andra
individer inom arten. Jfr Pollination.
Korsbenet, anat., se Bäcken.
Korsberga, socken i östra hd i Småland,
Jönköpings län, och församling i Korsberga,
Lemn-hults och S. Solberga pastorat i östra hds
kontrakt av Växjö stift, vid länsgränsen s. om
Vetlanda; 122,02 km2, därav 114,79 land; 1,430 inv.
(1949). K. uppfylles av höglänta och kuperade
skogstrakter (intill 294 m ö.h.) med mossar och
småsjöar, av vilka den största är Hjärtasjön
(206 m ö.h.). Åkern utgör ii°/o av landarealen,
skogsmarken 66°/o. Vid statsbanelinjen Kalmar—
Nässjö ligger stationssamhället
österkorsberg a (546 inv. 1946) med provinsialläkare och
distriktsveterinär samt mindre träindustrier.
Inom K. ligga vidare egendomen Hultsvik och den
till S:t Sigfrids sjukhus i Växjö hörande
vårdanstalten Korsbergakoloniens centralhem. Kyrkan av
gråsten uppfördes 1856. — Namnet skrevs 1300—
10 corsbierg. Det är mångtydigt (se litt. hos
V. E. V. Wessman i ”Studier i nordisk filologi”,
35:5, 1948, sid. 12 f.). P.;Er.
Korsbérga, socken i Vartofta hd i
Västergötland, Skaraborgs län, och församling i Fröjereds,
Korsberga och Fridene pastorat i Kåkinds
kontrakt av Skara stift, v. om Hjo; 42,32 km2, därav
41,96 land; 755 inv. (1949), varav o. 200 i
stationssamhället Korsberga vid smalspåriga
statsbanelinjen Hjo—Stenstorp. Socknen har välodlade
lerslätter kring Tidan och dess biåar Yan och Lillån
och sträcker sig i ö. in över Hökensås’
skogstrakter. N. om kyrkan utbreda sig mäktiga fält av
rullstensgrus och sand. Åkern utgör 47 °/o av
landarealen, skogsmarken 38%. Egendomar:
Dan-nemarka. St. Hamrum, Munkebo, Styrshult och
L:a Solberga. Bland industriföretag märkas
Korsberga tegelbruks ab., en cementvarufabrik och
Karthagens kraftstation (ägare: Hjo mekaniska
verkstad och elektricitetsverk). Av
fornlämning-ar finnas kummel och resta stenar bl.a. vid L:a
Hamrum. Kyrkan av trä byggdes 1696 och har
medeltida sakristia av sten; restaurerad senast
1949—50. Klockstapel. — Namnet skrevs 1380
Kas-berga, först 1477 Kors-. Det innehåller i förleden
kanske (vård)^a^(e). I.Mg;Er.
Korsbetningen, ett område strax utanför Visby,
c:a 400 m ö. om Söderport, förr betesmark, nu
delvis bebyggt, med ett medeltida minneskors och
de till en del blottade lämningarna av Solberga
cisterciensnunnekloster. Korset har en latinsk
inskrift av följ, innehåll: ”1 Herrans år 1361 den 27
juli föllo framför Visbys portar för danskarnas
händer gutarna, här äro de jordade; bedjen för
dem”. De på denna plats begravda
gotlänningarna ha sålunda stupat i det slag, som nämnda
dag här levererades mellan en dansk invasionshär
under befäl av konung Valdemar Atterdag och ett
folkuppbåd av gotländska bönder, som sökte
hindra fienden att bemäktiga sig Visby. Efter
danskarnas fullständiga seger öppnade staden utan vidare
motstånd sina portar. — Redan 1813, och
måhända även vid andra tillfällen, påträffades vid
grävningsarbeten på platsen lämningar av de
begravda medeltidskrigarna, och i olika repriser ha
tre av dessa massgravar blivit vetenskapligt
undersökta.
Fynden från dessa grävningar tillhöra
väsentligen två olika kategorier, dels skeletten och dels
de rustningar, vilka några av de döda voro iklädda
vid nedkastandet i graven el. vilka eljest av
vårdslöshet kommit ned i densamma. Därtill kan
läggas en del smärre föremål av olika slag, ss. mynt,
fingerringar, nycklar, knivar, pilspetsar o.s.v. De
sistn. sutto trol. inskjutna i de dödas kroppar, ss.
i några fall tydligt kunde iakttagas. Bland
mynten märkes en större samling dylika, liggande i
resterna av en läderpung; dessa myntfynd ha visat
sig kunna kasta nytt ljus över tidens
penningförhållanden. Skeletten äro av betydelse för den
antropologiska forskningen. Det torde kunna
sättas i fråga, om eljest ett så stort material finnes
samlat för belysande av rasegenskaperna hos en
begränsad befolkningsgrupp under äldre tider. Men
de visa även intressanta sjukdomsbildningar samt
framför allt talrika blessyrer av hugg och pilskott.
Härigenom kan utvinnas en i många avseenden
fyllig bild av bondehären och dess kamp. Av det
största vetenskapliga värdet äro dock de funna
rustningarna, vilka vid sidan av samtida
avbildningar och beskrivningar av dylika utgöra vår så
gott som enda källa till kunskap om den
europeiska rustningens utseende och utveckling under
1300-talet. Rustningarna uppvisa en överraskande
rikedom av olika konstruktioner och former, som
dock ha det konstitutiva draget gemensamt, att
järnarmeringen är fastnitad på innersidan av ett
överdrag av tyg el. läder. Ett undantag härifrån
utgör endast en intressant rustningstyp av
främre-asiatisk härstamning, vars små järnlameller varit
sammansnörda med läderremmar. Av stort
intresse för den vapenhistoriska forskningen äro
även ett antal pansarhandskar samt huvor och
skjortor av ringbrynja. — Jämsides med
undersökningarna av massgravarna ha även
lämningarna av det närbelägna Solberga kloster utgrävts.
Det framgick därvid, att massgravarna anlagts på
klostrets kyrkogård. Klosterkyrkan befanns ha
haft en egendomlig korsformig grundplan och har
trol. vid mitten av 1200-talet uppförts efter
förebild av Vreta klosterkyrkas kor och den av rysk
arkitektur beroende S:t Lars i Visby. — Litt.: B.
Thordeman, ”Armour from the battle of Wisby
1361” (2 bd, 1939—40), ”Invasion på Gotland
1361” (1944). B.Thn.
Korsbett kallas en hos häst förekommande
abnorm slitning av framtänderna på så sätt, att
underkäkständerna på den sjuka sidan och
överkäkständerna på den friska slitas ned och bli
korta, under det att de motstående tänderna
slitas för litet och bli för långa. Denna slitning
_ 903 —
— 904 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
