Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsbett - Korsblomma - Korsblommiga växter, korsväxter - Korschelt, Eugen - Korseld, korsande eld - Korselett - Korser - Korset (anatomi) - Korset (stjärnbild) - Korsett - Korsfarare - Korsfester - Korsflygel - Korsfästelsen (konsthistoria) - Korsfästning - Korsförhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSFÖRHÖR
är starkast på hörntänderna och minskas mot
tångtänderna.
Korsblomma, i) Bot., se Passionsblomma.
2) Byggn., särsk. i den gotiska stilen (se d.o., sp.
976) en avslutande prydnad av utåtböjda blad kring
en spets, anbragt å en gavel, fial e.d.
Korsblommiga växter, korsväxter,
Cru-cif’erae (Siliquo’sae), fam. av ordn. Rhoeada’les med
o. 250 släkten och o. 3,000 arter, utbredda över hela
jorden, huvudsaki. n. tempererade och kalla
områdena. De äro 1-, 2- el. fleråriga örter med enkla
el. sammansatta blad, i toppställda klasar ordnade,
vita, gula el. violetta blommor, korsvis ställda
kronblad (därav namnet), fyrväldiga ståndare och
skid-frukt. K. äro insektblommor, men hos sylörten
finnas även kleistogama blommor. Groddknoppar
förekomma hos tandroten. Växternas alla delar
innehålla mer el. mindre skarpt luktande och
smakande eteriska ämnen, vilka jämte den
upplagsnäring, som hopas i vissa växtdelar, göra k.
mycket nyttiga för människan, t.ex. som födoämnen:
kål (olika slag), rova, rädisa; kryddämnen:
pepparrot, senap; fodermedel: rova, kålrot; tekniskt
användbara oljor: av oljerättika, raps, vitsenap,
Cameli’na\ färgämnen: av vejde; ämnen för
medicinskt bruk: av senap; prydnadsväxter: lövkoja,
nattviol, Aubrietia, Ibe’ris m.fl. Bland övriga
släkten märkas: Alliaria (löktrav), Alyss’um, Anasta’tica
(jerikoros), APabis (travsläktet), Arabidop’sis
(backtravsläktet), Barbaraè’ a, Berte’roa, Braya, Bu’nias,
Ca’kile (marviol), CapseWa (lommesläktet),
Car-damine, Cardaminop’sis (sandtravsläktet), Carda’ria,
Cheiran’thus (gyllenlack, lövkoja), Cochlearia,
Co-ro’nopus, Crambe (strandkålsläktet), Descurainia,
Diplotax’is, Draba (nagelörtsläktet), Farse’tia,
Hor-nungia (stenkrasse), Lepi’dium (krassesläktet),
Lunaria, Matthi’ola (lövkoja), NesTia, PringTea
(kerguelenkål), Sisym’brium, TeesdaTia (sandkrasse),
Thlaspi (skärvfrösläktet), Turri’tis
(rockentravsläk-tet). Härdiga som k. ofta äro mot både torka
och låga temp., bli de stundom besvärliga
ogräs. A.Ve.
Korschelt [kår’Jalt], Eugen, tysk zoolog (1858
—1946), doc. i Freiburg 1885, i Berlin 1887, prof,
i Marburg 1892—1928, behandlade i sina skrifter
huvudsaki. de ryggradslösa djurens utveckling
och utgav kritiska sammanfattningsarbeten, ss.
”Lehrbuch der vergleichenden
Entwicklungsge-schichte der wirbellosen Tiere” (3 bd, 1890—93;
4 bd, 1902—10; tills, med K. Heider) och
”Regeneration und Transplantation” (2 bd, 1927—31).
Bland K:s övriga arbeten märkas ”Lebensdauer,
Altern und Tod” (1917) och ”Der Gelbrand” (2
bd, 1924). K. var bl.a. red. för ”Zoologischer
Anzeiger” 1904—30. O.Cn.
Korseld, korsande eld, krigsv., beskjutning
av ett mål från två el. flera håll.
Korselett’, se Korsett.
Korser, den inhemska befolkningen på Korsika.
Korset, anat., gemensam benämning för
kors-benet och de från dettas främre del åt sidorna
utgående höftbenen (se Bäcken). Jfr Kruppa.
Korset, stjärnbild, se Södra korset.
Korsett’ (fra. corset, till corps, kropp), ett
kvinnoplagg för figurens modellerande, förr för dess
starka sammansnörande. Förr var ibland själva
klänningslivet försett med ”ben”, d.v.s. fjädrar
Korsett 1C04.
av stål el. valfiskben,
och ersatte k., men
stundom kunde jämte
ett dylikt plagg även en
lös k. brukas, särsk.
under modeperioder, som
fordrade mycket smal
midja (1600-talets slut,
rokokon, 1800-talet). K.,
vars form något
växlat under tiderna, var
förr vanl. försedd med
snörning i ryggen för
att kunna dragas åt
mycket hårt. Fram satt
då en s.k. planschett av
bredare fjädrar, som
hophakades. Numera äro
k. smidigare, ha fjädrar
av spiraltråd el.
aluminium el. ock
gummireså
rer och knäppas el. hakas (ofta med blixtlås) i sidan
el. framtill. Ibland är hela k. av resår. Formen är
lägre än förr. En smidig form är korseletten,
en lång, mjuk k., som samtidigt är brösthållare. 1.
Korsfarare, deltagare i korståg*.
Korsfester, fester till Jesu kors’ ära: 1) till minne
av det heliga korsets återfinnande
(inven’tio sa’nctae cruPis); enl. legenden återfunnos
på 300-talet de 3 korsen på Golgata, och ett under
utpekade, vilket som var Jesus’, denna fest firas
inom romersk-katolska kyrkan 3/s; 2) det heliga
korsets upphö jelse (exalta’tio sanctae
cru-cis), till minne av korsets återuppresande, då det 628
av kejsar Herakleios återtagits från perserna; denna
fest firas 14/». Jfr Korsmässa. — Litt.: J.
Strau-binger, ”Die Kreuzauffindungslegende” (1912). S.N.
Korsflygel, byggn., se Tvärskepp.
Korsfästelsen, konsthist., se Jesus Kristus, sp.
1199 f., och Kalvarieberg.
Korsfästning, upphängande av en människa på en,
senare med tvärslå försedd, påle (jfr Kors) genom
fastbindande el. fastspikande av hans händer och
fötter därpå. K. var ett i forntiden vanligt
dödsstraff. Till romarna kom k. från orientaliska folk,
antagl. från kartagerna, som flitigt nyttjade detta
grymma dödssätt. Romarna använde k. endast för
slavar samt senare för samhällets lägsta folkskikt
vid uppror, högförräderi och sjöröveri. I regel
föregicks k. av offrets gisslande, el. ock skedde
detta på vägen till avrättningsplatsen, dit den
dömde måste bära korsets tvärslå, vid vilken hans
utsträckta armar redan voro bundna. K. ansågs
mycket vanhedrande och var i hög grad plågsam.
Döden inträdde efter några dagar. Stundom kunde
en smärtdövande dryck givas el. förkortades
lidandet genom benstommens sönderslående el.
uppskärande av kroppen vid ena axelhålan. K.
Korsförhör, hörande i rättegång av vittne (el.
part) genom framställda, ingående frågor av båda
sidornas advokater. K. förekommer huvudsaki. i
engelsk rätt och är ett effektivt upplysningsmedel
men ställer stora anspråk på vittnets
omdömesförmåga, minne och sanningskärlek, vilkas brister
en skicklig advokat lätt avslöjar. I Sverige höres
vittne av rätten men må enl. nya rättegångsbalken
1942 med rättens tillstånd höras av part.
— 905 —
— 906 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
