Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsika - Korsiska språket - Korsknut - Korsknölen, promontorium - Korskota - Korskovall - Korskrank - Korskrogen - Korskupolkyrka - Korskyrka - Korslamhet - Korslänkkoppling - Korsmo, 1. Emil - Korsmo, 2. Arne - Korsmässa - Korsnedtagningen - Korsnedärvning - Korsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSNING
riga macchian, som särsk. i v. är tät och
svårgenomtränglig. I detta bälte odlas korkek, vin, oliver,
citroner och apelsiner. Mellan 700 och 1,100 m ö.h.
härska skogar av äkta kastanj. Här är
folktätheten störst. Barrskogsbältet (Pinus pinas’ter och P.
Lari’cio) går till 1,200 m, lövskogen av al och bok
till 1,800 m. Skogs- och fjällbetena utnyttjas medelst
en primitiv fäbodbebyggelse. 17% av öns hela
areal är skog, men denna har förr haft större
utbredning. Ang. djurvärlden se Sardinien.
Invånarna, korserna, äro starkt uppblandade; de
tala en italiensk dial. öns affärs- och
administrativa språk är dock franska. Sedan gammalt är
befolkningen uppdelad i klaner, vilken inst. har sin
naturliga förutsättning i de många isolerade
dalbäcken, som karakterisera ön. Härav förklaras
också invånarnas krigiska och frihetsälskande
egenskaper. Männen ägna sig med förkärlek åt
exten-siv boskapsskötsel och överlåta skötseln av jorden
åt kvinnorna och italienska säsongarbetare. Fisket
och sjöfarten äro föga utvecklade; industri saknas
nästan alldeles. K:s huvudstad är Ajaccio, belägen
i s.v., dess största stad är Bastia i n.ö.; de förbindas
med en järnväg, till vilken även ansluta sig ett
per sekundärbanor.
K., i äldsta tid bebott av en ligurisk stam,
erövrades, sedan fenicier och kartager där grundat
faktorier, under första puniska kriget av romarna
(231 f.Kr.). Värdefull för skeppsbyggeriet genom
sina skogar kom ön under folkvandringstiden i
händerna på vandaliska, östgotiska och
bysantinska erövrare; under 700- och 800-talen vunno
araberna insteg. Från 1000-talet sökte de oeniga
feodalherrarna på ön stöd i handelsstäderna i
Italien, som härigenom fingo tillfälle att
exploatera densamma. Vanl. inskränkte sig städernas
makt till för dem viktiga fasta platser på K:s
kust; de administrativa och rättsliga inst. på ön
i övrigt läto de förfalla; säregna rätts-inst., ss.
vendettan, utvecklades. Mot slutet av tooo-talet
lyckades Pisa befästa sin makt på ön, men under
följ. årh. satte sig Genua fast på K., som det vid
mitten av 1300-talet helt kontrollerade. Från
1400-talets till 1500-talets mitt leddes öns förvaltning,
en utsugningspolitik, av San-Giorgiobanken. 1729
reste sig korsikanerna mot Genua, erkände 1736
den tyske äventyraren friherre Teodor v. Neuhof
som konung; med fransk hjälp betvangs upproret
1738. Det franska ingripandet var ett tecken på
att K. nu blivit ett stridsäpple för större makter.
1746 ingrep en engelsk truppstyrka i en fejd på
ön, varifrån den franska levanthandeln lätt kunde
behärskas. Vid bekämpandet av nya resningar
under Pasquale Paoli ökades de franska
trupperna på K., som Genua 1768 sålde till Frankrike.
Vid franska revolutionen blev K. ett franskt dep.;
stödda på det av Paoli organiserade missnöjet med
revolutionen erövrade engelsmännen 1794 ön,
vilken 1796 återtogs av en fransk expedition. En
kort tid 1814 åter besatt av England överlämnades
K. 1815 till Frankrike. Under 2:a världskriget
hölls K. besatt av axelmakternas trupper nov.
1942—okt. 1943. — Litt: R. Blanchard, ”La Corse”
(1926). — A. Ambrosi, ”Histoire des Corses et de
leur civilisation” (1914); P. Allorge, A. Ambrosi
m.fl., ”Histoire du peuplement de la Corse”
(1926). J.F.;P.Nm.
Kor’siska språket, se Sardiska språket.
Korsknut, byggn., se Knut.
Korsknölen, korsbenets övre främre kant, även
kallad promontorium. Ländryggraden
bildar med korsbenet en vinkel, så att vinkelspetsen
sammanfaller med korsbenets övre kant.
Avståndet mellan korsknölen och blygdbensfogen
benämnes i obstetriken conjuga’ta vera (se
Bäcken-mått).
Korskota, se Ryggrad.
Korskovall, bot., art av kovallsläktet*.
Korskrank, se Kor.
Korskrogen, samhälle i Färila-Kårböle*
kommun i Hälsingland.
Korskupolkyrka, kyrkobyggnad med plan i form
av ett grekiskt kors med en kupol över
mittpartiet. Se vidare Centralkyrka.
Korskyrka, en kyrka med korsformig grundplan,
vare sig korsflyglarna äro ursprungliga el. ha
uppstått genom tillbyggnad; se f.ö. Kyrka.
Korslamhet, veter., se Korsförlamning.
Korslänkkoppling, tekn., se Axelkoppling, sp.
982.
Korsmo. 1) Emil K., norsk
växtodlingsfors-kare (f. 1863). K. började tidigt ägna sig åt
studiet av ogräsen, deras biologi och ekonomiska
betydelse samt deras bekämpande. K. blev 1913
statskonsulent i ogräsfrågor. 1920 upprättades vid
Norges lantbrukshögsk. i Äs en personlig
professur åt K. i ogräsbiologi. K. har utfört ett
utomordentligt stort arbete för klarläggande av
förhållanden, som röra ogräset och dess biologi, och
har utg. ett stort antal skrifter därom, varav
främst märkas standardverket ”Ugress i nutidens
jordbruk” (1925; sv. övers. ”Ogräs”, 1926) samt
”Ugressfrö” (1935), ett pl.-verk med text även
på tyska och engelska. Resultaten av K:s
undersökningar återfinnas i ”Meldinger fra Norges
Landbrukshöiskole”. K. är sedan 1912 hedersled,
av Lantbruksakad. Hj.P.
2) Arne K., den föreg:s son, arkitekt (f. 1900),
overlærer vid Statens håndverks- og
kunstindustri-skole i Oslo sedan 1936, har bl.a. ritat
konstsamlaren R. Stenersens villa i Aker (1938) och varit
verksam vid återuppbyggnaden av Kristiansund
(1940—42).
Korsmässa, före 1901 i svenska almanackan namn
på dagarna 3/s och 14/ø; se Korsfester. — Jfr
Lud-denätterna.
Korsnedtagningen, konsthist., se Jesus Kristus,
sp. 1200.
Korsnedärvning, ärftl., se Könsbunden
nedärv-ning.
Korsning. 1) Bankv. K. av check, se Check.
2) Biol. K. el. k r o a s e r i n g kallas
befruktning mellan individer av ärftligt olika typ. Hos
självbefruktande växter menas i regel k. mellan
olika rena linjer. Hos växter, som normalt
frambringa sin avkomma genom befruktning mellan
olika individer (korsbefruktare), och hos djur
betecknar man som k. befruktning mellan individer
ur olika raser, varieteter el. arter. K. ger upphov
till individer, som äro intermediära mellan
för-äldratyperna el. närma sig den ena av dem och
som kallas bastarder* el. hybrider. Avkomman
efter korsningsprodukterna visar oftast en stor
ärftlig variation, som delvis ger helt andra typer
— Q09 —
— 910 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
