Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korstecken - Korstolar - Korsträsk - Korståg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSTOLAR
Kor stolar i Vadstena kyrka.
Se även bilder å pl. vid sp. 913.
Ur G. Näsström, ”Forna dagars Sverige”.
veckan som skydd mot häxorna. — Litt.: L.
Ei-senhofer, ”Handbuch der katholischen Liturgik”,
i (1932). S.N.;Sn.
Korstolar, rader av utsnidade sittplatser för
korherrarna i en större kyrka; om deras ursprung se
Kor. K. nödvändiggjordes, sedan under
medeltiden gudstjänsten utvecklats samt sångarnas
antal tillvuxit. De uppställdes vid högkorets väggar
och gå ofta fram i vinklar vid korskranket på
ömse sidor om dess öppning. I större katedraler
äro de uppställda i två rader, den inre försedd med
baldakin. De äldsta bevarade (från 1200-talet)
finnas i Ratzeburgs dom. K. i Lunds domkyrka äro
i både dekorativ och figural utsmyckning de
förnämsta från sin tid (1370-talet). — Litt.: E.
Wrangel, ”K. i Lunds domkyrka” (1930); W. Loose,
”Die Chorgestühle des Mittelalters” (1931). E.W.
Korsträsk, samhälle i Älvsby* kommun i
Norrbotten.
Korståg, namn på en rad krigsföretag 1096—
1291 från det kristna Europa i syfte att återerövra
Palestina från muhammedanerna. Namnet k.
uppkom därigenom, att varje deltagare på sin mantel
bar ett kors av tyg. Med k. betecknas också
andra krigsföretag, som verkställdes i reellt el.
föregivet syfte att gagna den romerska kyrkans
sak gentemot hedningar el. avfällingar. Orsakerna
till k. kunna ej anges under en formel, giltig
för alla k. Ett led i förhistorien utgöra de
tidigare vallfärderna till den Heliga graven i
Jerusalem. Dessa vallfärder hade fortsatt, även sedan
araberna 638 erövrat staden. Dessa satte sig näml,
till en början icke emot de kristna pilgrimernas
besök. På 900-talet blev emellertid motsättningen
mellan kristna och muhammedaner skarpare, och
vallfärderna stördes allt oftare. Pilgrimerna
började då efter mönster från de västeuropeiska
köpmännens färder sammansluta sig till stora
beväpnade skaror. Sådant var läget på 1000-talet,
då en pånyttfödelse inom den västerländska
kyrkan ägde rum genom Cluny-rörelsen. Denna
påverkade den allmänna religiösa stämningen, särsk.
i Frankrike, men den inverkade också på
politiken vid påvestolen, sedan medl. av Cluny-rörelsen
där vunnit inflytande. K. blevo ett uttryck för
den maktmedvetna påvestolens utrikespolitiska
aspirationer. Planerna på att åt de kristna erövra
det heliga landet blevo ett led i påvedömets
strävan efter andligt världsherradöme. Därigenom
kom emellertid k.-tanken, sådan den utformats av
påvedömet, även i konflikt med det
grekiskortodoxa Bysantinska rikets intressen. Vid sidan
av de religiösa och påvekyrkliga motiven ha
många andra faktorer inverkat på k:s utformning,
olika starkt under olika tider. Man har pekat på
att missväxt och hungersnöd rådde i Frankrike,
det land, som till en början främst rekryterade
korshärarna, vid tiden för det första k. Vidare
ha de handelspolitiska intressena spelat en stor
roll, särsk. från de italienska sjöstädernas sida.
Den direkta upptakten till första
korståget utgjorde ett av påven, den forne
Cluny-munken Urban II, till Clermont i Frankrike
sammankallat kyrkomöte 1095. Påven höll en
predikan, där han manade till k. för det heliga
landets befrielse från hedningarna. Uppmaningen
rönte gehör och besvarades av folket med ropet
Deus vult (Gud vill det). Den religiösa
hänförelsen och den rådande hungersnöden drevo
omedelbart folk av de lägre klasserna att ta korset.
I oordnade skaror drogo massorna i väg 1096.
Men de, som efter svåra umbäranden nådde fram
till Mindre Asien, tillintetgjordes av turkarna.
Detta illa organiserade ”folk-k.” följdes emellertid
omedelbart av ett grundligare förberett företag
från främst det franska ridderskapets sida. Bland
framträdande medl. i detta märktes grevarna
Raymond av Toulouse och Hugo av Vermandois
samt hertigarna Robert av Normandie och
Gottfrid av Bouillon. Inslaget av normander både från
Frankrike och från Syditalien var mycket starkt.
Någon egentlig överledare för hela k. existerade
icke, bortsett från att den påvlige legaten
Ade-mar av Puy gjorde anspråk på att vara dess
ledare och vissa tider fungerade som sådan. I
slutet av 1096 och början av 1097 samlades
kors-härens olika avdelningar i Konstantinopel.
Underhandlingar inleddes med kejsar Alexios av
Bysans om överfarten över hans territorium.
Härvid brottades tydligt de olika intressen, som
gjorde sig gällande. Kejsar Alexios ville icke
under några omständigheter, att de områden, som
kunde erövras från muhammedanerna, skulle
läggas under Rom el. göras till självständiga riken.
De skulle betraktas som områden, vilka berövats
Bysans och nu återerövrades. En sådan
tankegång stred givetvis mot den romerska
påvekyrkans intentioner. Men furstarna i korshären
strävade i stor utsträckning efter att själva vinna
nya furstendömen för sig och sina ättlingar. För
detta syfte voro de beredda att betala priset för
Alexios’ stöd för ögonblicket. Så förmåddes alla
de förnämsta k.-anförarna att avlägga vasalled
till den bysantinske kejsaren. Med dennes hjälp
vann också korshären stora framgångar. Efter
en glänsande seger vid Dorylaeum över sultanen
av Iconium nådde man fram till Syrien. En
mindre avd. under Balduin av Bouillon tågade
till Edessa, som erövrades och förvandlades till
ett kristet furstendöme under Balduin.
Sommaren 1098 intogs Antiokia, som likaledes gjordes
— 915 —
— 916 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
