Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krafft, Adam - Krafft, Johann Peter - von Krafft-Ebing, Richard - Krafft von Dellmensingen, Konrad - Krafftiska skolan - Kraft - Kraft, Petter - Kraft, Salomon - Kraft, Tenna, f. Fredriksen - Kraft, Ole Björn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFFT
den (1508). — Litt: Monogr. av D. Stern
(1916). E.W.
Krafft, Johann Peter, tysk målare (1780—
1856), elev av David, verksam i Wien. K. fick sin
största betydelse som skildrare av samtida
händelser i det historiska genremåleriets form och
som porträttör.
von Krafft-Ebing, Richard, tysk psykiater
(1840—1902), prof, i Strassburg, därefter i Graz
och slutl. i Wien. Mest bekant är K. för sitt arbete
”Psychopathia sexualis” (1886, flera senare uppl.),
där han systematiskt beskrivit och från varandra
avgränsat de olika formerna av sexuell abnormitet
samt behandlat deras rättsliga betydelse. K.
sysslade dessutom med hypnotism samt var verksam
som läroboltsförf. i psykiatri och rättspsykiatri.
Krafft von DeH’mensingen, Konrad, tysk
militär (f. 1862), officer vid art. 1833,
generalmajor 1911, general av art. och avsked 1918. Vid
i:a världskrigets utbrott 1914 blev K.
arméstabs-chef vid 6:e armén, 1915 chef för alpkåren, vilken
han med utmärkelse förde under rumänska
fälttåget 1916—17, s.å. arméstabschef vid I4:e armén
i Italien och 1918 vid I7:e armén på västfronten.
Han har utg. bl.a. ”Der Durchbruch am Isonzo”
(2 bd, 1926), ”Das Bayernbuch vom Weltkriege”
(2 bd, 1930) och ”Das Oberkommando in den
Reichslanden im Sommer 1914” (1931). E.Bz.
Krafftiska skolan, se Kraftska skolan.
Kraft, fys., mek., orsaken till förändring av en
kropps rörelsetillstånd el. form. K. är ett av
fysikens viktigaste begrepp. För att fullst. bestämma
en k. måste k:s angreppspunkt, dess riktning och
storlek angivas. Vid fullkomligt stela kroppar kan
angreppspunkten av en k. godtyckligt förskjutas
längs kraftriktningen. K. är således en vektor*
och kan som sådan sönderläggas i komponenter;
omvänt är det möjligt att sammansätta flera på en
kropp verkande krafter till en enda (jfr
Kraftparal-lellogram). K. kunna endast iakttagas genom sina
verkningar. Förorsaka två olika k. samma verkan,
sägas k. vara lika. Om på en kropp verka två
motsatt riktade, lika stora k., så att den ena k:s
riktning faller längs förlängningen av den andra, så
påverkas ej kroppens rörelsetillstånd; k.
åstadkomma ingen dynamisk verkan men framkalla
formförändringar i kroppen med därav följande
spänningar i denna, statiska verkningar, genom
vilka k. kunna mätas. Verkar en k. på en rörlig
kropp, erhåller denna beroende på kroppens massa
en större el. mindre acceleration. Sambandet
mellan dessa storheter bestämmes av Newtons lag:
k. = produkten av massa och acceleration.
Enheten för k. är den k., som åt massan 1 ger
accelerationen 1, i CGS-systemet den k., som förmår
giva en massa av 1 g en acceleration av 1 cm/sek.2
Denna kraftenhet kallas en dyn. Verkar en k.
längs en väg, utföres ett arbete = produkten av
vägen och k:s projektion på densamma. Härför
fordras energi. Jfr Måttsystem. — Som ex. på k.
kunna nämnas de mellan elektriskt laddade el.
mellan magnetiska kroppar verkande k., som ant.
äro attraktions- el. repulsionskrafter, och de
mellan olika massor verkande gravitationskrafterna,
som alltid äro attraktionskrafter. Re.
Kraft, Mathias Petter, hovinstrumentmakare
(J753—1807), en av de främsta och
mångsidi
gaste svenska musikinstrumentbyggarna. K.
förfärdigade bl.a. talrika hammarklaver och cittror;
en cittra, från 1781, som tillhört Bellman, är
ännu bevarad. Mest bekant blev K. emellertid
genom den av honom konstruerade ”svenska
lutan” el. Kraft-lutan (se Luta), som är
representerad i ett stort antal nordiska museer och i de
musikhistoriska museerna i Hamburg, Leipzig
och Eisenach. Redan tidigt fick K. skickliga
efterföljare, som fortsatte att bygga hans
”svenska luta”, de mest kända äro Johan Jerner (d.
1820) och Lars Mollenberg (d. 1824), och ännu
i våra dagar har Krafts luta varit
utgångspunkten för många av de talrika luttyper, som
uppkommit såväl i Sverige som utomlands. — K.
efterlämnade en betydande förmögenhet, varav
största delen genom testamente kom att
användas till upprättande av en i Stockholm ännu
verksam skola med praktisk läggning, avsedd för
fattiga borgarbarn, Kraftska skola n*. —
Litt.: R. Brandell, ”Hågkomster och erinringar om
Kraftska skolans stiftare, stiftelse och verksamhet”
(1909); H. Boivie, ”Några svenska lut- och
fiolma-kare under 1700-talet” (i ”Fataburen”, 1921). D.F.
Kraft, Alfred Salomon, historiker och
skolman (f. 8/e 1898), blev efter studier vid Lunds
univ. och Stockholms högsk. fil. dr 1929, doc.
vid sistn. lärdomsanstalt s.å., lektor vid Högre
allm. lärov. för flickor på Norrmalm 1932,
rektor för Malmö högre allm. lärov. för gossar 1949.
K. var led. av och sekr. i 1930 års kommitté för
utredning av det akademiska befordringsväsendet.
Som vetenskapsman har K. särsk. ägnat sig åt
medeltidshistoria och utg. bl.a. ”Textstudier till
Birgittas revelationer” (dr-avh., 1929), ”Kring
Erikskrönikan” (1932) och ”Linköpings historia”,
1 (1946). I ”Sveriges historia till våra dagar”
har han förf, avsnittet 1448—1520 (1944). B.
Kraft, Tenn a, f. Frederiksen, dansk
operasångerska (f. 1885), elev av Nyrop och de
Reszke, debuterade 1906 som Elsa i ”Lohengrin”
på Det Kgl. Teater i Köpenhamn, där hon snart
blev ledande sopran. K., som utnämndes till Kgl.
kammersangerinde 1914, tog avsked från teatern
1939. Bland hennes roller märkas Fidelio,
Pa-mina i ”Trollflöjten”, Elisabet i ”Tannhäuser”,
Violetta i ”La Traviata”, Desdemona i ”Othello”,
Tosca, Madame Butterfly, Margareta i ”Faust”,
Tatjana i ”Eugen Onegin” och Ingeborg i ”Drot
og Marsk”. G.Hsm.
Kraft, 01 e Björn, dansk politiker (f. 1893),
började sin bana som journalist, var red. för
”Svendborg Amts Dagblad” 1919—22, för
”Fædre-landet” i Sönderborg 1922—23 och för ”Aarhus
Stiftstidende” 1924—31, medarbetade i ”Berlingske
Tidende” (red. 1940—42 för ”B.T.”) och var 1928
—32 och 1934—38 red. för tidskr. ”Det nye
Danmark”. K. är medl. av Folketinget (Konservative
Folkeparti) sedan 1926, var v. ordf, för
riksdagsgruppen 1940, dess ordf. 1940—45 och sedan 1947,
medl. av partiets centralstyrelse sedan 1935 samt
var försvarsminister i 2:a ministären Buhl 1945.
K. har företrädesvis ägnat sig åt
försvarsväsen-dets och utrikespolitikens problem. Han utg. 1916
”Danmark udslettes” och 1932 ”Fascismen”. 1933
uttalade han sig för en ändring av Landstinget
till ett korporativt ting, anslöt sig till försla-
— 991 —
— 992 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
