Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kraftfält - Kraftförstärkarrör (slutrör) - Krafthalm - Kraftlagen - Kraftledning - Kraftledningslånefonden - Kraftlinje - Kraftman, Johan - Kraftmaskin - Kraftmassa - Kraftmoment - Kraftmätare - Kraftpapper - Kraftpar - Kraftparallellogram - Kraftplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTFÖRSTÄRKARRÖR
arbete fältkrafterna uträtta för att föra en
en-hetspartikel från punkten i fråga till
oändligheten. Potentialskillnaden mellan två punkter anger
det arbete, som uträttas av fältkrafterna, när en
enhetspartikel föres från den ena punkten till
den andra. En partikels potentiella energi är
produkten av partikelns beläggning och
potentialen i den punkt partikeln befinner sig. I ett
potentialfält är summan av rörelseenergi och
potentiell energi alltid konstant, varför sådana
fält även kallas ”konservativa”, d.v.s.
energibevarande. De newtonska k. äro konservativa fält.
— Punkter med samma potential ligga på en
yta, s.k. ekvipotential- el. nivåyta. Vid
förflyttningar längs en sådan uträttas icke något
arbete. Fältkraften är riktad vinkelrätt mot
nivåytan. En partikel, fritt rörlig i ett k., beskriver
under krafternas inflytande en bana, som
ständigt står vinkelrätt mot nivåytorna och som
kallas kr af t linje (fältlinje). Om nivåytor
tänkas utlagda för ekvidistanta potentialvärden
(d.v.s. konstant potentialskillnad mellan
närliggande ytor), blir fältstyrkan omvänt
proportionell mot avståndet mellan de två närliggande
nivåytorna på stället i fråga. Kraftlinjerna
tänkas dragna så tätt, att antalet sådana, som
genomkorsa varje ytenhet av nivåytan, är
proportionellt mot den där rådande fältstyrkan.
Kännedom om nivåytornas el. kraftlinjernas
fördelning ger sålunda en fullständig bild av k:s
utseende. N.E.F.;Re.
Kraftförstärkarrör, numera mindre bruklig
benämning på s 1 u t r ö r i radioapparater,
förstärk-ningsanläggningar och radiosändare. K. kan även
betyda det rör, som matar slutsteget i förstärkare
el. sändare. Jfr Elektronrör och Radioteknik.
Krafthalm, äldre benämning på fodercellulosa*.
Kraftlagen, mék., se Newtons lagar.
Kraftledning, ledning för överföring’ av
elektrisk energi på större avstånd (se Elektrisk
energidistribution, sp. 390).
Kraftledningslånefonden, statlig fond, inrättad
1918, varur ekonomiska föreningar o.d. kunna
erhålla lån för anläggande av kraftledningar på
landsbygden. Lån beviljas av Kommerskollegium
och Lantbruksstyrelsen. K:s behållning uppgick
3% 1949 till 6,877,000 kr.
Kraftlinje, fys., se Kraftfält.
Kraftman, Johan, finländsk skriftställare och
jordbrukare (1713—Oi). 1755—58 var K. e.o.
prof, i matematik vid Åbo akad. för att därefter
helt ägna sig åt skriftställeri och jordbruk. K:s
rättroget merkantilistiska skrifter ha störst
intresse genom sina praktiska anvisningar till
jordbrukets främjande.
Kraftmaskin, äldre benämning på primärmotor*.
Kraftmassa, dets. som stark sulfatmassa. Se
Pappersmassa.
Kraftmoment, fys., mek., se Moment.
Kraftmätare. 1) Se Dynamometer. — 2)
Apparat för mätning av en persons förmåga av
kraftutveckling (dragning, sammantryckning, slag
m.m.). De nu brukliga s.k. elasticitetskraftmätarna
giva utslag medelst en visare på en graderad skala.
Kraftpapper (eng. kraft paper), prima papper
av stark sulfatcellulosa, d.v.s. av typen brunt
omslagspapper.
Fackverk med tillhörande
kraftplan.
Kraftpar, fys., mek., två lika stora krafter, som
äro parallella men motsatt riktade och ha olika
angreppspunkter. K:s arm är = vinkelräta
avståndet mellan krafterna, och k:s moment är =
= produkten av armen och endera kraften. Ett k:s
verkan på en kropp utgöres av en vridning av
kroppen.
Kraftparallellogram, fys., mek., en geometrisk
hjälpkonstruktion, varmed möjliggöres
sammansättning av krafter el. sönderläggning av en kraft.
Denna konstruktion grundar sig på det
förhållandet, att en kraft låter sig geometriskt framställas
genom en vektor*. Erfarenheten visar, att om i
en punkt O (se fig.) samtidigt verka 2 krafter (i fig.
representerade av OA och
O B), verkan av den ena icke
stör den andra, utan båda
verka oberoende av varandra.
Den resulterande verkan
er-hålles genom geometrisk
addition av kraftvektorerna, d.v.s.
bestämmes entydigt av den vektor, som utgöres
av diagonalen (OC) i den parallellogram, som kan
uppritas med kraftvektorerna som sidor. Denna
sammansatta vektor kallas resultanten till
de båda kraftvektorerna och förmår helt ersätta
dessa. Omvänt kan en kraft genom uppritning av
en parallellogram med denna som diagonal
sön-derläggas i 2 krafter, s.k. komponenter el.
komposanter, som äro ekvivalenta med den
ursprungliga kraften. Då oändligt många
paral-lellogrammer kunna uppritas med samma diagonal,
är en sönderläggning av en kraft möjlig på
oändligt många olika sätt. Verkar i en punkt flera
krafter, är det möjligt att med tillhjälp av k.
erhålla resultanten till dem alla, och omvänt kan en
kraft medelst k. sönderläggas i ett godtyckligt
antal komponenter. Re.
Kraftplan, fys:, grafisk representation av de
spänningar, som verka inom ett (som ledbart
tänkt) plant stångsystem, t.ex. en fackverksbalk.
En förutsättning
för att en k. skall
kunna konstrueras
fram är, att
systemet är statiskt
bestämt, både med
avseende på yttre
och inre krafter
(se Grafostatik).
Sistn. villkor kan
skrivas s — 2n —3,
där n är antalet
knutpunkter och j
antalet stänger. I
den övre fig. visas
ett av 7 stänger
och 5 knutpunkter
bestående fackverk,
belastat med de
yttre krafterna Pv
P2 och Ps; dessa
krafter tills, med
upplagstrycken A
och B bilda en
sluten p o 1 y g o n,
visad i den undre
— 995 —
— 996 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
