Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kraftplan - Kraftpolygon - Kraftska skolan (Krafftiska skolan) - Kraftsport - Kraftstation, kraftcentral - Krafttriangel - Kraftverk - Kraftöverföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTÖVERFÖRING
fig., i vilken dessutom en s.k. Cremonas
kraftplan är inritad. Man utgår vid
konstruktionen härav från en balkpunkt, i vilken
endast 2 stänger sammanlöpa, t.ex. I. Den här
verkande yttre kraften A kan då upplösas i
stångspänningarna 1 och 5. övergår man
härefter till knutpunkten II, tillkommer den kända
kraften Pr, vilken tills, med den redan konstruerade
kraften 1 bestämmer stångspänningarna 2 och ö
o.s.v. I en k. omgives varje fält, I, II, III etc.,
av de krafter, som verka i motsv. knutpunkt I,
II, III o.s.v. av fackverket. Förklaringen till att
de inre krafterna kunna sammansättas så, att den
resulterande figuren blir identisk med de yttre
krafternas polygon, är, att varje stångkraft i var
och en av polygonerna I, II, III etc. uppträder
med motsatt tecken i den angränsande. Man inser
lätt, att denna metod för grafisk konstruktion av
stångspänningar ej kan genomföras, om man vid
någon knutpunkt möter fler än 2 till sin storlek
obekanta stångkrafter. I sådana fall uppstår en
”restfigur”, som måste analyseras matematiskt. —
Litt., se Grafostatik. A.Lg.
Kraftpolygon [-å’n], fys., polygon, vars sidor till
storlek och riktning representera krafter. För
att ett system skall befinna sig i statisk jämvikt
fordras, dels att de på systemet verkande
krafterna kunna representeras av en sluten k. (i
planet el. rymden), dels att dessa krafters moment
med avseende på en godtycklig punkt
(representerade av vektorer i vridningsaxlarnas riktning)
likaledes bilda en sluten polygon (m o m e n t p
o-lygon). Den enklaste k. är krafttriangeln,
i elementära framställningar ofta ritad dubbel och
benämnd kraftparallellogram*. En k. kan
betraktas som ett antal till varandra fogade
krafttrianglar. — Jfr Linpolygon. A.Lg.
Kraftska skolan (tidvis benämnd K r a f f t i
s-ka skolan) i Stockholms Storkyrkoförs.,
grundad 1809, meddelar 2-årig undervisning åt mindre
bemedlade, begåvade lärjungar i åtskilliga för
köpmans-, industri- el. bankverksamhet behövliga
läroämnen. Skolan hade från begynnelsen
karaktär av påbyggnad på Storkyrkoförs:s fattigfriskola
och delade lokaler med denna. En
sammanslagning av de båda skolorna ägde rum 1847—64,
men därefter har K. varit självständig och som
läroämnen bl.a. upptagit tyska, engelska och
bokföring. — Litt.: R. Brandel, ”Hågkomster och
erinringar om K:s stiftare, stiftelse och
verksamhet” (1909). E.Bng.
Kraftsport, stundom använd benämning på
boxning, brottning, dragkamp och tyngdlyftning, där
kroppsstyrkan oftast spelar en utslagsgivande roll.
Kraftstation, kraftcentral, anläggning för
alstring i större skala av elektrisk el. dynamisk
energi för tekniska ändamål. Endast i
undantagsfall och därvid i fråga om förhållandevis små
effektbelopp alstras rent dynamisk energi. Denna
energi överföres i sådana fall i regel direkt
genom rem- el. lintransmissioner el. genom
direktkoppling till arbetsmaskiner. I övervägande
antalet fall alstras emellertid i k. elektrisk energi.
Med de medel, som numera stå till förfogande,
har det näml, visat sig vara fördelaktigt att vid
energiöverföring icke blott på längre sträckor utan
även på kortare avstånd använda elektriciteten
som förmedlare. — Med hänsyn till drivkraften
skiljer man mellan vattenkraftstationer,
ångcen-traler, dieselmotorcentraler m.m. I Sverige, där
tillgången på vattenkraft är riklig, förekomma
vattenkraftstationer i stor utsträckning.
Inom en sådan station alstras den elektriska
energien i turbinaggregat, bestående av en
vattenturbin med i regel direktkopplad elektrisk generator
(se Vattenkraftanläggning). Om energien skall
överföras på stora avstånd, anordnas i k.
transformatorer, i vilka spänningen upptransformeras
till lämpligt värde (se Elektrisk
energidistribution). Apparater för till- och frånkoppling av
generatorer, transformatorer, linjer m.m. samt
övriga kontrollapparater sammanföras till ett s.k.
ställverk (se Elektriskt ställverk). — I länder,
där tillgången på vattenkraft är mindre riklig
men där å andra sidan fossila bränslen äro mera
lättillgängliga, utnyttjar man dessa bränslen i
ångcentraler. I Sverige förekomma sådana
centraler huvudsaki. i kombination med
vattenkraftstationer och tjänstgöra då dels som reserv
vid vattenbrist och dels som toppkraftverk, d.v.s.
de övertaga de spetsbelastningar (effekttoppar),
som förekomma under vissa timmar av dygnet
under vintern. Energien alstras i regel i
ångtur-binaggregat, bestående av ångturbin och elektrisk
generator, sammankopplade ant. direkt el. medelst
kuggväxel (se Ånganläggning). De förr vanliga
ångmaskinerna användas numera av ekonomiska
skäl i ringa utsträckning. — K. benämnes även
ofta kraftverk. Härmed avser man dock i
regel icke blott en k. utan en kombination av
sådana inkl, ledningsnät, transformatorsstationer
m.m. För att nedbringa driftskostnaderna vid ett
kraftverk utför man numera stundom en del
vattenkraftverk mer el. mindre automatiska, t.ex. så,
att maskinaggregaten kunna igångsättas och stoppas
medelst fjärrmanövrering (se Fjärrkontroll, sp.
893). Om k. lämnas utan kontinuerlig tillsyn,
måste sådana anordningar finnas, att man på
avstånd kan kontrollera bl.a. vattenstånd, varvtal,
effekt, ström och spänning. Vidare måste
aggregaten automatiskt stoppas vid varmgång i
lager, fel hos hastighetsregulatorn el. andra
brister av allvarlig karaktär. Automatisering av k.
medför därför, att en vidlyftig och komplicerad
apparatutrustning måste anskaffas, men å andra
sidan kan driftspersonalen inskränkas och
besparing i driftskostnaderna på så sätt ernås. Vidare
torde den automatiska kontrollen av k., åtm. i
vissa avseenden, vara tillförlitligare än den
manuella. — Se även Ackumuleringskraftverk och
Tid-vattenskraftverk. R.Ln.
Krafttriangel, fys., se Kraftpolygon.
Kraftverk, se Kraftstation.
Kraftöverföring, tekn., den allmänt accepterade
termen för överföring av energi, vare sig denna
transport sker på långa distanser el. inom en
anläggning el. maskin och oberoende av om
överföringen äger rum på elektrisk, p n e u m
a-tisk, hydraulisk el. rent mekanisk väg.
Mekanisk k. sker på korta håll medelst axlar
(”drivaxlar”), ev. i kombination med k u g g v ä
x-1 a r, remdrift el. k e d j e d r i f t, på längre
distanser någon gång med 1 i n d r i f t. I äldre
tider ha för sistn. ändamål använts konst^
— 997 —
— 998 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
