Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kramp, spasm - Krampa - Krampbehandling - Kramsfågel - Kramsill - Kramskoj, Ivan Nikolajevitj - Kran - Kran (mynt) - Kranbalk - Kranfett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAMPA
vår vilja underkastade s.k. tvärstrimmiga
muskulaturen utan även i de inre organen (luftvägar,
tarmkanal) tillhörande den s.k. glatta muskulaturen
(ast-ma, pylorospasm) samt i ådrornas muskulatur
(an-giospasm). K. är ofta ett symtom på sjukdomar av
olika slag, för vilkas igenkännande karaktären på
k. kan lämna värdefulla upplysningar. K. är
ibland förenad med medvetslöshet (se Epilepsi),
ibland icke (se Stelkramp). Orsakerna till k. kunna
vara av olika slag, ss. sjukliga förändringar inom
hjärna och ryggmärg, i blodet cirkulerande gifter
(urinförgiftning, havandeskapskramp), bacillära
infektioner (stelkramp), förgiftningar med bl.a.
rävkaka och mjöldryga (se Ergotism). Vid
förändrin-ar i bisköldkörteln kan ett egenartat kramptillstånd
i armar och fingrar utbilda sig (se Tetani). Om k.
hos spädbarn se Spasmofili. — Vid behandling
av k. skall, om möjligt, den primära orsaken
avlägsnas. Mot själva symtomet k. givas ofta dels
lugnande och smärtstillande medel, dels kunna i
en del fall även kramplösande (antispasmodiska)
medel komma till användning, t.ex.
atropinprepa-rat vid pylorospasm; vid stelkramp har man
försökt insprutning av magnesiumsulfat. N.Lbg.
Krampa, bygel, vanl. av järn, med spetsade
skänklar och avsedd att fastslås i träväggar,
stolpar e.d. som fäste för t.ex. linor. K r a m 1 a kan
ha samma betydelse som k.; dock förstår man
härmed i regel en större, i två räta vinklar böjd, smidd
kropp, avsedd som sammanhållande organ vid
provisoriska konstruktioner av timmer, t.ex. fältbroar.
Krampbehandling, en behandlingsform inom
sinnessjukvården, varvid man hos den sjuke
avsiktligt framkallar ett krampanfall av samma typ
som det epileptiska anfallet. K. introducerades
1933 av den ungerske läkaren L. v. Meduna, som
först rekommenderade injektion i muskulaturen
av kamferlösning för krampens utlösande men
sedan övergick till injektion direkt i blodbanan av
cardiazol, ett preparat med ung. samma verkan
som kamfer. Härigenom vanns, att anfallet
uppnåddes snabbare och doseringen underlättades.
K. har ytterligare förfinats genom den av
italienarna U. Cerletti och L. Bini införda
elektrochockbe-handlingen, som innebär, att krampanfallet utlöses
av en svag växelström, som ledes genom hjärnan
mellan elektroder, placerade mot tinningarna. K.
användes till en början huvudsaki. vid schizofreni
men gav vid denna sjukdom ej så goda resultat
som insulinchockbehandlingen, med vilken k. f.ö.
ofta kombineras. Numera har k. sin huvudsakliga
uppgift vid behandling av depressionstillstånd,
särsk. i högre medelåldern, vid vilka
sjukdomstillstånd en god effekt brukar uppnås, och vidare
användes k. ibland som ett livsräddande, radikalt
ingrepp vid våldsamma akuta orostillstånd. B.G.
Kramsfågel (från ty. Kram[met]svogel, äldre
Kranwitvogel), ”enbärsfågel”, urspr. betecknande
björktrasten; sammanfattande benämning på olika
smärre fåglar, trastar, domherrar, sidensvansar
m.fl., vilka förr fångades med snaror (sk. donor)
el. skötos på hösten och användes till föda.
Kramsill, soltorkad strömming, som förut
legat i saltlake, beredes numera endast i
undantagsfall och blott för husbehov.
Kramskoj [kn?mskå’j], Ivan Nikolajevitj,
rysk målare (1837—87), ledare och språkrör för
de unga konstnärer, som förde realismen till
genombrott i Ryssland. K:s egna verk, huvudsaki.
porträtt, äro mindre betydande.
Kran. 1) K. på rörledning, se Kikkran.
2) Mek., maskinell anordning för lyftning (i
regel kombinerad med sidoförflyttning) av
laster. I princip består en k. sålunda av ett stativ
e.d., oftast rörligt, uppbärande en hissanordning.
Mindre k. kunna drivas för hand el. med
tryckluft; större k. inrättas numera i regel för
elektrisk drift, ehuru även motordrivna och t.o.m.
hydrauliskt drivna k. användas. Man kan skilja
mellan fasta och farbara k. Några typiska
representanter för fasta k. visas i bild 1-—5. Hit
hör även den fasta bockkranen (vilken liknar
den i bild 6 visade åkbara bockkranen), ävensom
vissa svängkranar med högt belägen konsol för
blockvagn, s.k. hammarkran. — Ex. på rörliga
k. lämnas i bild 6—13. Av dessa typer användas
de åkbara svängkranarna, ev. uppsatta på portaler,
i alla större hamnar för i- och urlastning av
styckegods, varvid vipparmstypen är den
förhärskande på gr. av den snabba omställning av
bestrykningsradien, som vipparmen medger. För
massagods (t.ex. kol) är kranbrotypen den
vanligaste (bild 10 och 11). Kranbroar med
utlig-gare byggas med intill 200 m längd. — En i
verkstäder för tyngre arbeten vanlig typ av k.
är traversen (bild 12). Konsolkranen,
som är besläktad med traversen, skiljer sig från
denna genom att rälsbalkarna äro anordnade
väsentligen i samma vertikalplan. Dessa k. kunna
vara utrustade med svängbar el. fast konsol
(ut-liggare); i senare fallet brukar konsolen vara
försedd med löpvagn på liknande sätt som
traver-ser. Till k. räknas även kabelkranen, som
användes för uppläggning av ved vid
massafabriker. Denna typ utgör eg. ett mellanting
mellan en travers och en linbana. Kabeln
hålles sträckt mellan ett maskintorn och ett
lutande, viktsbelastat ”mottorn”, varvid åtm. det
senare brukar kunna sidoförflyttas på en räls
(radialkabelkran), så att den bestrukna arean får
önskad storlek. — Till k. räknas även vissa
upp-fordringsverk, t.ex. stapelkranar i brädgårdar,
samt en del med lyftdon försedda fordon
(k.-vagnar, k.-bilar); vidare pontonkranar samt
pål-kranar, de sistn. väsentligen avsedda för
nedslag-ning av pålar till byggnadsgrunder med tillhjälp
av en fallvikt. — Litt.: R. Dub, ”Der Kranbau”
(1927); S. Rönnerfält, ”K. och andra
lyftmaskiner” (i ”Ingenjörshandboken”, 2, 1948). A.Lg.
Kran, 1826—1930 myntenhet i Persien, slutl. =
4,194 g silver. 1 k. = V10 toman = 20 shahi = 1,000
dinarer.
Kranbalk, den balk, som på segelfartygs bogar
skjuter ut i c:a 450 vinkel från stävriktningen. K.
är försedd med blockskivor för kattginan, som
användes för ankarets upphissande i jämnhöjd med
däcket (kattning). — Härtill uttrycket
kran-fa a 1 k s v i s för att på ett fartyg ange en riktning
mitt emellan för ut och tvärs ut.
Kranfett, tätande smörjmedel för kikkranar.
För laboratorieglaskranar användes härför ant.
fabrikstillverkat apiezonfett el. en i värme
framställd blandning av vaselin och paraffin med
någon tillsats av latex.
— 1015 —
— 1016 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
