Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kranial - Kranialindex - Kranialkapacitet - Kranialnerver - Kraniedeformation - Kranieform - Kraniograf - Kraniologi - Kraniometri - Kranioskopi - Kranium, huvudskelett, huvudskål, skalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRANIUM
Krania’l (av kranium), zool., huvud-, främre,
belägen nära främre ändan (huvudändan). Motsats:
k a u d a 1.
Kranialindex, kraniets största bredd i procent av
dess största längd (se Huvudform).
Kraniaikapacitet bestämmes genom att, efter
tillstoppande av kraniets öppningar, fylla
hjärnskå-lens inre genom stora nackhålet med hirs el. ärter,
som lätt tillpackas, varefter innehållet nedhälles i
en rymlig glascylinder, tillstampas med träkolv
och kontrolleras genom att på samma sätt mäta
lämplig, till sitt verkliga innehåll fullt känd
metalllåda. Medelst Lee-Pearsons formel kan man även
på den levande bestämma hjärnskålsrymden. Man
använder hjärnskålens längd (L från mest
utskjutande punkt över näsroten till bakhuvudet), bredd
(B, där den på hjärnskålen är störst) och öronhöjd
(H, från överändan av yttre hörselgången vertikalt
upp till hjässan), alla uttryckta i mm:
Män: C = 0,000337 (L—n)(B—u)(H—ii) + 4o6 cm’.
Kvinnor: C = 0,000400 (L—n)(B—11)(//—ii) + 2o6 cm’.
Hjärnskålens rymd är större hos mera
civiliserade raser än hos lägre; den är ung. 150 cm3 större
hos mannen än hos kvinnan.
Män Kvinnor
Européer ............................ 1,500 1,350 cm’
Javaner ............................. 1,437 1,278 „
Malajer ............................. 1,414 1,223 • >
Gammalegypter ........................... 1,336 ,,
Australier .......................... 1,310 1,154 »
Wedda ............................... 1,280 1,140 ,,
Individuellt finner man mycket små, ehuru ej
patologiska värden just hos primitiva raser, el. ned
till c:a 900 cm3. Hos genomsnittstyskar ha 26%
mera än 1,500 cm3 men bland 41 berömda män icke
mindre än 88 °/o. Hos mera begåvade skolbarn är
hjärnskålen större än hos obegåvade. Enl. vissa
forskare synes neanderthalrasen liksom boskop-,
wadjak- och talgaimänniskorna från förhistorisk
tid inom resp. Afrika, Sundaöarna och Australien
ha haft större hjärnskålsrymd el. drygt 1,600 cm3.
Måhända har hjärnskålsrymden avtagit med
stigande civilisation, liksom den gjort det hos vissa
domesticerade djur. G.Bn.
Kranialnerver, se Hjärnnerver.
Kraniedeformation, se Deformering.
Kranieform, se Huvudform.
Kraniogra’f (till kranium och grek, grafein, [-[be]-skriva),-] {+[be]-
skriva),+} se Diagraf.
Kraniologi’ (till kranium och grek. log’os, lära),
eg. läran om huvudets ben (jfr Kranium). K.
har emellertid även kommit att representera den
betydelsefulla gren inom antropologien, som
grundar de antropologiska slutledningarna på
kranie-studier. Huvuduppgiften är härvid att genom
iakttagelser och registreringar av kraniets
allmänna form och dimensioner (jfr Huvudform och
Kraniometri) och under hänsynstagande till yttre
omständigheter i samband med
undersökningsobjektet, t.ex. arkeologiska data, försöka komma
fram till en rasdiagnos. Vid sidan om denna
huvuduppgift har k. också andra uppgifter, som i det
enskilda fallet kunna vara lika betydelsefulla och
ibland av rättsmedicinskt intresse, ss. fastställande
av en individs ålder och kön (jfr Kranium) el.
karaktären av de ev. sjukliga förändringar och
skadegörelser, som drabbat kraniet. Dessa sistn.
uppgifter ha kanske mer än den rasdiagnostiska
bidragit till att bl.a. kraniologiska undersökningar
i modern tid företagits av en mängd historiska
personer, ss. i Sverige av Erik den helige, Gustav
Vasa och Karl XII. C.H.H.
Kraniometri’ (till kranium och grek. metrei’n,
mäta), den del av antropometrien*, som åsyftar
metriskt bestämmande av kraniets allmänna och
regionala, individuella och etniska, kvantitativa
skiftningar (se Huvudform). Grundläggarna av
k. äro P. Camper, J. F. Blumenbach, A. Retzius,
R. Virchow och P. Broca. Bland nyare forskare
märkas R. Martin och C. M. Fürst.
Kranioskopi’ (till kranium och grek. skopei’n,
betrakta), se Frenologi.
Kranium (lat. cra’nium, av grek, krani’on),
huvudskelett, huvudskål, skalle. K.
utgör en typisk, i utvecklingshänseende mer el.
mindre avancerad bildning hos alla ryggradsdjur.
Medan kraniekonstruktionen hos lägre
ryggradsdjur är relativt enkel, blir den redan hos något
mera högtstående djurformer, ss. benfiskarna,
betydligt komplicerad, vilket givetvis sammanhänger
med k:s högst betydelsefulla uppgifter. Den övre,
mot djurets ryggsida belägna delen skall sålunda
vara ett stöd och ett skydd för hjärna och
sinnesorgan och kallas därför neurokranium
el. h j ä r n s k å I. Den nedre, främre, mot
djurets buksida belägna delen bildar en fast, ehuru
i vissa fall rörlig stomme kring ingångarna till
de kanalorgan, som stå i näringsupptagningens
och andningens tjänst, och benämnes därför v i
s-ceralkranium, splanchnokranium el.
inälvskranium, hos människan a n
siktsskelett. En hjärnskål utan ansiktskranium
benämnes inom antropologien calvarium. Enl. den av
Goethe och Oken uppställda teorien skulle k.
utgöra en direkt fortsättning av ryggraden och ha
uppkommit genom en ombildning av de främsta
ryggkotorna. Denna teori innehåller en kärna av
sanning, ty nackpartiet och bakre, undre delen av
hjärnskålen utgöra i själva verket ombildade kotor,
vilka dock sammansmält med ett främre, urspr. av
ryggraden oberoende skelettparti. K:s bakre del,
liksom de bakre hjärnnerverna, är sålunda av
segmental (metamer) natur.
De närmast ryggradsdjuren stående s.k. 1 a
n-settfiskarna sakna k., men ryggsträngen
(chorda dorsa’lis) skjuter in i nosen och därvid
något längre fram än den i den främre
rygg-märgsändan belägna primitiva hjärnan, som på
så sätt erhåller ett någorlunda skyddat läge.
Först de lägsta ryggradsdjuren,
rundmunnar-n a, äga ett verkligt k., representerat av en av
broskstavar sirligt uppbyggd broskkorg (fig. 1
a och b), där luckorna mellan broskstavarna äro
utfyllda av strama bindvävshinnor, ett
förhållande, som ger k. prägeln av att vara ett
kombinerat hinn- och broskkranium.
Också i k. hos broskfiskarna, t.ex.
hajfiskarna, påträffas enstaka bindvävshinnor, men detta
s.k. primordialkranium är huvudsaki.
uppbyggt av brosk (fig. 2 a och b).
Konstruktionen av detsamma är av grundläggande betydelse
för förståelsen av de mera högtstående
kranie-typer, som under utvecklingens gång
differentierats därur. Neurokraniet (A) består sålunda
av en sammanslagning av 4, urspr. från varandra
skilda broskkapslar, som för att tjäna som skydd
— 1017 —
— 1018 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
