Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kranium, huvudskelett, huvudskål, skalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRANIUM
utbildats kring lukt-, syn- och labyrintorganen
samt kring stora nackhålet. Man talar därför i
neurokraniet om en näs- el. etmoiddel (a), en
ögon- el. orbitaldel (b), en öron- el. labyrintdel
(c) samt en nack- el. occipitaldel (d). överst
fullständigas neurokraniet av en stram
bindvävs-hinna. Visceralkraniet (B) är uppbyggt av en
serie på 7, efter varandra följande, pariga,
båg-formiga broskstycken, de s.k. visceralbågarna.
Den första (främsta) av dessa är belägen under
neurokraniets orbitaldel, kring munöppningen, och
kallas därför käkbågen (1). Den består på
vardera sidan av en övre del (palatoquadra’ tum,
I a), som bildar broskfiskarnas överkäke, och en
däremot ledande, undre del, underkäksbrosket el.
Meckelska brosket (mandi’bula primordia’lis, Ib).
Den andra visceralbågen är belägen under
labyrintdelen och benämnes tungbensbågen (II),
eftersom högre djurs s.k. tungben delvis bildas
därav. Den består liksom föregående båge av en
övre del (hyomandibula’re, II a) och en undre del,
Reichertska brosket (hyoi’deum el. hy’ale, II b).
Hyomandibulare är intimt förenad såväl med
labyrintdelen som med bakre delen av käkbågen,
vilken därför genom förmedling av
hyomandibulare kommer att förbindas med neurokraniet, s.k.
hyostyl upphängning av käkarna. Hos vissa
broskfiskar förenas dock palatoquadratum direkt
med neurokraniet, s.k. autostyl förbindelse. De
efterföljande 5 visceralbågarna äro de s.k.
gälbågarna (III—VII), som tillsammans utgöra
gäl-bågsskelettet.
Benfiskar och groddjur ha kombinerade
brosk-och benkranier, medan kräldjur, fåglar och
däggdjur äga nästan fullständiga benkranier. Under
individutvecklingen (ontogenesen) passera dock
även dessa högre kranieformer utvecklingsstadier,
erinrande om dem, som blivit permanenta hos
lägre djurformer. Man kan därför med hänsyn
till arten av den k. uppbyggande vävnaden
särskilja tre utvecklingsstadier, hinnkranium
(desmokranium), broskkranium
(chondro-kranium) och benkranium (osteokranium).
Det broskkranium, som anlägges hos
landryggradsdjuren, är dock mycket ofullständigt. När
under utvecklingens gång broskkraniet övergår i
benkraniet, göra sig tvenne
benutvecklingsprinciper gällande. Så sker dels en förbening, en s.k.
ossifikation, av de förutvarande brosken, och de på
så sätt uppkomna benen kallas broskpreformerade
ben (de ha haft sin förebild i brosk) el.
ersätt-ningsben, dels sker en förbening av kvarvarande
bindvävshinnor i broskkraniet samt av annan
bindväv i k:s närhet, som därvid kommer att
införlivas med k. och bidra till dettas förstoring.
De på sistn. sätt uppkomna benen kallas
bind-vävsben el. täckben.
I neurokraniet utbildas redan hos benfiskar
och groddjur talrika ben, vilka sedermera i
samband med stamutvecklingen (fylogenesen)
genomgå växlande öden. Hos kräldjur, fåglar och
däggdjur sammansmälta sålunda vissa av dessa
ben med varandra, en del försvinna och nya
uppträda. Fr.o.m. kräldjuren tillkomma genom
inkorporering av de främsta halskotorna med
k:s nackregion ytterligare två par hjärnnerver
utöver de tio par, som finnas hos fiskar och
groddjur. Detta innebär i sig själv en
förstoring av hjärnan och därmed neurokraniets
volym, vilken dock ytterligare stegras hos fåglar
och däggdjur genom en avancerad utveckling av
stor- och lillhjärnan. Neurokraniet blir härvid
bildligt talat uppblåst i alla riktningar, vilket
yttrar sig i att pannbenet buktas framåt, hjässan
drives i höjden och nacken rundas och förlägges
nedåt. Härigenom kommer också neurokraniet,
som ännu hos de flesta däggdjur ligger bakom
näs- och överkäksregionerna, att hos apor och
människor ligga ovanför dessa regioner.
Synnerligen betydelsefulla äro även de förändringar i
visceralkraniet, som inträffa under den
fylogene-tiska utvecklingen från fiskar till däggdjur. Så
äro käk- och tungbensbågarna underkastade
märkliga metamorfoser, men detta gäller även
gälbågarna, varvid övergången till ett liv på land
och andningsorganens förvandling från gälar till
lungor spela en viktig roll.
I benfiskkraniet (fig. 3 a, b, c) kvarstå
vissa mindre bindvävsmembraner samt
broskres-ter inom etmoid-, labyrint- och
underkäksregio-nerna, men i övrigt är k. helt uppbyggt av
ersättnings- och bindvävsben. Labyrint- och
occipital-delarna omsluta hjärnan under bildning av en
kapsel. Bland benen i denna kapsel och inom
neurokraniet i övrigt konstateras ett övre
nackben (os’ supraoccipita’le, 1), ett undre nackben (os
basioccipita’le, 2) samt ett par sidonackben (ossa
occipita’lia latera’lia, 3). Vid sidan om det övre
nackbenet ligga i skalltaket ett par ossa epio’tica
(4) och ett par hjässben (ossa parieta’lia, 5)
och framför sidonackbenen i vardera
sidoväggen av skallen det sammansatta os
inter-temporosupratempora le (6, os ptero’ticum, os
squamo’-sum), bakre pannbenet (os spheno’ticum el. os post
fronta’le, 7), os opisto’ticum (8) och os proo’ticum el.
os petro’sum (9). Framtill slutes kapseln av os
ali-sphenoi’des (10), medan dess botten framför undre
nackbenet fullständigas av os parasphenoides (u),
som liksom en bjälke fortsätter framåt genom
orbitaldelen till etmoiddelen. Utöver denna bjälke
består orbitaldelen endast av upptill belägna
pannben (ossa fronta’lia, 12) och en mittställd
mem-branös skiljevägg. Etmoiddelen bildas av en
mittställd benkam (os ethmoi’des med’ium el. os
rostrale, 13) samt ett på vardera sidan därom
beläget os ethmoides laterale el. os praefronta’le
(14), os nasale, os lacrimale och några under
ögat liggande ossa suborbita’lia. I
visceralske-lettet ingå fyra grupper av ben, nosspetsens ben,
underkäkens ben, ben inom gällocket
(oper-culum) samt ben tillhörande en speciell
upphäng-ningsapparat (suspenso’rium) för underkäken.
Nosspetsens ben utgöras av de pariga tandbärande
ossa praemaxillaria (18), de pariga ossa maxilla’ria
(19) samt det opariga vomer (20) i munhålans tak.
Underkäkens upphängningsapparat består på
vardera sidan av en vinkelformad benkonstruktion
med nedåtriktad spets, bildad av os quadra’tum.
Det främre benet i denna vinkelkonstruktion,
som står i förbindelse med os praefrontale, är
uppbyggt av os endopterygoides (22) och os
ectoptery-goi’des (23) samt os palatinum (24). Dess bakre
ben, som är förbundet bl.a. med os postfrontale,
består av os hyomandibula’re (25), os symplec’ticum
— 1019 —
— 1020 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
