Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kranium, huvudskelett, huvudskål, skalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRANIUM
av människans upprätta kroppsställning måste
huvudet böjas framåt mot halskotpelaren, varigenom
utrymmet för halsens inälvor kraftigt minskades.
Detta platsutrymme blev ännu mer begränsat
genom en krökning, som inträffade i
kilbensregio-nen, den s.k. kilbenskyfosen. Detta medförde, att
de båda underkäkshalvorna veko isär från att hos
tidigare ryggradsdjur ha stått relativt parallellt
med varandra. Vidare veks underkäkskanten utåt,
i sht dess främre del, varigenom den för
människan typiska hakbildningen kom till stånd, och
slutl. måste underkäken vid mera kraftig öppning
av munnen utföra en tvångsmässig glidning
framåt. Förstoringen av hjärnkraniets yta gav en
betydligt ökad plats för tugg- och nackmuskler,
varigenom stora delar av hjärnskålen kunde
lämnas obetäckta av muskler. De för ett ordentligt
muskelfäste på en begränsad yta nödvändiga
muskelkammar, som förefinnas välutbildade i de flesta
apkranier, saknas därför också el. äro helt svagt
utformade i människokraniet.
Hjärnskålen är uppbyggd av pannbenet
(12), silbenet (48), kilbenet (49), nackbenet (45)
samt de pariga hjässbenen (5) och tinningbenen
(50). Ansiktsskelettet uppbygges av de
pariga överkäksbenen (19), kindbenen (52),
gombenen (24), tårbenen (16), näsbenen (25), övre
sil-bensmusslorna (48d), mellersta silbensmusslorna
(48 e), undre näsmusslorna (52) och hörselbenen
(hammaren, städet och stigbygeln) samt det opariga
plogbenet (20), underkäken (33) och tungbenet.
Pannbenet (os frontale, 12) är hos den
nyfödde parigt men hos den vuxne i de
flesta fall enhetligt. Dess skovelformade
fjälldel (squama fronta’lis, 12 a) bildar pannans
välvning, dess ögondelar (partes orbita’les, 12 b)
ögonhålornas tak och övre ögonhålskanterna
och dess näsdel (pars nasa’lis, 12 c) regionen
ovanför näsroten (glabell’a), som innesluter ett parigt
hålrum, pannhålan (sin’us frontalis, 12 d), i de
flesta fall öppnande sig till näshålan. De båda
ögondelarna fatta mellan sig och bakom näsroten
en silbenet (os ethmoides, 48) tillhörande
horisontalställd platta (la’mina cribrifo’rmis, 48 a).
Denna bildar tak längst bak i näshålorna, och
genom densamma passera ett antal fina nervtrådar,
representerande den s.k. luktnerven. I övrigt
består silbenet av en mittställd, vertikal platta
(la-mina media’na, 48 b), vilken nedhänger från
sil-bensplattan för att ingå i skiljeväggen mellan
näshålorna, samt på vardera sidan därom en
labyrint-el. sidodel (labyrin’thus ossis ethmoi’dis, 48 c).
Mellan labyrintdelen och den mittställda plattan
befinner sig följaktligen övre delen av vardera
sidans näshåla, som genom labyrintdelen
avgränsas från den vid sidan därom liggande ögonhålan.
Labyrintdelen innesluter små hålrum (sinus
eth-moi’dei), vilka öppna sig mot näshålan. Från den
mot denna vettande ytan av labyrintdelen hänga
övre silbensmusslan (concha nasalis
su-peFior, 48d) och mellersta
silbensmusslan (concha nasalis med’ia, 48 e) ned i näshålan.
Den undre näsmusslan (concha nasalis
infePior, 32) är däremot ett särskilt ben, som i
huvudsak sitter fästat vid den mot näshålan
riktade ytan av överkäksbenet. I skiljeväggen mellan
de båda näshålorna ingår förutom nämnda
ver
tikala, mittställda silbensplatta och en
broskbild-ning även plogbenet (vomer, 20). Dess bakre
kant bildar begränsningen mellan de båda bakre
näsöppningarna mot svalget (choanerna). Bakåt
förbinda sig pannben och silben med kilbenet
(os sphenoi’des, 49). I dess centralt belägna kropp
finns ett parigt hålrum, kilbenshålan (sinus
sphe-noi’deus, 49a), som genom hål i den tunna främre
väggen (concha ossis sphenoidis) öppnar sig i
näshålans bakre övre del. På sin övre yta bär
kil-benskroppen en grop (fossa hypophy’seos, 49 b), i
vilken hypofysen, hjärnbihanget, ligger.
Kilbens-kroppen har en stark krökning med konvexiteten
uppåt bakåt, kilbenskyfosen. Bakåt nedåt är
kil-benskroppen fastvuxen vid grunddelen av
nackbenet. Från kroppen utgå tre par vingar. De
stora vingarna (alae ma’gnae, 49 c) avgå åt sidorna
och bilda delar av hjärnskålens botten och
sidoväggar. Inneslutna i kraniehålan ligga ovanför
de stora vingarna de små vingarna (alae parvae,
49 d), även de riktade ut mot sidorna och skilda
från de stora vingarna genom de övre
ögonhåls-springorna. Från kilbenskroppens undre yta
sänka sig vingutskotten (processus pterygoides, 49 e)
nedåt. De äro viktiga muskelursprung och bilda
de bakersta delarna av näshålornas sidoväggar.
Nackbenet (os occipitale, 45) består av en
sko-velformad fjälldel (squama occipita’lis, 45 a), som
bildar bakhuvudets rundning, en nedom och
framför liggande grunddel (pars basia’lis, 45 b) samt
två sidodelar (partes latera’les, 45 c), vilka alla
gemensamt omsluta stora nackhålet (fora’men
occipitale ma’gnum, 45 d), genom vilket förlängda
märgen passerar. På ömse sidor härom utbilda partes
laterales ledknapparna (con’dyli occipita’les), vilka
leda mot första halskotan (atlas). De kvadratiska
hjässbenen (ossa parietalia, 5) äro
skålformiga och bilda jämte övre partierna av
pannbenets, resp, nackbenets fjälldel taket i hjärnskålen.
Tinningbenen (ossa tempora’lia, 50) äro
belägna nedanför hjässbenen i den lucka, som på
vardera sidan bildas i hjärnskålens botten och
sidovägg mellan kilbenet och nackbenet. Vartdera
tinningbenet är uppbyggt av tre delar, som hos
den nyfödde äro helt skilda åt, fjälldelen (pars
squama’lis, 50a), klippdelen (pars petro’sa, 50b)
och trumdelen (pars tympan’ica, 50 c). Fjälldelen
ligger i hjärnskålens sidovägg och bildar det
fram-åtriktade okbågsutskottet (processus zygoma’ticus,
50 d) samt ledhålan för underkäken. Från
klippdelen, i vars inre innerörat befinner sig, utgår ett
nedåtriktat benutskott, griffelutskottet (processzis
styloi’des, 50 e), som utgör en del av den
ursprungliga tungbensbågen. Klippdelen bildar vidare tills,
med fjälldelen vårtutskottet (processzis mastoi’des,
50 f), ett kraftigt benutskott bakom örat, som i
sitt inre har ett antal håligheter (sinus mastoi’dei)
och själv tjänar till muskelfäste. På utsidan av
klippdelen finns en långsträckt grop, som täckes
av trumbenet och av en nedskjutande del av
fjälldelen, varigenom gropen blir en hålighet,
trum-hålan (cai/um tym’pani), som bakåt står i
förbindelse med håligheterna i vårtutskottet och framåt
genom örontrumpeten (tub’a pharyngo-tympan’ica)
öppnar sig till svalget. I trumhålan befinna sig
de tre hörselbenen, hammaren, städet och
stigbygeln. Framåt utåt bildar trumbenet en djup
— 1023 —
— 1024 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
