Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kranium, huvudskelett, huvudskål, skalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRANIUM
(26) och os metapterygoi’des (27). Med det bakre
vinkelbenet sammanhänga ett flertal sig bakåt
utbredande ben (28) i gällocket. Slutl. är underkäken
på vardera sidan uppbyggd av det tandbärande os
dentale (29), det mot os quadratum ledande os
ar-ticulare (30) samt det bakåtskjutande os angulare,
vilka tre ben som täckben bekläda det i stor
utsträckning persisterande Meckelska brosket.
I groddjurkraniet utgöres grundstommen
av primordialkraniet. De flesta ersättnings- och
bindvävsben, som här uppträtt, äro i princip
redan kända från benfiskkraniet, men deras
speciella utseende och placering i föreliggande fall
framgå av fig. 4 a och b av jättesalamanderns
kranium. Icke tidigare nämnt ben är det vid
sidan om hjässbenens främre delar liggande os
or-bitosphenoi’des (32), som genomborras av ett hål
för synnerven (nervus op’ticus). Bland mera
betydande avvikelser från tidigare kranietyper skola
anföras den nytillkomna leden mellan första
halskotan och occipitalregionen, som saknar os
basi-och supraoccipitale, den nu blott av tre ben, os
squamosum (34), os pterygoi’des (33) och os
quadratum {21), konstruerade upphängningsapparaten för
underkäken, de platta, pariga, i muntakets främre
del belägna vo’meres, samt uppkomsten av ett
hörselben, pelarbenet (columelVa’), från hyoidbågens
övre del och tungbenet (os hyoi’des) från dess
nedre del, vilka sistn. förändringar sammanhänga
med övergången till landlivet. Pelarbenet står i
förbindelse med ett hål (fenes’tra ovalis) i
labyrintkapselns yttre vägg.
Primordialkraniet har nästan helt försvunnit i
kräldjurkraniet, vars konstruktion därvid
blivit mer stabil än groddjurkraniets. En del olika
kra-hietyper med de i dem förekommande benen skola
här visas, näml. k. hos ödla (fig. 5 a, b och c), orm
(fig. 6), sköldpadda (fig. 7) och krokodil (fig. 8).
Följ, karakteristika gälla för ödlekraniet: framför os
basioccipitale (2), som har en enkel ledknapp för
första halskotan, sitter os basisphenoi’des (35), som
innehåller rester av lägre djurs os parasphenoides och
som utskickar ett utskott åt vardera sidan,
pro-cess’us pterygoides (36). Os prooticum (9) i skallens
sidovägg äger två hål, fenestra ovalis och fenestra
rotunda, vilka föra in till labyrinten. Ett platt
ben, sta’pes, motsv. lägre djurs pelarben, sitter
infattat i fenestra ovalis. I orbitaldelens främre del
finnas nu utöver os praefrontale (14) två mindre
ben, os supraorbita’le (37) och os adlacrimale (38).
Vidare påträffa vi i näshålans botten ännu ett
nytillkommet ben, os septomaxilla’re (39).
Underkäken är genom förmedling av os quadratum (21)
upphängd vid ett från sidonackbenet på vardera
sidan utgånget processus paroccipita’lis (40). Från
dettas spets sträcker sig os squamosum (34) som
en smal båge till os postfrontale (7), vilket i sin tur
genom ett annat bågformigt ben, os juga’le (41),
förbinder sig med os maxillare (19) • Genom en
annan, av os pterygoides (33), os palatinum (24) och
vomèr (20) bestående, i munhålans tak belägen
benbåge träder os quadratum (21) i förbindelse med
os praemaxilla re (18). Os pterygoides (33) står
därvid i förbindelse med processus pterygoides (36) och
genom os trdnsver’sum (42) med os maxillare (19).
Underkäken innehåller rester av Meckelska
brosket, men i övrigt utgöres den av os dentale (29),
som i övre kanten har ett spetsigt utskott, os
complementa’re (43), för tuggmuskulaturen, os
go-nioarticulare (44), som ledar mot os quadratum
(21), och slutl. os angulare (31}. — I princip äro
övriga kräldjurskranier byggda på likartat sätt
men avvika givetvis i vissa detaljer från
ödlekraniet, såsom fig. i viss mån visa. Ormkraniet saknar,
liksom vissa sköldpaddkranier, bågar i
tinningtrakten. K. hos vissa andra sköldpaddor ha
emellertid sådan båge bildad av os jugale (41) och os
quadratojuga’le (46). I krokodilkraniet förekomma
två bågar i tinningtrakten, en övre, bildad av os
postfrontale (7) och os squamosum (34), och en
undre, bildad av os jugale (41), os quadratojugale
(46) och os quadratum (21}. Bakom ögat skickar
os postfrontale ned ett utskott till os jugale.
Fågelkraniet (fig. 9) står i sin allmänna
konstruktion kräldjurskraniet nära och förbindes
liksom detta med första halskotan genom en enkel
ledknapp. Trots att det föreligger avgjord tendens
till en sammansmältning mellan de olika benen inom
occipital- och labyrintregionerna, uppträda här en
del nya förbeningar. Os quadratum (21), som är
rörligt förbundet med neurokraniet, förenas med
os jugale (41) genom en undre tinningbåge, bildad
av os quadratojugale (46). Os pterygoides (33) och
os palatinum (24) bilda en annan benbrygga
mellan os quadratum (21) och os praemaxillare (18). Ett
typiskt drag i fågelkraniet är vidare de stora
ögonhålorna. Näbben uppkommer genom en
förlängning framåt av det opariga os praemaxillare
(18) och os dentale (29). Underkäken ledar genom
os articulare (30) mot os quadratum (21), som tryckes
framåt, när underkäken sänkes. Trycket överföres
emellertid genom de nämnda benbryggorna på
övernäbben, som därvid fjädrar något uppåt.
Redan hos groddjuren har tungbensbågen i sitt
övre parti givit upphov till ett hörselben, columella.
I däggdjurskraniet ändrar detta form och
kallas nu stigbygel (stapes). Även kvadratbenet
och bakersta delen av Meckelska brosket rycka
emellertid upp i örat och bilda ytterligare två
hörselben, städet (incus), resp, hammaren (malteus).
Ledgången dem emellan är alltså identisk med
den ursprungliga ledgången mellan överkäken
och underkäken i primordialkraniet hos hajarna,
resp, mellan hjärnskål och underkäke. Innan
denna ledgång gick förlorad, utbildades emellertid
en ny käkled mellan os dentale och os squamosum.
En sådan käkled finns f.ö. i anlag antydd redan hos
vissa fossila kräldjur, vilka även i andra stycken
ha anknytningar till däggdjuren. Undre delen av
däggdjurens liksom de övriga
landryggradsdjurens tungbensbåge ingår i tungbenet, vilket
dessutom liksom struphuvudet innehåller rudiment av
de främsta gälbågarna, som förlorade sin
ursprungliga funktion, när gälarna ersattes av lungor
hos de vuxna groddjuren.
K:s utseende hos de olika däggdjuren är
givetvis i högsta grad växlande, men hos alla finns
samma grundprincip i byggnadskonstruktionen.
Här skall därför endast människans k. (fig.
11—16) något mera utförligt omnämnas, men för
fullständighetens skull lämnas också några
avbildningar av ett kaninkranium (fig. 10), i vilket de
olika benen betecknats på ett med människans
kranieben överensstämmande sätt. Vid förvärvet
— 1021 —
— 1022 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
