Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Krassow, Ernst Detlow - Kraszewski, Józef Ignacy - Krater (dryckesbål) - Krater (geologi) - Kraterbrytning - Krateros - Kratersjö - Krates från Tebe - Kratinos - Kratogen - Kratopolitik - Krats - Kratsa kastanjerna ur elden för någon - Kratt (krattskog, krattmark) - Kratta - Kraus, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRASZEWSKI
Korintisk krater, tidigt 600-tal. Paris.
friherre, krigare (o. 1660—1714), född i Pommern,
utmärkte sig under skånska kriget som fänrik och
löjtnant vid livgardet, deltog i pfalziska kriget som
major och slutl. överste vid de svenska
hjälptrupperna i Nederländerna, 1699 överste för Bremiska
dragonreg., utmärkte sig under Karl XII:s polska
fälttåg, särsk. vid Lemberg och Fraustadt,
generalmajor av kav. 1706, kvarlämnades 1708 i Polen
som befälhavare för de svenska trupperna där,
vilka han 1709 räddade till Pommern, 1710
generallöjtnant och v. generalguvernör i Bremen och
Ver-den, 1712 v. guvernör i Wismar. P.S.
Kraszewski [krajä’skii], Jözef Ignacy,
polsk författare (1812—87). I bortåt ett 30-tal
romaner skildrade K. — en förelöpare till
Sienkie-wicz — polsk historia från urminnes tider till
perioden före landets första delning. Efter 1863
författade K. romaner med upprorstidens händelser i
centrum. Han skrev även teaterstycken och
lyriska dikter. En betydande rad filosofiska,
mytologiska, litteratur-, kultur- och allmänt historiska
arbeten, resebeskrivningar, politiska inlägg i
dagsdiskussionen m.m. utfyller den outtröttligt
verksamme K:s produktion (bortåt 600 bd). Av hans
romaner föreligga på svenska ”August den starke
och grevinnan Cosel” (1881) och ”Adelskronan”
(1893). Hans saml. berättelser äro utg. på polska
1872—89, senast ett urval i 10 bd 1884—94. Agr.
Krate’r (grek.), forngrekisk dryckesbål av
metall el. bränd lera med vid öppning och två
handtag, i vilken vin, som i antiken sällan dracks
obemängt, blandades med vatten för att sedan ösas
upp i bägare (se Kyathos). Den s.k.
Franqois-vasen* är ett ex. på denna kärltyp.
Krater (grek. krate’r*), geol., vulkanmynning,
se Vulkan.
Kraterbrytning, se Gruvbrytning, sp. 99.
Krat’eros (grek. Krateros’), makedonisk
fältherre (d. 321 f.Kr.) under Alexander den store, blev
efter dennes död förmyndare för Filip Arrhidaios,
anslöt sig 322 f.Kr. till Antigonos och Ptolemaios
mot Perdikkas (jfr Diadocher) och stupade följ,
år i ett slag mot Eumenes.
Kratersjö, vattensamling i kratern av en slocknad
el. vilande vulkan.
Krat’es från Tebe, grekisk filosof av
ky-niska skolan (o. 330 f.Kr.), lärjunge till Diogenes
från Sinope och lärare för Zenon från Kition.
K. förädlade cynismens råa drag och förmedlade
dess sedeläras uppgående i stoicismen. Urspr.
förmögen gav han bort sin förmögenhet och
delade med den ädla, rika och sköna Hipparchia en
cynikers enkla och naturenliga liv. K. skrev
tragedier och små satiriska dikter.
Krati’nos, grekisk komediförfattare (o. 510—423
f.Kr.), verksam i Aten. K. synes ha varit den
”gamla komediens” Aischylos, som gav denna
konstart dess typiska gestaltning (jfr Grekiska
litteraturen, sp. 1170). Hans yngre medtävlare
Aristofanes prisar hans lätthet att finna anslående
schlagermelodier och hans våldsamma komiska
och satiriska kraft (”en vårflod, som ryckte upp
med roten ekar och fiender”); Aristofanes’
beskyllning, att den gamle poeten numera var ”en
drinkare med sprucken lyra och vissen krans”, lär
ha inspirerat K:s sista sceniska triumf, ”Buteljen”
(423), som skildrar Fru Comedias och Fröken
Buteljs tvekamp om hans själ. Endast fragment
äro bevarade. — Litt.: G. Murray, ”Aristophanes”
(1933). Se även Aristofanes. I.H.
Kratogen [-je’n], geol., en av den österrikiske
geologen L. Kober använd term för de gamla
resistensområdena.
Kra’topolitik (till grek. krat’os, makt, och
politikos’, som avser staten), se Geopolitik.
Krats, vapentekn. 1) Rengöringsverktyg för
gevärskalibriga vapen, bestående av en av fina
ståltrådar tillverkad borste. — 2) På
framladd-ningsgevärens tid ett redskap för plundring, d.v.s.
borttagande ur geväret av ett icke avskjutet skott.
Kratsa kastanjerna ur elden för någon, till en
annans hjälp el. nytta göra något farligt el.
obehagligt, hjälpa någon ur svårigheter, obehagligt
läge e.d. Uttrycket syftar på en bl.a. av La
Fontaine behandlad fabel om en apa, som
narrade en katt att kratsa kastanjer ur elden och
sedan själv åt upp dem.
Kratt (k rattsko g, krattmark), liksom
da. och no. krat benämning på busksnår, lågvuxen,
risig och snårig småskog (särsk. i s. Sverige).
Kratta, se Räfsa.
Kraus [kråus], J o s e p h Martin, tysk-svensk
tonsättare (1756—92). K. besökte gymnasiet i
Mannheim, där han erhöll undervisning i musik,
bl.a. av G. J. Vogler, studerade juridik i Mainz,
Erfurt och Göttingen men ägnade sig samtidigt
även åt filosofi, litteratur och framför allt musik.
Han reste 1778 till Sverige och blev där 1781 2:e
kapellmästare vid Hovkapellet, företog 1782—-86
som statsstipendiat en betydelsefull studieresa till
Tyskland, Italien, Frankrike och England,
utnämndes 1788 till hovkapellmästare i Stockholm och
verkade, till stor fromma för det svenska
musiklivet, som sådan till sin död. — K. var en
universellt begåvad konstnärsnatur, och hans produktion
omfattar icke endast musik utan även litterära
verk, dikter, dramatik m.m. I den polemiska
skriften ”Etwas von und über Musik” (1777) visar han
— 1039 —
— 1040 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
