Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kresus - Kresyla - Kresylit - Kreta - Kretaceisk - Kretaoperationen 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRETAOPERATIONEN ig4i
Kresus, konung av Lydien, se Kroisos.
Kresyla’t, kem. Kresoler av sammansättningen
C6H4(CH3)OH bilda med baser saltartade
föreningar, kallade k., t.ex. ammoniumkresylat,
C6H4(CH3)O • NH4.
Kresyli’t, ett sprängämne, se Ekrasit.
Kreta, nygrek. Krèté (forngrek. Kre’te, lat.
Cre’-ta), Greklands största ö, mellan Egeiska havet och
ö. Medelhavet (se karta vid Grekland); 8,287 km2,
260 km lång, 441,687 inv. (1938; 53 inv. pr km2).
K. bildar fortsättning på det v. grekiska
vecksystemet, vars n.n.v.—s.s.ö. strykning här övergår
till v.—ö. Särsk. den i centrala Peloponnesos
förhärskande, till den tertiära veckningszonen
hörande kritkalkstenen uppbygger större delen av K:s
bergmassa. Veckningen är dock ej bestämmande
för öns nuv. kuster el. för dess bergbildning.
Lagerföljden är snarast flack, öns kuster
sammanfalla med skarpt framträdande brottlinjer. Särsk.
s. kusten saknar inskärningar och har nästan
överallt mäktiga bergbranter; utanför sjunker
havsbottnen snabbt till 3,000 m. N. kusten är mera
buktande, men även den uppvisar flerstädes den
typiska ingressionskustens särdrag. Det inre
består mestadels av ett vilt bergland, vars högsta
massiv är Madåres Orè el. Leuka (2,332 m ö.h.) i v.,
Hypsèloreftés el. Psiloritis, antikens Ida (2,498 m),
på öns mellersta del och i ö. Lasithiötika Orè el.
Lasithi (2,185 m) och Orè Sètèias el. Sitia (1,479
m)-De 3 förstn. förbindas genom lägre ryggar. I
bergmassorna finnas tektoniska sänkningsfält men även
poljer. I s. går endast en enda större slätt,
Mes-saråslätten (c:a 200 km2) kring floden
Hieropota-mös, fram till kusten. — Klimatet är typiskt
medi-terrant med nederbörd blott om vintern.
Sommaren uppvisar 6—7 mån. fullst. torka. De högre
bergen äro snötäckta en stor del av året. —
Bergens vegetation är numera i allm. torftig; sterila,
kala bergytor äro vanliga, sedan de ursprungliga
ek-, furu- och cypressskogarna till största delen
försvunnit. De lägre kullarna och poljerna äro
däremot vanl. klädda i yppig grönska. —
Befolkningen är grekisk, i det att det muhammedanska
element, som förut funnits, efter det sista
grekiskturkiska kriget utbytts mot kristna greker från
Mindre Asien. — I ö. delen av ön, där bergen icke
äro så höga och terrängen mera lämplig för
kultur, är jordbruket huvudnäring. Här produceras
vin, russin, oliver, apelsiner och citroner. K. är
det 2:a i ordningen av Greklands olivproducerande
landskap. V. K. är mera sterilt. Här lever man
huvudsaki. på boskapsskötsel; de stora
bergmassiven användas som betesmarker för stora
fårhjordar. Här framställes ost till export. K:s städer
ligga vid den på vikar rika n. kusten. Endast
Soudaviken ö. om Khaniå utgör dock en fullt
skyddad naturlig hamn. De förnämsta
handelsorterna äro Khaniå, Rhéthymnon och Hèråkleion.
Järnvägar och goda landsvägar saknas. K. indelas
i 4 förvaltningsområden (nomos).
Grävningar vid Knossos och Faistos ha visat,
att K. haft en lång neolitisk bebyggelse (före
3000). Omkr. 3000 f.Kr. började metaller
användas, och därefter utvecklades på K. snabbt
den lysande minoiska kulturen (se Egeisk
kultur). Förmodligen står detta i samband med
invandringen av ett nytt folk, närmast från s.v.
Mindre Asien. Arkeologiska undersökningar ha
bragt i dagen rika städer och praktfulla palats
från den minoiska tiden (3000—1200 f.Kr.) på
öns ö. och mell. delar, Knossos, Faistos,
Gour-nia, Palaikastro o.a., medan undersökningar på
v. delen av ön lämnat påfallande ringa resultat.
Den minoiska kulturen på K. är den första
högkulturen i Europa, och i den grekiska sagan är
också Europa den kretensiske konungen Minos’
moder. De minoiska kretensarna voro ett
sjöfarande folk, som hade livliga förbindelser med
Egypten och utsträckte sitt inflytande över
såväl den egeiska övärlden som Greklands
fastland. Den grekiska sagan har bevarat minnet
av detta kretensiska sjövälde. Omkr. 1400 f.Kr.
förstördes huvudorten Knossos, och därmed var
K:s storhetstid till ända. Den minoiska
kulturen gick under. Efter 1200 togs ön i besittning
av dorer, vilka här bildade ett stort antal små
samhällen (Homeros’ 100 städer), bland dem
Gortyn, berömt för den där funna stora
laginskriften från 5:e årh. f.Kr. Rester av den gamla
befolkningen (eteokreter) funnos emellertid kvar
ända ned i 4:e årh. f.Kr. I 7:e och 6:e årh.
f.Kr. rådde på K. en rik konstnärlig blomstring,
som blev av stor betydelse för den senare
grekiska konsten. Någon större historisk roll
spelade emellertid K. ej längre, och alla försök att
politiskt ena ön misslyckades. Invånarna voro
fruktade som sjörövare men också uppskattade
som legosoldater. 67 f.Kr. underkuvades K. av
romarna och gjordes till provins med Gortyn
som huvudstad. Vid riksdelningen 395 e.Kr.
tillföll K. östromerska riket. 825—961 innehades
K. av saracenerna, vilka grundade staden
Kan-dia, efter 4:e korståget (1204) blev det venetiansk
besittning och erövrades 1669 av turkarna. I
samband med grekiska frihetskrigets utbrott 1821
gjordes uppror även på K., men det krossades
av Muhammed Ali, och K. kom under Egypten.
1840 blev K. åter turkiskt, och därefter följde
uppror på uppror, till dess ön 1898 erhöll
autonomi under stormakternas beskydd. 1908
proklamerade kretensarna under ledning av E.
Veni-zelos på egen hand sin anslutning till Grekland,
men först 1913 blev denna definitiv. 1941 besattes
K. av tyska trupper (se Kretaoperationen 1941);
i okt. 1944 landstego åter brittiska trupper, men
först i maj 1945 kapitulerade de sista tyska
styrkorna på ön. J.F.;K.H.
Kretace’isk (till lat. creta, krita), geol., om
förhållanden, som hänföra sig till kritperioden el.
kritsystemet.
Kretaoperationen ig4i, krigsv. Kretas
strategiska betydelse ökades i hög grad, sedan tyskarna
i april 1941 erövrat Grekland. Eftersom Kreta
begränsar Egeiska havet i s., hade britterna
möjlighet att från ön kontrollera tillfarterna till detta
hav. Avenså var Kreta en framskjuten flygbas
mot Grekland. I tysk hand skulle den bli en
god flygbas för operationer mot Kyrenaikas och
Egyptens kuster samt mot brittiska flottstyrkor
i s.ö. Medelhavet. Britterna räknade därför med
att tyskarna önskade sätta sig i besittning av ön.
— Kreta försvarades av brittiska (o. 13,000),
australiska (o. 6,500) och nyzeeländska (o. 7,000)
trupper, sammanlagt o. 27,000 man under befäl
— 1061 —
— 1062 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
