Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristallin(isk)a skiffrar - Kristallins - Kristallis - Kristallisation - Kristallisationsdifferentiation - Kristallisationsföljd - Kristallisationsskiffrighet - Kristallisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIST ALLISERING
righet (på större, s.k. plastiskt djup), visar
sig i mineralens i stort parallella anordning,
vinkelrätt mot det rådande trycket. De vanligaste k.
äro gnejs, leptit, hälleflinta, glimmerskiffer,
kvart-sit, fyllit, amfibolit, klorit, serpentin- och
talk-skiffer. G.Fn.
Kristallins, anat., se öga.
Kristallis, se Konstis.
Kristallisatio’n, se Kristallisering.
Kristallisationsdifferentiation, geol., se Eruptiva
bergarter, sp. 933.
Kristallisationsföljd, miner., se Paragenes.
Kristallisationsskiffrighet, geol., se Kristallina
skiffrar.
Kristallise’ring. Löser man upp alun i vatten
och låter lösningen stå i en öppen skål,
avdunstar småningom vattnet, och alunet utfaller i
regelbundna, vackra kristaller, alla av identiskt
samma karakteristiska form. Uppkomsten av
sådana kristaller*, som för varje ämne ha viss
bestämd byggnad, kallas k. och kan äga rum, då
ett fast ämne bildas ant. genom att utfalla ur
en lösning el. ur ett gasformigt medium el. då
en smälta stelnar. Varje kristall bildas först
mikroskopiskt och växer sedan; ju långsammare
k. sker, desto större och regelbundnare bli
kristallerna. De naturliga ädelstenarna äro ex. på
bildningar, som uppkomma genom långsam k.
— Ex. på k. ur gasformigt medium är, då vid
köld vattenångan i luften utfaller i form av
snöflingor el. avsätter sig som isblommor på ett
fönster, där utomordentligt vackra bildningar
kunna uppkomma. — För att k. skall kunna äga
rum, fordras närvaro av en kärna av viss
form, kring vilken kristallen uppbygges.
Frånvaron av sådan ger upphov till s.k.
övermätt-ni n g. Om t.ex. glaubersalt löses till mättning
i värme och lösningen sedan avkyles, händer ofta,
att saltet ej utfaller, förrän man tillsatt en liten
kristall av samma ämne el. ev. ett ämne, som
kristalliserar på samma sätt, s.k. ympning. Så
kan även rent vatten kylas under nollpunkten
(underkylas) utan att isbildning uppkommer, men
denna framkallas momentant, om en liten
iskristall tillsättes.
K. användes ofta i den preparativa kemien för
att avskilja ämnen ur blandningar och framställa
dem i ren form. De lösas då i lämpliga
lösningsmedel (vatten, alkohol); närvarande
olösliga ämnen avskiljas genom filtrering. Som ett
ämnes löslighet vanl. är större i värme än i
köld, utkristalliserar det vid avkylning av en
varm mättad lösning och kan frånskiljas.
Lätt-lösliga föreningar stanna kvar i lösningen, m
o-d e r 1 u t e n. För ämnen, som sönderdelas i
värme och ej tåla upphettning, sker k. genom att
lösningsmedlet får avdunsta försiktigt el. genom
vakuumbehandling. För erhållande av rena
produkter måste k. ofta upprepas flera gånger, o
m-kristallisering. — Genom indunstning av
moderluten kan ur denna ytterligare substans
utvinnas. Utföres k. i olika etapper, f r a k
tioner a d k., kunna olika ämnen i blandningen
skiljas åt genom sin olika löslighet och
fraktioneras från varandra. Då stora kristaller bildas,
kunna de ofta mekaniskt innesluta moderluten.
Alltför fina kristaller äro ej heller önskvärda,
enär de kristallisera ut för snabbt och då lätt
baka ihop och innesluta moderlut. Vidhäftad
moderlut avlägsnas genom tvättning el. d ä c k n i n g.
De kristaller, som utfalla ur en lösning, äro ofta
en kemisk förening mellan ämnet i fråga och
lösningsmedlet (se härom Kristallvatten).
K. är i den kemiska industrien en av de
vanligaste metoderna för renframställning av ett ämne
i fast form. Kristallformen är en garanti för
ämnets renhet. Ofta föreligger ett ämne vid
tillverkningsprocessens sista stadium i form av en
lösning, ur vilken det utvinnes genom k. I andra
fall har det utvunnits i fast form på annat sätt
och upplöses i ett lösningsmedel för att genom k.
erhållas i ren form. Genom upprepad lösning och
k. befrias ämnet från de sista resterna av
lösningsmedlet och däri upplösta andra ämnen
(moderluten). Det vanligaste lösningsmedlet är vatten. Vid
k. ur vattenlösning kunna vissa ämnen kristallisera
med el. utan kristallvatten. Man kan ofta
erhålla önskad kristallform genom att välja
lämpligt temperaturområde för k. — K. sker, när ett
ämnes löslighet i lösningsmedlet överskrides. Då
lösligheten vanl. är mindre vid lägre temp., kan
k. ske genom avkylning av lösningen. Ämnen,
vilka skola renas genom k., lösas i regel i minsta
möjliga mängd lösningsmedel, vanl. vid högre
temp., och den vid denna temp. mättade
lösningen avkyles. K. inträder ofta först vid
ympning. Man kan också i lösningen införa
föremål med skrovlig yta, på vilken k. börjar. K.
genom avkylning användes för ämnen, som
uppvisa stora skillnader i lösligheten vid olika temp.,
ss. kaliumnitrat och natriumsulfat i vatten. En
annan metod är avdunstning av lösningsmedlet.
Denna användes, då lösligheten av ämnet är
mindre beroende av temp., ss. hos koksalt och
rörsocker i vatten. — Sker k. långsamt och ostört,
erhåller man stora kristaller, sker den under
störning (störd kristallisation) och
snabbare, bli kristallerna mindre men jämnare. —
Alltefter arten av ämnet och den produkt man
önskar, använder tekniken olika principer och
olika apparater för k. Olika metoder kunna
också kombineras. Sålunda kan man först genom
tillförsel av värme indunsta en lösning till något
under mättningskoncentrationen och sedan låta
den kristallisera långsamt under avkylning. —
En enkel apparatur för k. genom kylning består
av skålar, vanl. av gjutjärn, med kylmantel för
vatten el. annan kylvätska
(kristallisato-rer). K. under rörelse sker i en apparat med
omrörare, t.ex. i spiralform, el. en k r i s t a 11
i-sationsvagga, som håller lösningen i
vaggande rörelse. Härigenom hålles koncentrationen
i hela lösningen konstant, och kornstorleken blir
jämn, med medelstora kristaller utan finkorn el.
hopbakning, så som industrien i regel vill ha
produkten. — K. genom avlägsnande av
lösningsmedel kan ske långsamt genom lösningsmedlets
frivilliga avdunstning. Så utvinnes t.ex. koksalt
ur havsvatten genom k. i saltgårdar. För
avlägsnande av lösningsmedlet genom värme användas
kristallisatorer med ångmantel el. värmespiraler.
I den kemisk-tekniska industrien användas ofta,
om lösningsmedlet icke behöver återvinnas, öppna
— 1133 —
— 1134 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
