Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristiansand (syd) - Kristiansands stift - Kristiansborg - Kristiansen, V. - Kristianshaab - Kristianshavn, Christianshavn - Kristianstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIANSTAD
kämpa inledande strider mot tyska flottenheter
®/4 1940, innan staden intogs av fienden. [Ax.S.]F.I.
Kristiansands stift, se Agder bispedömme.
Kristiansborg, kungl. slott i Köpenhamn, se
Chris-tiansborg.
Kristiansen, V., pseud. för den danske
språkforskaren M. V. Fausböll.
Kristianshaab, koloni på Grönland, se
Christians-haab.
Kristianshavn [-håu’n], Christianshavn,
stadsdel i Köpenhamn*.
Kristianstad, residens- och stapelstad i
Kristianstads län, belägen på en sidlänt del av
Kris-tianstadsslätten, vid Helgeå mellan de sumpiga
och fågelrika Araslövs- och Hammarsjöarna blott
0,5 m ö.h.; 67,16 km2, därav 55,13 land; 23,779 inv.
(!949)» därav 18,858 i Heliga Trefaldighets förs,
och 4,921 i N. Äsums förs. Av landarealen äro
53 °/o åker, 15 % äng, 3 °/o skogsmark och 29 %
övrig mark. — Sedan staden Vä bränts av
svenskarna 1612, beslöt Kristian IV att på den
närbelägna Allö, K:s nuv. centrum, som endast åt n.
hade landförbindelse, bygga en ny stad och
gränsfästning mot Sverige. På Allö funnos då
blott några fiskarstugor. 22/s 1614 utfärdade han
från Hammars slott ö. om K. ”fundationsbrevet”
och fastställde 1615 stadens namn till K.
Konungens krönta namnchiffer utgör fortfarande
stadens vapen. Vä stadsprivilegier upphävdes,
likaså Åhus’ (1617), Sölvesborgs privilegier
modifierades, allt till förmån för den nya staden.
1618 voro befästningarna nödtorftigt färdiga,
upptagande en rektangel om 360 X 700 m. Vallarna
voro utbyggda med bastioner och utanverk;
vallgravarna, ”kanalerna”, äro i huvudsak kvar. K:s
privilegier äro av 15/s 1622. Trots de förmåner,
som beviljades staden, fick näringslivet icke
något större uppsving. Vid 1600-talets mitt var
folkmängden knappt 2,000. Förbindelsen med
havet var bristfällig, och de dansk-svenska
krigen vållade mycken skada. K. utrymdes av
danskarna 15/3 1658, intogs åter med storm 15/s 1676
och undergick en grundlig plundring för att
efter en långvarig belägring av svenskarna
kapitulera Vs 1678. Sedan förföllo fästningsverken,
och 24/i—24A 1710 höllo danskarna åter och för
sista gången K. besatt. 1711 kom Stanislaw
Leszczyriski hit med sitt hov, som stannade i tre
år. Försvarsverken sattes åter i stånd, och
staden räknades som fästning till 1847.
Residensstad blev den 1719. Först omkr. mitten av
1700-talet kom handeln något så när i gång;
samtidigt började man i större omfattning uppföra
stenhus. Från hamnen i Åhus kunde fartygen
varpas upp till K.; detta försvårades 1775, då
Helgeå tog sig ett nytt utlopp vid Yngsjö,
varigenom vattenståndet sjönk 2/s m. Ännu i
senare hälften av 1800-talet förekom dock
sjöförbindelse med Åhus. Vid 1772 års statsvälvning
spelade K. under J. C. Tolls ledning en
uppmärksammad roll. 6/g 4847 härjades K. av en
svår eldsvåda, som ödeläde området s. och v.
om Lilla torg med dess karakteristiska
korsvirkes-bebyggelse (i allt 36 gårdar). Efter järnvägarnas
tillkomst har K. blivit ett viktigt trafikcentrum
och är nu den givna medelpunkten för en rik
omnejd. Följ. 7 järnvägar utgå härifrån: till
Es
löv (öppnad 1881), Hässleholm (1865), Hästveda
(1880), Älmhult (öppnad till Glimåkra 1886, till
Älmhult 1909; dessa fyra äro ändstationer på S.
stambanan), Karlskrona (1889, färdig till
Sölvesborg 1874), Åhus (1886) och Brösarp (1901).
1944 övertogos samtliga linjer av Staten
(Karls-kronalinjen redan 1942). K:s folkmängd var
1800 2,369, 1850 5,440, 1870 7,962, 1900 10,318, 1920
12,455. */i 1941 inkorporerades Norra Åsums
sn (46,11 km2, därav 37,85 land, med 4,892 inv.),
belägen närmast s. och v. om själva staden och
Hammarsjön, en utpräglad jordbruksbygd med
vidsträckta ängsmarker mot sjön och ån. Det
1887 upprättade municipalsamhället Vilan vid
stadens s.v. infart hade vid upphörandet 1941
1,772 inv. inom en landareal av 0,54 km2. 1942
reglerades Helgeå, varigenom man torde undgå
de förut ofta besvärande översvämningarna. Ett
tidigare, stort planerat regleringsföretag
resulterade 1859—75 i torrläggning av c:a 4 km2 av
Hammarsjöns n. del strax ö. om staden, varest
marknivån nu är 2—2,5 m u.h. På skyddsvallen
framgår Åhusjärnvägen; en pumpstation tappar
avloppsvattnet ut i sjön.
Det ursprungliga K. har kvar sin regelbundna
plan. Gamla staden innanför boulevarderna, som
äro utlagda på de forna vallarna, motsvarar
fäst-ningsområdet. ö. och V. Storgatan äro de
längs-gående huvudgatorna. Affärskvarter med
två-och trevåningshus äro här övervägande; vid de
båda Smalgatorna (nu kallade V. och ö.
Vallgatan) dominera tvåvåningshus av delvis
ålderdomlig typ. Den nya, snabbt tillväxande
stadsdelen Östermalm består huvudsaki. av
bostadskvarter med fyravåningshus. ”Egnahem” n.ö.
därom är ett villaområde med c:a 200 villor.
Utanverken närmast n. om gamla staden är
likaledes villaområde, medan det s.k.
Riksvägsområ-det vid genomfartsleden i s.ö. karakteriseras av
en vårdad funktionalism. Ett problem ur
stadsplanesynpunkt är däremot det industripräglade
Vilan utanför Långebro med ganska kaotisk
bebyggelse. F.ö. expanderar stadsbygden dels åt
n. över Näsby och dels åt s. över villaområdet
Hedentorp. N. Åsums kyrkby röner inflytande
av att Vendes art.-reg. förlagt sina nya kaserner
i det intilliggande Äsums fure.
Vid Stora torg ligger det av Vendes art.-reg.
och 1 :a militärområdets stab disponerade
Krono-huset (”Högvakten”), i sin nuv. gestalt från
1841 i Karl-Johansstil; 1821—1917 inrymdes här
Hovrätten över Skåne och Blekinge. Mitt emot
ligger Frimurarhotellet (1884), på torgets v. sida
rådhuset (1891) i imiterad Kristian IV-stil
(tillbyggt 1939) och på den ö. postkontoret och
Riksbankens avd.-kontor (efter ritningar av E.
J. Lallerstedt). V. om Stora torg ligger Heliga
Trefaldighetskyrkan, ett vackert prov på
protestantisk kyrkobyggnadskonst; dess närmaste
förebild är Zuiderkerk i Amsterdam. Den
uppfördes 1618—28 trol. efter ritningar av L. och
H. van Steenwinkel. Grundplanen har formen
av ett kors, stilen är holländsk renässans och
materialet tegel och sandsten. De sju ståtliga
gavelfronterna prydas med rikt sirade rösten med
statyer i gotländsk sandsten. Tornspiran, ritad
av C. G. Brunius, tillkom först 1865. De höga
— 1161 —
— 1162 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
