Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristianstads län - Kristianstads läns tidning - Kristiansund (Kristiansund nord) - Kristiansö, Christiansö - Kristian Tyrann - Kristian Vilhelm - Kristi bloddroppar, bloddroppe - Kristidsförbund - Kristidshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIDSHUSHÅLLNING
med några mindre undantag indelat i 9 kontrakt:
Albo och Järrestads, Ingelstads, S. Åsbo, N.
Åsbo, Bjäre, V. Göinge, ö. Göinge, Villands och
Gärds kontrakt, med tillsammans 148
församlingar, fördelade på 80 pastorat. — K. utgör 1
landstingsområde. Vid val till A.k. bildar det 1
valkrets, som f.n. har 9 representanter; till F.k.
utser K. tills, med Blekinge län 9 representanter.
Länet tillhör Malmöhus n. inskrivningsområde
(nr 6) inom i:a militärområdet. — K. har 18
provinsialläkardistrikt (jämte 7 extra), 10
veterinärdistrikt och 16 apotek (jämte 2 filialapotek).
Länet tillhör Lunds landsarkivdistrikt,
Blekinge-Åhus, N. och S. Skånes revir i S. skogsdistriktet
samt ingår i S. lotsdistriktet. Länet indelas i 7
lantmäteridistrikt. — Högre allm. lärov. finnas i
Kristianstad och Hässleholm, samrealskola och
kommunalt gymnasium i Ängelholm,
samreal-skolor i Tomelilla, Simrishamn, Klippan,
Åstorp, örkelljunga och Båstad, kommunal
flickskola, praktisk mellanskola och
folkskolesemina-rium i Kristianstad, folkhögskolor i önnestad,
Tomelilla och Munka-Ljungby, skogsskola i
Ri-seberga (Kolleberga), lantbruksskola i Bollerup,
lantmannaskolor i önnestad, Hammenhög,
Tomelilla och Osby, lanthushållsskolor i Hammenhög,
Osby, Tollarp och V. Karup (Apelryd). K. ingår
i 4 folkskolinspektionsområden. — Ang. länets
historia se Skåne, historia. P.
Kristianstads läns tidning, konservativ
morgon-tidn., utkommer vardagar i Kristianstad, uppsatt
V12 1896 av fil. kand. Wilh. Wadman, V7 1899
sammanslagen med ”Nya Skånska posten”, som
1871 uppstått ur ”Skånska posten”, grundad n/7
1830 av C. G. Hjertman. Red. och ansvarig utg.
är sedan 1944 Hugo Carlsson (f. 1895).
Kristiansund [-sunn’], ofta Kristiansund
nord (till skillnad från Kristiansand), stad i
Möre fylke, Norge, 12,853 inv. (1946), ligger
på öarna Kirkelandet (större delen av
staden), Innlandet och Nordlandsöy, resp. 2,70, 0,40
och 14 km2 stora, vid mynningen av
Tingvoll-fjord. K. blev stad 1742 och är Norges
förnämsta exporthamn för klippfisk. God naturlig
hamn. Bilfärja till Tingvollhalvön. — Genom
tyska flygbombardemang med brandbomber 28/4
—2/s 1940 totalförstördes över 2/s av K. Av dess
dåv. 14,000 inv. blevo 8,000 hemlösa, vartill kom
den många gånger större ödeläggelsen av affärs-,
lagerhus- och industriområdena. 1950 är K. i
huvudsak återuppbyggt enl. en ny och rymligare
stadsplan; ännu äro dock husen till en del endast
halvpermanenta el. provisoriska. [Ax.S.lF.I.
Kristiansö, C h r i s t i a n s ö, en av Ertholmene*.
Kristian Tyrann, konung, se Kristian,
Danmark 2).
Kristian Vilhelm, prins, se Kristian,
Branden-burg.
Kristi bloddroppar, bloddroppe, benämning
på växtsläktet FucWsia*.
Kristidsförbund. I samband med
kristidshus-hållningen erhöllo kommunerna rätt att
sammansluta sig till förbund för fullgörandet av
vissa av kristiden betingade uppgifter.
Länsstyrelsen avgjorde, hur kommunerna skulle vara
representerade i den direktion, som förestod k.
Kristidshushållning, populär benämning på den
ekonomiska politik, som nödvändiggöres av de
ekonomiska svårigheter, som ett krig kan skapa
ej blott för de krigförande utan även för de
neutrala länderna. I vidaste bemärkelse förstår man
med k. samtliga av kriskonjunkturen betingade
åtgärder, inkl, kamp mot inflationen, t.ex. genom
budget-, löne- och prispolitik. I egentlig mening
brukar man med k. förstå de åtgärder, som
föranledas av den av krigskonjunkturen förorsakade
varuknappheten. Denna beror främst på att
importmöjligheterna försämras samt att den
inhemska produktionen av konsumtions- och
kapitalvaror reduceras genom att en ökad del av
folkhushållets produktionskapacitet tas i anspråk för
militära syften. För att säkra landets tillgång på
nödvändiga varor kan det först och främst bli
nödvändigt att införa en rad exportförbud,
från vilka undantag kunna beviljas genom
licenser. För att rättvist fördela den begränsade mängd
varor, som kan importeras, kan man genomföra
en kontingentering av importen. Landets
valutaförråd kan skyddas genom v a 1 u t a r
e-striktioner. Den inhemska produktionen måste
ökas samt inriktas på de mest nödvändiga
varorna, samtidigt som redan existerande varuförråd
ges mest ändamålsenliga användning. Som ex. på
medel för produktionens dirigering kunna nämnas
investeringskontroll samt kvotering
av tillgängliga råvaror. Den för folkhushållet
nödvändiga produktionen erhåller förtursrätt vid
anvisning av arbetskraft, investeringar, som tjäna
denna, kunna uppmuntras genom skattelättnader
o.a. former av subventioner etc. Slutl. kunna
nödvändiga konsumtionsvaror underkastas r a n s
o-neringslagstiftning. Priskontroll*
införes. Då denna är mera effektiv, när det gäller
nödvändiga standardvaror än lyxvaror, kan det bli
erforderligt att tvinga företagen att delvis inrikta
sin produktion på de förra. Detta kan t.ex. ske
genom att uppställa villkor i samband med
tilldelningen av råvaror. Man kan även subventionera
nödvändig produktion och import. Delvis kan k.
ske genom frivilliga överenskommelser med
företagen, men förr el. senare förutsätter den en
omfattande lagstiftning och kontrollapparat. Om
flertalet av dessa åtgärder kan sägas, att de bli
allt svårare att genomföra, ju längre
krigskonjunkturen varar. Det stora antalet nya
lagbestämmelser, som erfordras, ställa i längden svåra krav
på allmänhetens laglydnad, och näringslivets
reglering skadar dess rörlighet och expansionskraft.
De viktigaste centrala myndigheter, som under
2:a världskriget omhänderhade k., voro: Statens
industrikommission, som ombesörjde
råvarutilldel-ningen till industrien och hade ansvaret för att
den nödvändiga industriproduktionen framkom,
Statens livsmedelskommission, som hade ansvaret
för livsmedelsproduktionen och
livsmedelsranso-neringen, Statens bränslekommission, som svarade
för produktion och ransonering av bränsle, Statens
handelskommission, som reglerade import och
export, samt slutl. Statens trafikkommission och
Statens priskontrollnämnd. Den lokala
förvaltningen omhänderhades av kristidsstyrelser* och
kristidsnämnder*. För handläggning av
lagstiftnings- och anslagsfrågor m.m. rörande k.
— 1165 —
— 1166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
