Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kristina (Erik den heliges gemål) - 2. Kristina (Karl Sverkerssons gemål) - 3. Kristina (drottning av Danmark och Sverige) - 4. Kristina (drottning av Sverige) - 5. Kristina (drottning av Sverige, Gustav II Adolfs dotter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINA
med dessa personer mera samtidig källa synes Erik
den heliges gemål, som ej namngives, snarast vara
dotter till Inge d.ä:s dotter Kristina och en
slavisk furste Izizlaus.
2) Kristina, enl. Knytlingasagan Karl
Sver-kerssons gemål, mor till Sverker Karlsson, dotter
till en skånsk storman Stig och Knut Lavards
dotter Margareta. Att Karl Sverkerssons gemål var
systerdotter till Valdemar den store kan även
fram-läsas ur Saxo, som omtalar, att hon 1163 hämtades
till Sverige av dess jarl Guttorm.
3) Kristina, drottning, se nedan Danmark 1).
4) Kristina, drottning (1573—1625), dotter till
hertig Adolf av Holstein-Gottorp och Kristina av
Hessen. 1592 äktade K., till vilken Sigismund förut
friat, dock utan att
fullfölja frieriet, hans
farbroder, den dåv.
hertig Karl av
Södermanland. Att K.
avsevärt skulle ha påverkat
gemålens politik, som
förr påståtts, är
knappast troligt, fast hon
sannolikt var föga
gynnsamt stämd mot
Sigismund. Efter Karl
IX:s död var K. medl.
av den korta
förmyndarregeringen för
Gustav II Adolf och
ut
övade därefter förmyndarskapet för den yngre sonen
Karl Filip. Med stor kraft och hänsynslöshet
hävdade K. mot Kronan såväl dennes som sina egna
intressen, framför allt de ekonomiska. Gustav Adolf
visade stor hänsyn för henne, och hans tilltänkta
giftermål med Ebba Brahe strandade huvudsaki.
på K:s motstånd. Efter älsklingssonen Karl Filips
död drog sig K. helt tillbaka. Till det yttre var
K. lång och välväxt, ehuru ej vacker, till karaktären
sträng och sparsam. Utom de båda sönerna nådde
blott en dotter, Maria Elisabet, mogen ålder. P.S.
5) Kristina, drottning (8/i2 1626—9/4 1689),
Gustav II Adolfs och Maria Eleonoras dotter. Då
Gustav Adolf 6/ii 1632 stupade vid Lützen, utdog den
svenska Vasaätten på manssidan. Konungaätt och
tronföljd hängde på K., som vid faderns död ännu
ej fyllt 6 år. Hon hyllades som Sveriges blivande
regent. Medan riket styrdes av en
förmyndarregering, i vilken Axel Oxenstierna ledde alla större
avgöranden, uppfostrades K. för sitt kall. Hennes
begåvning trädde tidigt i dagen. Redan som
sjuåring tillskrevs henne av riksdrotsen ”ett
extra-ordinarie ståteligt ingenium”. 1636 avlägsnades hon
från moderns inflytande och uppfostrades av
pfalz-grevinnan Katarina, senare av andra
hovmästarin-nor. Stort inflytande på K. utövade hennes lärare,
Johannes Matthiae, en lärd, tolerant teolog med
vidare vyer än sina samtida bland Sveriges
ortodoxa prästerskap. I studier visade K. en
utomordentlig receptivitet. Axel Oxenstierna införde
henne från 13 års ålder i det offentliga livets
plikter. 1644 tog hon, 18 år gammal, säte i riksrådet
som regerande drottning. — K. blev tidigt föremål
för giftermålsförslag. Av politiska beräkningar
bragtes förbindelser med olika utländska furstar
på tal, främst med arvprinsen, senare kurfursten
Fredrik Vilhelm av Brandenburg.
Tronföljdsfrå-gan syntes emellertid skola komma att lösas genom
ett giftermål iv mera romantisk karaktär. K. och
hennes kusin, pfalzgreven Karl Gustav, blevo
hemligt förlovade. Ännu i ett brev från nyåret 1644
lovar den 17-åriga K. Karl Gustav evig kärlek.
Då denne i dec. 1645 återkom från armén i
Tyskland, fann han emellertid allt förändrat. K. var nu
regerande drottning; hennes intressen voro
Sveriges regering och politik, hennes känslor för
kusinen hade svalnat. K. bestämde sig för att lösa
tronföljdsfrågan utan giftermål. Frågan kom att
förknippas med fundamentala inre politiska
problem. Den svenska aristokratien hade under
förmyndarregeringen på bekostnad av den svenska
konungamakten vunnit en övermäktig
maktställning. Det pfalzgrevliga hovet var en högborg för
oppositionen mot aristokratien. Axel Oxenstierna
motarbetade därför Karl Gustavs upphöjelse. K:s
mål blev att säkerställa och befästa den svenska
konungamakten och återföra den till vad den varit
i Gustav Adolfs dagar. Från 1646 tog K. också
själv allt mer och mer makten från riksråd och
aristokrati. Men det krävdes också, att tronföljden
säkerställdes i händelse av hennes död. Efter hårda
strider med riksråd och ständer genomdrev K. på
riksdagen 1649, att Karl Gustav valdes till
tronföljare efter hennes död. K. gick vidare. På 1650
års riksdag spelade hon ett högt spel. Adeln
befanns ovillig att tillmötesgå K:s tanke att utse
Karl Gustav till arvfurste. Hon slöt sig då till de
ofrälse stånden, som från riksdagens början
be-funno sig i stark politisk upphetsning, och vände
deras samlade makt mot riksråd och adel. I rätt
tid hejdade hon reduktionskravet, uppträdde som
adelns beskyddare och stödde dess privilegier, mot
att Karl Gustav och hans bröstarvingar erkändes
som arvfurstar. 9/io 1650 biföllo ständerna K:s
proposition. K. hade segerrikt hävdat konungamakten
mot rådsväldet och visat sin rang som politiker.
— Under senare delen av K:s regering voro den
svenska kronans finanser i upplösningstillstånd.
Ytterst var detta framkallat av den mäktiga
statliga expansionen, den vittspännande utrikespolitiken,
de stora krigen och de svåra allmänna ekonomiska
förhållanden, som dessa förorsakade. Kronan hade
genom försäljningar och donationer till adeln
av-hänt sig stora delar av sina gods och räntor. Dess
årliga inkomster hade härigenom i betydande grad
minskats. Samtidigt hade stora försäljningar och
donationer skapat en förutsättning för att den
svenska bondens frihet kunde omintetgöras av adeln.
Bönderna och de båda andra ofrälse stånden, som
även kände sig hotade av adelns växande makt,
började påyrka en reduktion. Denna kom dock
att genomföras först efter K:s efterträdare. K.
själv avsade sig 1654 kronan. — Alltifrån sin
barndom hade K. stått i motsättning till sin ortodoxt
lutheranska miljö. Individuella anlag och påverkan
från Johannes Matthiaes toleranta åskådning förde
henne bort från den ortodoxa lutherdomen. Under
sina första regeringsår visade K. en mildare
inställning mot religiöst oliktänkande än riksrådet.
Hon lärde känna katolicismen genom två
kulturellt högtstående personligheter: den franske
ambassadören Chanut och filosofen Descartes. Hon
bedrev filosofiska och teologiska studier, som stärkte
— 1169 —
— 1170 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
