Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kristina (drottning av Sverige, Gustav II Adolfs dotter) - 6. Kristina (prinsessa av Sverige) - 1. Kristina (dansk, norsk och svensk drottning) - 2. Kristina (prinsessa av Danmark) - Kristina (hertiginna av Holstein-Gottorp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINA
hennes tvivel på den lutherska religionen. För
hennes förnuftsmässiga syn på tingen föllo de kyrkliga
dogmbyggnaderna sönder. Hon stannade till en
början vid den övertygelsen, att alla existerande
kristna religionsformer voro falska. Men hon stod
på den kristna uppenbarelsens grund, och under
den religiösa kris, som hon genomlevde, skapade
hon sin egen religion. Under sin vistelse i
Stockholm 1649—50 visade Descartes K. vägen till
katolsk tro. 1651 trädde hon i förbindelse med
jesuitordens general. Hon fick av honom sig
tillskic-kade två framstående italienska jesuiter, som skulle
undervisa henne i den katolska läran. I sina
argumenteringar strävade dessa att visa, hur deras tro
var höjd över förnuftet men icke stred mot
förnuftet. 1651 var K:s beslut fattat att övergå till
katolicismen. Hon förklarade för riksrådet, att hon
ville avsäga sig kronan. Som skäl uppgav hon
rikets behov av en manlig härskare, Karl Gustavs
tryggande i regementet och sin egen längtan efter
ett lugnt liv. Riksrådet förmådde henne genom en
kraftig gensaga att för tillfället avstå från att
verkställa tronavsägelsen. I 4 till 5 år, 1650—54,
styrdes Europas protestantiska huvudmakt av en
drottning, som i sitt hjärta var katolik. Situationen
var i längden ohållbar. Med diplomatisk
skicklighet förberedde K. sin tronavsägelse och sitt
mottagande i den katolska världen. Till sin beskyddare
utsåg hon den spanske konungen Filip IV. Det
bestämdes, att K. efter sin tronavsägelse skulle
lämna Sverige och till en början taga sitt residens
i de spanska Nederländerna. I början av 1654 var
allt färdigt. Vid mitten av febr, delgav K.
riksrådet sitt beslut att verkställa tronavsägelsen.
Riksrådet avrådde; det bad och bönföll drottningen att
ändra sitt beslut. Men K. var orubblig. Ständerna
sammankallades. 6/? nedlade den 27-åriga K.
Sveriges krona. Karl Gustav, riksråd och ständer
tillförsäkrade K. för hennes framtida underhåll
inkomsterna från vissa orter och områden i Sverige
och dess provinser på andra sidan Östersjön. —
3/n 1655 övergick K. i Innsbruck offentligt till
katolicismen. 20/i2 s.å. höll hon sitt intåg i Rom.
Under de första åren av sin vistelse här kom K.
att spela en icke obetydlig roll i Europas politik.
Hon bröt med sin dittillsvarande beskyddare, den
spanske konungen, och närmade sig till Frankrike,
vars styresman, kardinal Mazarin, önskade utnyttja
K. som en tillgång i sin italienska politik. 1656
begav hon sig till Frankrike; i Compiègne slöt hon
ett hemligt fördrag med Mazarin. Detta gick ut på
att K. skulle medverka till Neapels erövring; själv
skulle hon för livstiden behålla Neapels krona, som
därefter skulle övergå till det franska konungahuset.
Planen blev aldrig förverkligad. Den korsades bl.a.
genom förräderi av K:s hovstallmästare
Monal-desco. K. lät på gr. härav avliva denne i
Fon-tainebleau 1657. Under följ, årtionden var K.
bosatt i Rom och medverkade i ett flertal av den
påvliga politikens planer. 1660—61 och 1667 besökte
hon Sverige för att närmare övervaka sina
ekonomiska intressen. I Rom blev K:s hov en
vetenskaplig och litterär samlingspunkt. Hennes bibi.,
handskriftssamlingar och tavelgalleri äro berömda.
Som K:s förtrogne framstår under senare delen av
hennes liv kardinal Decio Azzolino. K. dog ®/4 1689
och begrovs i Peterskyrkan. — Som en omstridd
personlighet framstod K. redan i livet. I
historieskrivningen ha omdömena skarpt växlat efter
religiöst och politiskt partitagande.
En för sin tid enastående porträttföljd bevarar
till eftervärlden K:s yttre drag. Som barn är
hon avbildad i helfigur (Gripsholm); ett
flick-porträtt i Nordiska museet med (falskt) årtal
1632 måste däremot avföras ur hennes
ikono-grafi. De stela flickporträtten av J. Elbfas, som
målade henne 1637 (typen representerad i
Strängnäs’ lärov.) och 1641 (i helfigur på Romrod i
Hessen, ansiktet återgivet i gravyr 1642) ge
tillfredsställande skildringar av hennes tidigt
pregnanta fysionomi. Konstnärstillströmningen till
hennes hov vid seklets mitt — av målare, gravörer,
bildhuggare och medaljörer — har resulterat i
porträtt av starkt varierande uppfattning, bland
vilka man särsk. fäster sig vid David Becks intimt
karakteriserande målningar, i Nationalmuseum
(daterad 1650) och på Frederiksborg, samt Sébastien
Bourdons elegant typiserande dukar i
Nationalmuseum och på Häringe. Av den senare målaren,
som vistades i Sverige 1652—53, är K:s ryttarbild i
Prado, Madrid, ett ståtligt monument över den
manhaftiga drottningen. Under hennes resor
till-kommo senare porträtt av D. K. Ehrenstrahl, W.
Heimbach, J. Ovens m.fl.; alla dessa stå dock
tillbaka för det porträtt, som Abraham Wuchters
1661 målade under K:s första besök i hemlandet
(Uppsala univ.); genom sin psykologiska realism
bidrar detta väl till historieforskningens
karakteristik av K. Från K:s senare romerska tid är en
etsad karikatyr, skrämmande i sin fulhet, medan
en bronsbyst, som från en samling i Florens
inköpts till Nationalmuseum, och representativa
porträtt av J. F. Voet (Uffizierna) och Michael Dahl
1687 (i engelsk ägo) äro ytliga i sin uppfattning.
Litt.: Inom den rika litteraturen över K.
märkas följ, arbeten: L. v. Ranke, ”Digression über
Königin Christine von Schweden” (i ”Die
rö-mischen Päpste”, 3, 1836); W. H. Grauert,
”Christina, Königin von Schweden” (2 bd, 1837
—42); M. Weibull, ”Om ’Mémoires de Chanut’”
(i ”Sv. hist. tidskr.”, 1887—88); C. Bildt,
”Christine de Suède et le Cardinal Azzolino” (1899);
L. v. Pastor, ”Geschichte der Päpste”, 14:1 (1929),
C. Weibull, ”Drottning Christina” (2 uppl. 1934),
”Drottning Christina och Monaldesco” (1936); E.
Cassirer, ”Drottning Christina och Descartes”
(1940); A. Nyman, ”En drottnings visdom”
(1942). . C.W.;K.E.S.
6) Kristina (Christina Louise Helena),
prinsessa (f. 3/s 1943), dotter till prins Gustav Adolf
och prinsessan Sibylla.
Danmark. 1) Kristina (da. Christine’), dansk,
norsk och svensk drottning (1461—1521), var dotter
till kurfurst Ernst av Sachsen och förmäldes 1478
med den danske tronföljaren Hans. Hon kröntes
jämte maken 1483 i Köpenhamn och 1499 i
Uppsala. 1501—02 var hon belägrad på Stockholms
slott av de upproriska svenskarna och blev
därefter, trots kapitulationslöftena, kvarhållen i
Stu-rarnas våld till okt. 1503. K. gjorde sig känd för
fromhet och visade särskild omsorg om
francis-kanorden. E.Lö.
2) Kristina, prinsessa, se nedan Lothringen.
Holstein-Gottorp. Kristina (ty. Christine), her-
— 1171 —
— 1172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
