Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritiskt tillstånd - Kritiskt tryck - Kritisikt tryckfall - Kritiskt varvtal - Kritisk volym - Kritisk ålder - Kritkalk - Kritlappning - Kritmaner - Kriton - Kritsystemet, krita(n)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITSYSTEMET
Sedermera har det studerats och metoder för
bestämning av kritiska data utvecklats framför allt
av Andrews, Nadeshdin, Cailletet och Colardeau,
Kamerlingh Onnes m.fl. Re.
Kritiskt tryck, fys., det högsta tryck, varunder
ett ämne kan existera i form av mättad ånga (se
Kritiskt tillstånd).
Kritiskt tryckfall, fys., se Laminär strömning.
Kritiskt varvtal hos axlar el. hos dynamiskt
obalanserade maskiner kallas det varvtal, vid
vilket systemet råkar i mer el. mindre häftiga
vibrationer genom att resonans uppträder. K.
för böjningssvängningar kan härledas på följ,
sätt: En roterande, som viktslös tänkt axel
antages uppbära en skiva, vars massa m är något
excentriskt anbringad, så att tyngdpunktens
avstånd från axelcentrum blir e. Genom den av
centrifugalkraften föranledda utböjningen y ökas
excentriciteten till e + y. Centrifugalkraften blir
då Pc = m(e + y)æ2, om co är rotationens
vinkelhastighet (co = 2n). Men Pc balanseras av axelns
motfjädrande kraft, varvid Pc=yS, där N
betecknar axelns styvhet, d.v.s. den för en
utböj-ning = längdenheten erforderliga kraften. Sålunda
/ । x 9 c me w2
ar m(e + y)a>2 = y S, varav y = ~––––-, varav
o —wor
1
inses, att y = oo, då S = wco2, d.v.s. co = / —.
V m
En lång, homogen axel ger ett andra, tredje
etc. k., då den så beräknade hastigheten ökas
till det dubbla, tredubbla o.s.v. — Nyssnämnda
formel kan även användas för beräkning av
egen-svängningstalet för fjädrande system i allm., t.ex.
för bestämning av den grad av fjädring man
bör välja vid isolering av skakande maskiner el.
vid isolering från vibrationer i omgivningen av
t.ex. underlag till känsliga vågar. Formeln kan
härvid, om n är egensvängningstalet i perioder
pr sek, skrivas n = där f är den av totala
V/
tyngden (maskinens el. vågunderlagets)
åstadkomna statiska nedböjningen el. fjädringen, mätt
i cm. — Man bör eftersträva att hålla
vibrations-frekvensen utanför (över el. under)
egenfrekvensen med minst 25 %. A.Lg.
Kritisk volym, fys., den specifika volymen, d.v.s.
volymen av massenheten, för ett ämne, som
befinner sig i det s.k. kritiska tillståndet*.
Kritisk ålder, populär benämning på
åldersperioden omkring 50 år, särsk. hos kvinnan
(kli-makterium). Såtillvida är benämningen
berättigad, att menstruationens upphörande vid denna
ålder ofta åtföljes av typiska besvär
(blodvall-ningar, svettningar, nervösa rubbningar), vartill
kommer, att vissa sjukliga rubbningar, bl.a. vissa
insöndringssjukdomar, gärna börja i denna ålder.
Mannens k. är ett mera svävande begrepp — i
viss utsträckning förekommer dock i denna ålder
även hos mannen vissa besvär, särsk. nervösa
rubbningar, vilka motivera benämningen. A.G.
Kritkalk, under kritperioden avlagrad kalksten
Kritlappning, graf., se Lappning.
Kritmaner, konsttekn., se Crayonmaner.
Krit’on, förmögen atenare, Sokrates’ hängivne,
alltid tjänstvillige beundrare och vän, i Platons
dialoger framställd som typen för en hederlig,
nyk
tert förståndig genomsnittsborgare. Efter honom
är den dialog uppkallad, vari Sokrates med
filosofisk argumentation tillbakavisar K:s välmenta
erbjudande att med sina pekuniära resurser bereda
honom tillfälle till flykt ur fängelset.
Kritsystemet, krita (n), geol., det yngsta av de
mesozoiska systemen; benämningen, föranledd av
att krita är en framträdande bergartstyp inom k:s
övre del, infördes 1822 av J. B. J. d’Omalius
d’Hal-loy. Stratigrafiskt indelas k. i följ, etager i ordn.
från äldre till yngre: neokom, gault (vilka
utgöra undre el. äldre k.), cenoman, turon,
senon, danien (vilka utgöra övre el. yngre k.).
E m s c h e r el. westfalicuskrita, som här
inbegri-pes i senon, uppfattas ofta som en särskild etage
mellan turon och senon. Till grund för indelningen
i zoner etc. ligga huvudsaki. ammoniter,
belemni-ter och arter av musselsläktet Inoce’ramus. På
senare tid ha även foraminiferer begagnats för
samma ändamål. — Fördelningen mellan land och
hav var under kritperioden i stort sett densamma
som under juraperioden. Sålunda ägde alltjämt
Tethys bestånd, havszonen, som från
Mellanamerika sträckte sig över Mellaneuropa, Nordafrika
och Asien till Stilla havet. Ett nytt drag i den
geografiska bilden var däremot det nu i det förut
enhetliga brasiliansk-afrikanska blocket utbildade
anlaget till Sydatlanten. Med undantag av ett litet
område på Norges västkust, där
gammalkretaceis-ka sediment äro bevarade, berördes endast
sydligaste Skandinavien av krithavet. — Gränsen mot
jura är i allm. skarp, då undre k. inledes med
transgressionsbildningar el. utgöres av leriga och
sandiga sötvattenavlagringar, ss. w e a 1 d e n i
mell. och v. Europa och
potomacformatio-n e n i ö. Nordamerika, där undre k. vanl.
benämnes comanchean. Likaledes är gränsen
mellan äldre och yngre k. väl markerad genom den
vittgripande cenomana transgressionen, som är
märkbar på alla kontinenter och som föranledde
den största havsöversvämning över fastlanden,
som jordens historia kan uppvisa. Havets stora
utbredning fortfor till slutet av turon. Med
em-scher inträdde en regression, som varade genom
nästan hela senon och först vid dess slut avlöstes
av en ny översvämning av kontinenterna.
Samtidigt som havet trängde in över kontinentsocklarna,
ägde rörelser i motsatt riktning rum inom de
ter-tiära och posttertiära veckningszonernas
anlags-gebit (Harz, Alperna, Karpaterna, Atlas, Kaukasus
o.s.v.), inom vilka mot kritperiodens slut de
sub-hercyniska rörelserna förebådade senare
bergs-kedjebildande processer. I Nordamerika medförde
den senkretaceiska s.k. laramiska revolutionen
uppkomsten av Rocky Mountains. På det hela
taget hade dock orogena och eruptiva förlopp
relativt begränsad omfattning. Det mest storslagna
uttrycket för den vulkaniska verksamheten är den
c:a 2,000 m mäktiga (till någon del tertiära)
dek-kanbasalten i Indien. — K:s marina sediment
utgöras till större delen av kalk- och
märgelbergar-ter (bl.a. skrivkrita), ofta med konkretioner el.
inlagringar av kiselsyra (flinta), samt i mindre
utsträckning av sandiga bergarter (bl.a. grönsand
och kvadersandsten). I Europa är k:s utbildning i
faunistiskt avseende påfallande olika inom dess n.
och dess s. utbredningsområden. Sålunda saknas
— 1197 —
— 1198 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
