Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krognos, 1. Olof Stigsson - Krognos, 2. Olof Mauritsson - Krogsered - Kroh, Oswald - Krohg, släkt (Krogh) - Krohg, 1. Christian - Krohg, 2. Oda - Krohg, 3. Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROGSERED
han i skarp motsättning till ärkebiskop Birger
Gunnarsson. Denne angav K. för landsförräderi
i samband med konung Hans’ tåg mot
Dith-marschen 1500, och K. måste fria sig med ed.
2) Olof Mauritsson (K.), den föreg:s
sonson, riksråd (1535—73). Efter en gedigen
uppfostran knöts K. till tronföljaren Fredriks hov
på Malmöhus och var i dennes tjänst, även sedan
Fredrik blivit konung, men närde tydlig ovilja mot
honom. K:s brevväxling med modern Elline Gjöe
och senare med mostern Birgitte Gjöe belyser
detta och över huvud danska adelns reaktioner inför
Fredrik II:s politik. — 1571 förlänades K. med
Hälsingborgs slott. G.m. Anna Hardenberg. I.An.
Krogsered, socken i Arstads hd i Halland och
församling i Drängsereds och Krogsereds
pastorat i Halmstads kontrakt av Göteborgs stift,
nära smålandsgränsen; 79,83 km2, därav 74,27 land;
505 inv. (1949; 7 inv. pr km2). K. är en karg
skogsbygd med småsjöar, mossar och hedar;
särsk. i s.v. är terrängen bruten (intill 186 m ö.h.).
Ätran bildar delvis gräns i n. Akern utgör 7 °/o
av landarealen, skogsmarken 51 °/o. Kyrkan av sten
uppfördes 1815—18; den återställdes 1926 efter en
eldsvåda 1924. Dess utsökt vackra nattvardskalk är
skänkt 1643. — Namnet skrevs 1439 i Kruxrödhe
S(ocken). Det går tillbaka på ett äldre
’Kroksiö-rydh, där förra leden är namnet på den
intilliggande Krogsjön och senare leden är ryd, röjning (se
”Ortnamnen i Hallands län”, 2, 1950, sid. 210). P.;Er.
Kroh [krå], O s w a 1 d, tysk psykolog och
pedagog (f. 1887), dr phil. i Marburg 1919, doc.
1921, prof, i pedagogik i Tübingen 1923. Som
en av E. R. Jaenschs främsta medarbetare har
K. publicerat ett stort antal studier över optiska
och eidetiska fenomen, bl.a. ”Eidetiker unter
deutschen Dichtern” (i ”Zeitschrift für
Psycho-logie”, 85, 1920), ”Subjektive Anschauungsbilder
bei Jugendlichen” (1922) och ”Eine einzigartige
Be-gabung und deren psychologische Analyse” (s.å.)
samt i allmänspykologiska frågor även utg.
”Theorie und Praxis in der Pädagogik” (1927),
”Psychologie des Grundschulkindes” (1928, 12
Aufl. 1935) och ”Psychologie der Oberstufe” (1932,
6 Aufl. 1940). E.Bng.
Krohg [kråg], norsk släkt, urspr. Krogh,
antog o. 1800 namnformen K. till skillnad från
den adliga ätten (von) Krogh.
1) Christian K., målare och skriftställare
(1852—1925), ledande representant för
1880-ta-lets naturalism och sociala nyorientering. Han var
född i Kristiania och verkade där, bortsett, från
perioden 1901—06, då han undervisade vid
Acadé-mie Colarossi i Paris. Efter studier i Berlin för
Carl Gussow företog K. ett par betydelsefulla
resor, till Skagen 1879 och till Paris 1881. Under
reseåren hade han utvecklat sitt medfödda
verklighetssinne och tillägnat sig tidens demokratiska
idéer, som krävde bistånd även av målarkonsten.
Han ville nu i strid mot den halvromantiska
konventionen måla tidens billede, ge en absolut
sannfärdig, och kanske just därför något uppskakande,
framställning av livet, särsk. på samhällets
skuggsida. De socialt betonade ämnena ur huvudstadens
fattigfolksliv inleddes med ett i flera varianter
målat motiv (”Daggryning”, 1880): den unga
sömmerskan, som somnat vid symaskinen, sedan hon
arbetat hela natten på en beställd balklänning.
Motivet med syflickan förde småningom över till den
s.k. Albertine-serien, behandlande de prostituerades
liv, som genom Hans Jaegers bok ”Fra
Kristiania-bohémen” av 1885 dragits fram i dagsdiskussionen.
För Albertines sak agiterade K. dels i en djärv
och frisk bok, ”Albertine” (1886), dels i en stor,
glänsande målad duk från följ, år, ”1 polisläkarens
väntrum”, vilken som naturalistiskt
miljödokument står oöverträffad i hela Nordens konst.
Boken blev beslagtagen, och K. möttes mest med
oförstående och motstånd. Hans nästa stora
målning, ”Kampen för tillvaron” (1888—89), visade
brödutdelningen till de fattiga en råkall
vintermorgon. Denna bild kom att konstnärligt stå
tillbaka för Albertine-tavlan men fick ett
gynnsammare mottagande; båda dukarna tillhöra
Nasjonal-galleriet, Oslo. (Det fulla erkännandet av K:s
stora, självständiga målarbegåvning kom först
senare.) Utom dessa ämnen målade K. bl.a. mustigt
realistiska bilder från fiskarstugorna i Skagen och
livet på sjön, ofta av storartad färgverkan, samt
en rad mästerligt fångade porträtt. Hans
produktivitet som målare avmattades något under
1890-talet, vars ändrade signaler han ej ville följa, men
i stället skapade K. sig ett namn som
tempera-mentsfull journalist; hans intervjuer i ”Verdens
Gang” blevo banbrytande för det moderna
skrivsättet. Efter hans anställning som prof, och
direktör vid den nybildade norska konstakad. 1909 fick
måleriet åter hans fulla intresse, och en rik, delvis
något kapriciös ålderdomsalstring följde, utmärkt
av friare färgföredrag och påfallande intresse för
rörelsen. K. har med sitt friska, färgklingande,
stundom impressionistiskt betonade måleri övat
starkt inflytande i Norge. — K:s skrifter och
tidn.-art. äro samlade i 4 bd under titeln ”Kampen for
Tilværelsen” (1920—21). — Litt.: J. Thiis, ”Norske
malere og billedhuggere” (1904—07); K. Madsen,
”Skagens Malere” (1929); Pola Gauguin, ”C. K.”
(1932). H.Ge.
2) O d a K., f. Lasson, den föreg:s hustru,
målarinna (1860—1935). K. ägnade sig efter
studier i Paris åt målning. Hennes porträtt av maken
på Karl Johans gate (Nasjonalgalleriet) och
framför allt det vid lampljus målade, brett livfulla
porträttet av Gunnar Heiberg i Nationalmuseum,
Stockholm, kunna nämnas.
3) P e r La<son K., de föreg:s son, målare
(f. 1889), är en av det moderna norska
monumentalmåleriets föregångsmän. Uppvuxen i Paris
studerade K. först vid Académie Colarossi för
sin far, därefter vid Matisses målarskola. Han
utställde f.g. i Oslo 1907, uppmärksammades i
Paris av franska konsthandlare men lämnade
1933 definitivt Frankrike för att bosätta sig i
Norge, där han nu intar en centralställning i
det moderna måleriet. 1934 blev K. lärare vid
Statens hantverks- och konstindustriskola i Oslo
och 1946 prof, vid Statens konstakademi. Under
den tyska ockupationen av Norge blev han
internerad i koncentrationslägret Grini. Där höll
han för sina medfångar en serie populära
konsthistoriska föredrag, senare utgivna under titeln
”Föredrag om malerkunst i brakke 12” (1946).
— Mest betydande är K. som
monumentalmålare. Hans första större uppdrag var utsmyck-
— 1211 —
— 1212 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
