Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Krogh, Christopher - Krogh, August - Krogius, släkt - Krogius, 1. Lars - Krogius, 2. Ali - Krogius, 3. Ernst - Krogness, Ole - Krognos, släkt - Krognos, 1. Olof Stigsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROGNOS
efter H. Hedemann. Efter katastrofen vid
Eckern-förde måste han i april 1849 avgå men återinsattes
som högste befälhavare i juli 1850 och vann segern
vid Isted 25/? s.å. 1851—57 var K. kommenderande
general i hertigdömena.
Krogh [kråy]. Schack August Steenberg,
dansk fysiolog (1874—1949), assistent i fysiologi
vid Köpenhamns univ. 1899—1908, fil. dr 1903,
doc. i djurfysiologi
1908, prof. 1916. K:s
vetenskapliga
produktion omfattar
huvudsaki. andningens,
blodomloppets och
ämnesomsättningens fysiologi. Genom
synnerligen grundliga och
med fyndig teknik
utförda undersökningar
visade K. — delvis
tills, med hustrun, dr
med. Marie K. (1874
—1943) —> att
gasutbytet mellan lungor och
blod kunde förklaras som en ren
diffusionspro-cess och att antagandet av en ”gassekretion” var
obefogat åtm. beträffande däggdjuren. Tills, med
Lindhard utarbetade K. en tillförlitlig metod för
bestämmande av hjärtats slagvolym, och många
viktiga rön belyste hjärtats arbete och blodets
syrgasupptagning under växlande fysiologiska
förhållanden. K. visade även, att gasutbytet
mellan blod och vävnad kunde förklaras på basis
av diffusionslagarna. Dessa undersökningar förde
K. in på studiet av blodomloppet i kapillärerna.
Han visade, att kapillärerna hade självständig
sammandragnings- och utvidgningsförmåga,
genom vilken de kunde avpassa
blodgenomströmningen efter cellernas växlande krav på näring.
Vidare belystes kapillärernas fördelning och
kapillärväggens permeabilitet för olika ämnen. För
dessa sina grundläggande arbeten erhöll K. 1920
års Nobelpris i fysiologi och medicin.
Utmärkande för K:s vetenskapliga produktion är en
enkel och klar uppläggning av problemen, en
sällsynt skicklighet i utarbetandet av elegant
metodik samt kritisk skärpa vid bedömning av
resultaten — allt egenskaper, som gjort K. till en
av vår tids ledande fysiologer. J.E.L.
Kro’gius, finländsk släkt. — Litt.: J. E. Roos,
”Släkten K.” (1924).
1) Lars Karl K., skeppsredare (1860—1935),
var 1890—1920 sin fars, Lars Thiodolf K:s (1832
■—90), efterträdare som chef för Finska
ångfar-tvgs ab. Tack vare K:s energi har detta inom
Finlands sjöfart nått en dominerande ställning. Det
är till stor del hans förtjänst, att de svårigheter,
som möta vintertrafiken på Finland, övervunnits.
Under frihetskriget 1918 ledde K. transporten av
vapen och de finländska jägarna genom den
isbe-lagda Bottniska viken till Finland. K., som var en
av initiativtagarna till Finska Sydamerikalinjen,
erhöll kommerseråds titel 1898. [E.Ed]R.R.
2) Frans Ali Bruno K., den föreg:s kusin,
kirurg (1864—1939), med. dr 1892, doc. 1893, prof,
vid kirurgiska kliniken i Helsingfors 1901—29. K:s
tidigare arbeten ligga till stor del inom bakterio-
logiens områden. Redan 1894 beskrev han
kokai-nets användande för ledningsanestesi. K. har varit
verksam forskare inom bukkirurgien (behandling
av blindtarms- och bukhinneinflammation samt
magsår) samt ägnat stort intresse åt urinvägarnas
kirurgiska sjukdomar, vilka han behandlat i en
känd och uppskattad lärobok. — K. blev 1927 med.
hedersdr i Uppsala. N.Lbg.
3) Ernst Edvard K., bror till K.i),
affärsman (f. 1865), dir. för en av Finlands största
speditionsfirmor. Mycket intresserad av all slags
sport var K. 1919—48 ordf, i Finlands olympiska
kommitté och medl. (sedan 1949 hedersmedl.) av
Internationella olympiska kommittén.
Krogness [kro’k-], O 1 e, norsk geofysiker (1886—
1934), född i Trondheim. K. var 1906—22 assistent
hos K. Birkeland och bearbetade därunder särsk. data
från dennes polarexp. 1902—03, varigenom
intresset för kosmisk-terrestra fenomen kom att starkt
fördjupas. 1912 blev K. dir. för det speciellt för
norrskensforskning inrättade höjdobservatoriet på
Haldde nära Altenfjord. Observationerna kommo
där till stor del att gälla de meteorologiska
företeelserna, bl.a. emedan ett nära samband ansågs
förefinnas mellan dessa och solens aktivitet,
yttrande sig i norrsken och magnetiska stormar.
Läget av detta observatorium föreföll dock med
tiden i flera avseenden vara mindre lämpligt, och
då därtill väderlekstjänsten för Nord-Norge hade
stor praktisk betydelse och borde förbättras,
upprättades 1918 ett geofysiskt institut i Tromsö,
vars direktör K. blev. Utom på jordmagnetiska
undersökningar och norrskensforskning nedlade
K. ett mycket förtjänstfullt arbete på
upprättandet av meteorologiska stationer på Grönland, Jan
Mayen och Spetsbergen. 1928 blev K. professor
i jordmagnetism och kosmisk fysik samt
föreståndare för den i Bergen då nyinrättade magnetiska
byrån. De många administrativa göromålen
med-gåvo ej fullföljandet av hans intresse för den
kosmiska fysiken samt bearbetandet och
publicerandet av resultaten av det omfattande material
han insamlat ang. norrsken och jordmagnetism.
Man får därför icke det rätta intrycket av hans
arbetens stora vetenskapliga betydelse och hans
djupa kännedom om hithörande företeelser. K:s
intressen och talanger omspände f.ö. många
områden: han var en begåvad matematiker och skulle
lika väl ha kunnat bli en framstående musiker som
vetenskapsman. C.J.Ö.
Krognos, skånsk adelssläkt, känd sedan
1300-talet. Den förste kände medl. av släkten anses
vara Nils Holgersson (nämnd 1302 och 1320), som
medbeseglade konung Kristofers handfästning,
men den säkra stamtavlan börjar med Stig
Petersson (d. 1373) till Togaethorp, vars bror,
prosten i Lund, Holger Petersson (d. efter 1346), 1330
beseglade med K.-vapnet. Släkten förde ej själv
namnet K., utan släktböckerna ha gett den det.
Bland de gods släkten ägde i Skåne kunna
nämnas Krapperup och Bollerup. Ätten utdog med
K.2). I.An.
1) O 1 o f Stigsson (K.), riddare och
riksråd (d. o. 1505), sonsons son till Stig Petersson,
1486—1501 länsman på Varberg och 1505
hövits-man på Laholm. K. ärvde och gifte sig till stora
egendomar i Skåne. Genom sin godspolitik kom
— 1209 —
— 1210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
