Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krohg, 3. Per - Krohg, 4. Guy - Krohn, 1. Julius - Krohn, 2. Kaarle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROHN
ningen av sjömansskolan på Ekeberg, Oslo.
Redan de fresker han där 1921—24 utförde med
motiv hämtade från sjömanslivet i hamn och till
sjöss, visa hans fantasirikedom och spirituella
förmåga att lösa de problem, som en mindre
lämplig rumsarkitektur ställer. I freskerna till
Herslebs skola (1927) har han på ett fabelartat
sätt monumentaliserat naturens mikroskopiska
insektvärld, och i utsmyckningen av univ.-bibl:s
vestibul i Oslo (1933) frammanade hans fantasi
en kuslig vision av det moderna ragnarök,
kriget och robotmänniskorna. I Blinderen-univ:s
hall utförde han 1935—38 en monumental
symbolsvit över naturvetenskaperna, vilken i
fresko-och glasmåleri täcker rummets väggar och
fönstergallerier. Vid den stora tävlingen om
utsmyckningen av Oslo nya rådhus fick K. på sin
lott ett av byggnadens mest problematiska rum,
östra galleriet. Han har där målat
monumentala bilder över motivet ”staden och landet”,
vilka på samma gång äro stort sedda och rika på
fantasifulla, måleriska detaljer; freskerna
fullbordades 1949. Bland hans övriga dekorativa
arbeten kunna nämnas en väggmålning i Grand café,
Oslo (1928), med Christiania-bohèmen från
1890-talet avporträtterad, samt utsmyckningar i
Konstnärernas hus, Oslo (1931—32), och i
elektricitetsverket därstädes (1931). Som monumentalmålare
utmärker sig K. icke blott genom sin spirituella
fantasi utan också genom stor
hantverksskicklighet och förmåga att avlocka de svårbemästrade
frescostofferna en rik och livlig färgverkan. —
Som stafflimålare har K. utfört målningar med
skiftande motiv, även de präglade av hans
kapri-ciösa inbillningsförmåga. Särskilt kända äro hans
kroginteriörer från 1920-talet, starkt expressiva
och ofta grälla i färgen, samt hans porträtt,
bland vilka märkes situationsbilden av Maurice
Bedel (1927). Från senare tid härröra några
målningar, inspirerade av upplevelserna under
kriget, t.ex. ”Gudstjänst i fångläger” (1945). —
K. har även verkat som satirisk tidningstecknare
och som bokillustratör. — K:s stil bestämdes
under ungdomsåren av den moderna franska
konsten. Han tog icke direkt inflytande av
Ma-tisses måleri men lärde av honom det fria,
konstnärliga experimenterandet. Ur kubismen
hämtade han en viss kantig formfasthet. Dessa
element ha emellertid omsmälts till en personlig
stil, som spänner över både barockt
formöverdåd, surrealistisk expressivitet och lyhörd
naturkänsla. Sitt franskt spirituella artisteri till trots
står han som en utpräglat norsk konstnär med
en nordiskt fabulerande sagofantasi och en
ömsom kärv, ömsom lyrisk färgsyn. — Litt.: J. H.
Langaard, ”P. K.” (1931). K.Re.
4) Guy K., den föreg:s son, målare (f. 1917).
Trots lärdomar från fadern synes hans konst
självständig gentemot dennes. Hans stil är mera
dekorativ än monumental, tecknande och förenklande, hans
bildsyn stundom ovanlig men ej tillspetsad som ofta
faderns. K. har utfört oljemålningar, flera
dekorativa utsmyckningar, bl.a. i Stavangers krematorium
(fresker, järnsmide, emaljarbete), vidare mosaiker,
glasmålningar samt teaterdekorationer.
Krohn [kron]. 1) Julius Leopold Fredrik
K., finländsk författare och folklorist (1835—
—88). K. avbröt
tidigt sina påbörjade
medicinska studier av
intresse för finskt
språk och finsk
litteratur och blev 1862
doc. och 1885 e.o.
prof, i finska språket
och litteraturen vid
univ. i Helsingfors.
Under pseud. S u
o-n i o framträdde han
på 1860-talet som
lyriker och sagoförf.,
närmast influerad av
Runeberg, Topelius och H. C. Andersen. K:s
egentliga mål som skönlitterär förf, och flitig
översättare var att skänka den framväxande
finskspråkiga bildade klassen lämplig läsning
för hemmen. Jämte Aug. Ahlqvist (Oksanen)
var han den förste, som skrev konstpoesi på finska.
Resultaten av K:s litteratur- och kulturhistoriska
forskningar framträdde bl.a. i hans docentavh.
(1862) om den finska diktningen och finskheten
under svenska tiden men främst i hans stort anlagda
finska litteraturhistoria, vilken inleddes med en
undersökning av den finska folkdiktningen. Av detta
verk hann K. slutföra blott d. 1, om Kalevala,
”Suomalaisen kirjallisuuden historia” (”Den finska
litteraturens historia”, 1883—85), medan d. 2, om
Kanteletar, vid hans död endast förelåg i utkast
och utgavs av sonen (K.2) under titeln
”Kantelet-taren tutkimuksia” (”Kanteletarstudier”, 2 bd, 1900
—02); d. 3, byggd på föreläsningar om den finska
litteraturen i historisk tid, utgavs av K.2) under
titeln ”Suomalaisen kirjallisuuden vaiheet” (”Den
finska litteraturens skeden”, 1897). K:s
Kalevala-forskning blev banbrytande, då han här övergav
de tidigare natur-mytologiska synpunkterna och
genom ett historiskt-geografiskt studium av de
urspr. sångerna och deras varianter sökte
bestämma deras ålder, härstamning och
vandringsvä-gar. H.Sm.
2) K a a r 1 e Leopold K., den föreg:s son,
folk-diktsforskare (1863—1933), 1888 fil. dr och doc. i
finsk och jämförande folkdiktsforskning vid
Helsingfors univ., 1898 e.o. prof., 1908—28 ord. prof.
Sedan 1884 var K. ledare för Finska
litteratursällskapets folkminnesinsamling. Hans gradualavh.,
”Bär (Wolf) und Fuchs”, bildar utgångspunkten för
modern vetenskaplig folksagoforskning, i det den
bygger på allt
tillgängligt stoff och
behandlar det med en
strängt vetenskaplig
metod, grundad på
faderns forskningar
ang. Kalevala. Efter
ännu ett par smärre
undersökningar på
djurfabelns område
övergav K. dock
folksagan för att helt
ägna sig åt
Kalevala-forskning. Han
slutförde och utgav där-
— 1213 —
— 1214 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
