Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krohn, 2. Kaarle - Krohn, 3. Ilmari - Krohn, 1. Pietro - Krohn, 2. Mario - Kroisos, Kresus - Krok - Krok, Thorgny - Krok, Nils - Krokan - Krokann, Inge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROHN
vid faderns arbeten och gjorde omfattande egna
undersökningar, som framlades i bl.a. ”Kalevalan
runojen historia” (”Kalevalasångernas historia”,
1903—10) och ”Suomalaisten runojen uskonto”
(”De finska runsångernas religion”, 1914—15).
Fortsatt forskning förde till en fullst. omvälvning
av K:s åsikter om Kalevaladiktningen, vilka
framlades 1918 i ”Kalevalan kysymyksiä”
(”Kalevala-frågor”). Senare har K. på tyska offentliggjort
”Kalevalastudien” (6 bd, 1924—28) och ”Zur
finnischen Mythologie”, 1 (1932), båda i ”Folklore
Fel-lows Communications”. K. söker i dessa arbeten
utforska de olika sångernas uppkomstort, ålder,
utveckling och spridning, varvid han följer en
utpräglad vandringsteori. Sångernas innehåll anser
han i motsats till tidigare forskare i långt mindre
grad vara hedniskt-mytiskt än
kristligt-legenda-riskt, och han ser nästan överallt lån från
Skandinavien, i mindre grad från Ryssland. Genom sina
forskningar i finsk mytologi kom K. även in på
nordisk religion, som han behandlat i
”Skandinavisk mytologi” (1922).’ K. tog del i stiftandet av
Finsk-ugriska sällskapet, Kalevalasällskapet,
Suo-malainen tiedeakatemia och Folklore Fellows och
var från början själen i det sistn. och red. för
dess publikation ”Folklore Fellows
Communications”, som genom hans inflytande blivit av stor
betydelse särsk. för sagoforskningen. —
Minnesteckningar över K. av U. Harva i ”Folklore
Fellows Communications”, 112 (1934; med bibliogr.)
och av O. Andersson i ”Budkavlen”, 1933. v.Sw.
3) Ilm ar i Henrik Reinhold K., den föreg:s
bror, musikforskare och tonsättare (f. 1867). Efter
musikstudier för R. Faltin i Helsingfors och i
Leipzig 1886—90 blev K. fil. kand. 1894 och
fil-dr 1900. Han verkade som doc. (1900—18) och
e.o. prof. (1918—35) i musikvetenskap vid
Helsingfors univ. och har därjämte varit lärare bl.a.
vid kyrkomusikinst. och konservatoriet i
huvudstaden. Med en intensiv verksamhet på det
kyrkomusikaliska området förenar K. ett starkt
intresse för den finska folkmusiken, som han
ägnade sin dr-avh., ”Über die Art und Entstehung
der geistlichen Volksmelodien in Finland” (1899).
Han har bl.a. utg. en metodiskt ordnad saml. av
finska folkvisor, ”Suomen kansan sävelmiä” (3
bd, 1893—1933). Utom talrika uppsatser i
in-och utländska tidskrifter må av hans verk
nämnas det stora musikteoretiska arbetet ”Musiikin
teorian oppijakso” (5 bd, 1914—37), ”Der
For-menbau in den Symphonien von Jean Sibelius”
(1942) och ”Der Stimmungsgehalt der
Symphonien von Jean Sibelius” (2 bd, 1945—46). K. har
tonsatt kantater och oratorier, operan ”Tuhotulva”
(”Syndafloden”), solo- och körsånger, piano- och
orgelkompositioner m.m. — Litt.: ”Juhlakirja
II-mari Krohn’ille (Festskrift till Ilmari Krohn) 8.
XI. 1927”, utg. av Musikvetenskapliga sällskapet
i Finland (1927). A.F.
Krohn [krån]. 1) P i e t r o Köbke K., dansk
konstnär och museiman (1840—1905), ägnade sig
under flera år åt grafisk konst och måleri samt
vistades i Italien 1872—78, ingick sedermera vid
kungl. teatern i Köpenhamn, dels som
kostymledare, dels som operaregissör; var under flera år
ledare för Bing & Gröndahls porslinsfabrik; blev
1893 dir. för det nyupprättade Kunstindustrimuseet.
2) M a r i o K., den föreg:s son, konsthistoriker
(1881—1922), från 1916 chef för Thorvaldsens
museum. Han utgav om fint och skarpsinnigt
omdöme vittnande arbeten: ”Italienske Billeder i
Danmark” (1910) och ”Maleren Chr. Köbkes Arbejder”
(1915); efter hans död utkom ”Frankrigs og
Danmarks kunstneriske Förbindelser i det 18.
Aar-hundrede” (2 bd, 1922).
Kroisos [-ai’-] (grek.; lat. CroPsus), K r e s u s,
lydisk konung (d. 546 f.Kr.). Sedan K. tillträtt sitt
rike (c:a 560 f.Kr.) och därmed införlivat Efesos
och den grekiska delen av Mindre Asiens kust
utom Miletos, verkade han under sin regering för
Lydiens hellenisering och gav rika skänker åt
grekiska tempel. I förbund med Babylon och Egypten
upptog K. kampen mot Kyros i Persien genom ett
infall i Kappadokien men blev slagen. — Enl.
traditionen (Herodotos) skall K., som var vida känd
för sin rikedom (därav benämningen ”Krösus” om
en rik person över huvud), ha tillfrågat Solon, om
denne visste någon rikare och lyckligare, varpå
Solon svarat, att ingen bör prisas lycklig före sin
död. Av Kyros dömd att brännas utropade K. på
bålet vid minnet av Solons ord: ”O Solon, Solon”,
blev därför, sedan han förklarat anledningen härtill,
benådad av Kyros, som tog K. till sin rådgivare
och vän. N.V.;W.N.
Krok. 1) Fiskredskap, se Fiskkrokar. — 2)
Jordbruksredskap, se Plog.
Krok, Thor gny Ossian Bolivar Napoleon,
botanist (1834—1921), kollega vid Maria lärov. i
Stockholm 1863, adjunkt vid Södermalms lärov.
1879—98. K. utgav en monografi över släktet
ValerianelEa (1864), algfloran i Östersjön och
Bottniska viken (1869), Hartmans ”Handbok i
Skandinaviens flora” (12 uppl. 1889, 1 h.) samt jämte
S. Almquist ”Svensk flora för skolor” (1883,
talrika senare uppl.) och läroböcker i biologi. I
”Botaniska notiser” (1865—1907) meddelade han
sammanställningar av svensk botanisk litteratur
(1859—1906) och efterlämnade vid sin död en
omfattande ”Bibliotheca botanica svecana”, vilken
1925 utgavs genom C. A. M. Lindman och F. R.
Aulin samt omfattar en förteckning över svensk
botanisk litteratur från äldsta tider till 1918. Även
korta biografier meddelas. K. skänkte till
Veten-skapsakad. sitt herbarium och bibi. (1910),
ävensom en resestipendiefond på 30,000 kr (1916). G.
Krok, Nils Gustaf, författare (1862—1928),
folkskollärarexamen i Lund 1884, handelslärare i
Hälsingborg. K. skrev utom dikter en rad
skådespel med religiösa, historiska och sociala motiv,
bl.a. ”Saul” (1906), ”Ingeborg Holm” (1907) och
”Samvetet” (1912), samt romanen ”Med plog och
bibel” (1915). K. skrev också läroböcker i
svenska språket för folkskolan.
Kroka’n (fra. croquante, eg.: som krasar mellan
tänderna), bakverk av mandelmassa, som spritsas
ut till olika fasoner, gräddas och hopsättas till
tornform, vagnar, korgar etc. Användes huvudsaki.
vid bröllop, barndop och begravningar.
Krokann, Inge, norsk författare (f. 1893). K.
är av bondesläkt från fjällbygden Opdal, n. om
Dovrefjeld, avlade folkskollärarexamen 1915,
genomgick Askovs folkhögsk. i Danmark 1917—18,
var en tid lärare vid norska folkhögsk. och
deltog ivrigt i ungdomsarbetet. K. debuterade 1929
— 1215 —
— 1216 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
