Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kromosom - Kromosomantal - Kromosomkarta - Kromosommutation - Kromosomparning - Kromosomring - Kromosomtalsfördubbling - Kromotropfärger - Kromoxid - Kromoxidgrönt - Kromrött - Kromspinell - Kromstål - Kromsvart - Krom-syra, -syreanhydrid - Kromsyreelement (Poggendorffs och Grenets element) - Kromtrioxid - Kromviolett - Krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROMOSOMANTAL
ter-k. av exakt samma beskaffenhet. Härigenom
få alla cellkärnorna hos en organism samma
konstitution som den befruktade äggcellen. Under
individens utveckling avsöndra de stora
arvsanlags-molekylerna i k. enzymliknande ämnen, som på
ett komplicerat sätt samverka med varandra och
dirigera utvecklingsförloppet. K. äro ofta
differentierade i s.k. eukromatiska och h e t e r
o-k r o m a ti s k a partier, som förhålla sig olika
med avseende på spiralisering och despiralisering
samt med avseende på halten av nukleinsyra. Särsk.
intressant är, att eukromatinet är bärare av
arvsanlagen, medan heterokromatinet vanl. saknar
sådana anlag. Heterokromatinet spelar däremot en
viktig roll under cellernas äggviteomsättning. Mng.
Kromosomantal, ärftl. Antalet kromosomer i
cellkärnan är med vissa speciella undantag konstant
inom individen och vanl. karakteristiskt för alla
individer tillhörande samma art. Olika arter ha
däremot ofta olika k. Hos de högre växterna bilda k.
hos de olika arterna inom ett släkte ej sällan
multipla serier (se Polyploidi). K. hos olika arter
variera inom ganska vida gränser från 2
(hästspol-mask) upp till 308 (mullbärsträdet). Vanligast äro k.
mellan 10 och 50. Människan har 48 kromosomer.
K. halveras vid den s.k. reduktionsdelningen i
samband med könscellbildningen, och könscellerna
innehålla alltså hälften så många kromosomer som
kroppscellerna. Hos vissa skildkönade organismer
ha könen olika k., varvid t.ex. hannen kan ha en
kromosom mindre än honan. Hos vissa insekter
äro hannarna haploida, d.v.s. ha hälften så många
kromosomer som honorna. Arter med samma k.
bilda i genomsnitt lättare bastarder med varandra
än arter med olika k. Eftersom arvsanlagen äro
belägna i kromosomerna, har k. tilldragit sig livlig
uppmärksamhet och är nu känt hos ett mycket
stort antal arter, särsk. bland växterna. Mng.
Kromosomkarta, ärftl. Hos vissa i
ärftlighetsav-seende särsk. väl analyserade organismer (några
bananflugearter, majs m.fl.) har man kunnat
upprätta k., som ange arvsanlagens läge i
kromosomerna. Hos den vanliga bananflugan känner man
läget av c:a 600 arvsanlag, vilka äro fördelade på
de fyra olika kromosomer, som finnas hos denna
art. K. basera sig på bestämningar av
överkors-ningsprocenten mellan arvsanlagen (se
Crossing-over). Om två anlag ligga nära varandra, blir
över-korsningsprocenten lägre, än om de ligga längre
från varandra. I vissa fall har man vid
utarbetandet av k. kunnat kombinera de rent
experimentella resultaten med mikroskopiska observationer
av kromosomernas struktur. Mng.
Kromosommutation, ärftl., se Mutation.
Kromosomparning, ärftl. De homologa
kromosomerna från fadern, resp, modern para sig med
varandra under reduktionsdelningen*, varvid
parningen till en början sker punkt för punkt mellan
de odelade kromosomerna. På senare stadier under
profas och metafas sammanhållas de båda
homologa kromosomerna genom en el. flera chiasmor*
och bilda tillsammans s.k. bivalenter. Hos
polyploida organismer förekomma ofta m u 11
i-v a 1 e n t e r (polyvalenter), d.v.s. förband av tre
el. flera kromosomer, förenade genom chiasmor.
På en och samma punkt äro aldrig mer än två
kromosomer förenade, men en kromosom kan i
olika segment vara förbunden med olika
kromosomer. Associationer av tre kromosomer kallas
trivalenter, av fyra kromosomer t e t r a- (el.
kvadri-)v a 1 e n t e r o.s.v. Multivalenterna omfatta
sällan mer än 5 el. 6 homologa kromosomer. K
romo so mringar el. -kedjor, bestående av
ett ännu större antal kromosomer, kunna
emellertid uppkomma som följd av segmentutbyten mellan
icke-homologa kromosomer (se Translokation). K.
är endast i undantagsfall icke-homolog och leder
i sådana fall sällan till chiasmabildning. Hos
bastarder mellan olika arter är k. ofta mer el. mindre
nedsatt och oregelbunden på gr. av bristande
överensstämmelse mellan kromosomerna. Studiet av
k. hos artbastarder är f.ö. en viktig metod för
bedömning av de korsade arternas släktskap (se
Genomanalys). Utom genom bastardering kan k.
också störas genom närvaron av specifika
arvsanlag samt genom miljöpåverkningar av olika slag,
t.ex. förändrad temperatur, giftpåverkan m.m. Utom
den primära k., som leder till
chiasmabildning, förekommer också sekundär k. Denna
innebär, att kromosompar under olika meiosstadier
lägga sig i närheten av varandra, beroende på en
icke närmare känd kraft. I vegetativa celler (särsk.
hos vissa insektgrupper) förekommer stundom en
somatisk parning av liknande slag. Denna
innebär, att de kromosomer, som höra till samma
par, lägga sig i närheten av varandra. Mng.
Kromosomring, ärftl., se Kromosomparning.
Kromosomtalsfördubbling, ärftl., se Polyploidi.
Kromotropfärger [-å’p-], sura azofärgämnen,
färga ylle rött, som vid efterbehandling med
krom-salter förvandlas till blått.
Kromoxid, se Krom.
Kromoxidgrönt, se Arnaudons grönt.
Kromrött, se Blysalter och Kromfärger.
Kromspinell, miner., (Fe,Mg)Cr2O4,
kristalliserar reguljärt; färgen brun till svart, hårdhet 5,5.
Magnesiokromit, MgCr2O4, är i naturen icke känt
i ren form utan alltid blandat med kromit,
FeCr2O4. K. förekommer i ultrabasiska bergarter,
peridotiter, duniter el. omvandlingsprodukter av
dessa, t.ex. serpentin. Jfr Spinell.
Kromstål. Krom är det legeringsämne, som oftast
tillsättes i legerade stål. Som ensamt
legeringsämne användes krom i stål för verktyg och
liknande ändamål. I kromlegerade konstruktionsstål
förekomma vanl. även andra legeringselement, ss.
nickel, volfram och molybden, i olika
kombinationer. Krom ökar stålets härdbarhet. Ex. på k.
för verktyg äro filstål (c:a 1,25% kol, 0,25—0,50%
krom), rakbladsstål (1,2—1,3 % kol, 0,5—1,0% krom),
kullagerstål* och magnetstål*. — Av annan typ
än ovan nämnda äro rostfria k. med 12 % krom
och däröver (se Rostfritt stål). Även de
värmebeständiga stålen ha hög kromhalt. K.G.B.
Kromsvart, se Kromfärger.
Krom-syra, -syreanhydrid, kem., se Krom.
Kromsyreelement (Poggendorffs och Gr
e-n e t s element), se Galvaniska element, sp. 220.
Kromtrioxid, kem., se Krom.
Kromviolett, se Kromfärger.
Krona (lat. coro’na*, grek. koro’ne, ring, krans).
1) En rikt utsmyckad ring- el. hjälmformad
huvudbonad, merendels av ädel metall och försedd med
spetsar el. s.k. spiror samt blad och byglar; bäres
— 1231 —
— 1232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
