Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kromolitografi - Kromomer - Kromoplast - Kromoproteider - Kromopsi, kromatopsi - Kromosfär - Kromoskop, fotokromoskop - Kromosom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROMOSOM
Kromolitografi’, litografi*, utförd i flera färger.
Benämningen användes huvudsaki. om
färglitografier, där utarbetandet av de olika färgstenarna skett
för hand utan fotografiens hjälp.
Kromome’r, ärftl., se Kromosom.
Kromoplast’, bot., se Cell, sp. 1065.
Kromoprotei’der, sammansatta, färgstarka
äggviteämnen. K., bland vilka hemoglobinet (se
Blodfärgämnen) är den viktigaste, bestå av en färgad
radikal av icke-äggvitenatur, förenad med vanl.
basiskt äggviteämne. Se även Pigment.
Kromopsi’, kromatopsi, färgförnimmelse
av ofärgade föremål, förekommer vid vissa
störningar i synbanorna, vid t.ex. näthinneavlossning
i ögat (skimmer el. slöja i grönt), någon gång
vid gulsot samt vid vissa förgiftningar
(pikrin-syra, santonin), i senare fallen som gulseende.
Kromosfä’r (till grek, chroma, färg, och sfaira,
klot), astr., se Solen.
Kromoskop [-å’p] (till grek, chroma, färg, och
skopan, se), fotokromoskop, av F. E. Ives
konstruerad apparat för direkt betraktande av
tre-färgsdiapositiv enl. additiv metod (se
Färgfotografi, sp. 970). Diapositiven belysas genom färgade
ljusfiltra och sammanföras optiskt med hjälp av
halvgenomskinliga speglar.
Kromosom [-å’m] (till grek, chroma, färg, och
soma, kropp), ärftl., benämning på kroppar, som i
bestämt antal finnas i alla cellkärnor (se Genom)
men som i regel äro synbara endast under
kärndel-ningarna. De framträda då som stavar el. slyngor,
vilkas antal i regel är konstant hos samma individ
och hos samma art (se Kromosomantal). K. äro
bärare av arvsanlagen och ha därigenom en
utomordentlig biologisk betydelse. Arvsanlagen äro i
k. lineärt anordnade, grovt uttryckt som pärlorna
på ett pärlband (jfr Kromosomkarta). K:s storlek
är mycket växlande: längden kan variera från några
tiotusendels mm upp till c:a V2 mm. Vanl. uppgår
längden till mellan 2 och 20 tusendels mm.
Storleken växlar emellertid starkt hos samma k. under
olika stadier. Under kärndelningarna äro k. mer
el. mindre starkt sammandragna därigenom, att en
spiralisering av k. kommer till stånd. Under
”vil-stadiet” mellan kärndelningarna vindias denna
spiral upp, varigenom längden avsevärt ökas. Olika
k. inom den k.-uppsättning, som är karakteristisk
för individen och arten, ha ofta helt olika storlek
och form. Man kan då konstatera, att varje k.-typ
finns i två exemplar (se fig. 1—2). K. uppträda
sålunda parvis, varvid de båda komponenterna i
paret kommit från resp, fadern och modern. K:s
form betingas i väsentlig grad av centromerens*
läge. Genom centromeren
(även kallad primär
insnör-ning) uppdelas k. i regel i två
armar, som ofta äro olikstora.
K. är dessutom ofta försedd
med en el. flera sekundära
insnörningar, som bidraga till
att ge den ett så
karakteristiskt utseende, att den i
gynnsamma fall med säkerhet kan
identifieras under mikroskopet.
En speciell k.-typ är s a t e
1-litkromosomen, som har
Fig. 1.
Kromosom-uppsättningen från
rotspetscell hos
Crepis capillaris
med 6 parvis
identiska kromosomer.
Fig. 2. Människans kromosomer.
med bildningen av kärnkroppen (nuklolen) att
göra. Satellit-k. har sitt namn av det förhållandet,
att en sådan k. i ena ändan är försedd med ett
bi-hang (satelliten), som med en tunn tråd är
förbunden med k. i övrigt (Dr och D2 i fig. 1). Vissa k.,
X- och Y-k., ofta till form och storlek avvikande
från övriga k., ha med könsbestämmningen att
göra och uppträda hos skildkönade organismer
i olika uppsättningar hos de båda könen (se
Köns-kromosomer). En särsk. intressant typ av k. är
spottkörtelkromosomerna hos larverna
av insektordn. tvåvingar (fig. 3). Dessa k. äro
c:a 100 gånger större än k. i de vanliga
kropps-cellerna men äro likväl fullständigt homologa
med dessa och ha samma lineära byggnad, vilket
möjliggör ett ytterst ingående studium av
k.-strukturen. Högst värdefullt har detta studium
blivit hos bananflugan (Drosoph’ila), som är särsk.
väl analyserad med avseende på sina arvsanlag.
Spottkörtel-k. ha en bandformig, spektrumliknande
struktur, kännetecknad av tusentals mörka och
ljusa band av olika bredd och med en alldeles
bestämd ordningsföljd. Man har hos bananflugan i
många fall kunnat lokalisera arvsanlagen till vissa
bestämda band i dessa k. Även de vanliga k. ha
en differentierad finstruktur. Under
reduktions-delningens* profas, då k.-spiralerna äro upplösta,
kan man på k.-trådarna urskilja ett stort antal
grynliknande, vanl. runda kroppar av olika storlek
och med bestämd ordningsföljd. Dessa s.k. k
romo m e r e r låta färga sig mera intensivt än själva
k.-tråden, som förbinder dem, och motsvara de
mörka banden i spottkörtel-k. Arvsanlagen äro
belägna i kromomererna, men varje kromomer
innehåller trol. flera arvsanlag. K. bestå i kemiskt
avseende huvudsaki. av komplicerade äggviteämnen
samt av nukleinsyror. Karakteristisk för k. är dess
förmåga till reproduktion, d.v.s. att uppbygga
dot
Fig. 3. En kromosom ur en spottkörtelkärna hos
larven av en fjädermygga.
— 1229 —
— 1230 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
