Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krona - Kronadvokat - Kronan, Kunglig Majestät och Kronan - Kronan, Norra och Södra (stjärnbilder)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONAN
ännu vid högtidliga tillfällen av ett fåtal suveräner
och av pärerna i England samt av brudar.
Emble-matiskt förekomma i heraldiken s.k. h j ä 1 m k r
o-n o r, som förena hjälmprydnaden med hjälmen,
och rangkronor, vilka utmärka bördsrang.
I Sverige finnas 6 sådana, näml, kunglig,
kron-prinslig, hertiglig (för prinsar och prinsessor av
kungl. huset) samt grevlig, friherrlig och adlig.
På städers vapen användes m u r k r o n a*. K.,
Fr.v.: grevlig, friherrlig och adlig krona.
buren som utmärkelsetecken av härskare, är av
urgammalt ursprung (jfr Diadem). Egyptens
faraoner kröntes med en hjälmformad k. till
gudomens representanter på jorden. De persiska
furstarna buro t i a r a n* som tecken på sin värdighet,
Babylons och Assyriens kungar hjälmformade k.
De romerska kejsarna buro en triumfatorkrans av
blad; kejsarna i Konstantinopel voro däremot klädda
i ring- el. hjälmformade k. De från 6oo-talet i
To-ledo funna k. visa, att även de västgotiska
konungarna buro ringformade k.; om de från 500-talet
stammande langobardiska järnkronorna se d.o. Av
bysantinskt urspr. är S:t Stefanskronan i Budapest,
vilken över kronringen bär två tvärgående byglar,
i vilkas skärningspunkt sitter ett något lutande
kors. Bland mera bemärkta k. är även den s.k.
Karl den stores k. i Wien, som också delvis lär
vara av bysantinskt ursprung; den tillskrives dock
enl. inskriptionen kejsar Konrad II, som kröntes i
Rom 1027. Den är försedd med endast en bygel
och framtill på denna ett kors. Trots att k. är
urgammal som utmärkelsetecken för härskare, har
den dock icke alltid varit den heliga sinnebilden
för makten utan utvecklat sig ur ett smycke el. en
huvudbonad, som burits av en framstående person
som värdighetstecken. Så även brudkrona n*,
som tiderna igenom burits av alla samhällsklassers
brudar och vars ursprung kanske sammanfaller
med det redan under tidig medeltid gängse bruket
att smycka jungfru-Maria-bilder och även
helgonbilder med k. Under medeltiden buros k. vid
festliga tillfällen icke blott av furstar utan även av
adelsmän och deras damer, och då i Frankrike en
förordning av 1283 uttryckligen förbjuder borgare
att bära k., visar detta, att även framstående
sådana burit k. Som vi sett, voro de tidigaste
europeiska k. i allm. öppna; sedan uppkommo de med
byglar slutna k. för kejsare el. envåldshärskare.
Denna typ upptogs av renässans- och barocktidens
konungar och blev sedan den allmänna typen för
kungakronan.
Den äldsta i Sverige kända k. är den s.k. Erik
den heliges, som ännu bevaras i Uppsala domkyrka.
Den har dock säkerligen urspr. smyckat en
helgonbild. — Sveriges nuv. kunga-k. är gjord för Erik
XIV i Stockholm 1561 av Cornelius ver Weiden.
I denna äro de honom efterföljande konungarna
av Vasahuset samt Karl XI och konungarna av
Bernadotteska huset krönta. De till
Holstein-Got-torpska huset hörande konungarna äro däremot
krönta i en för Maria Eleonora 1620 gjord K.
Sveriges drottningkrona är gjord 1751 för Lovisa
Ulrika. Kronprinskronan är i sin nuv.
sammansätt
ning av äldre krondelar gjord till Karl X:s val till
arvfurste 1650. Sveriges hertig- och prinsesskronor
ha tillkommit åren 1771 (Karl [XIII], Fredrik
Adolf, Sofia Albertina), 1778 (Hedvig Elisabet
Charlotta), 1844 (Oskar [II]) och 1860 (Eugénie).
Den sista i Sverige gjorda k. är den för prins
Vilhelm 1902 gjorda hertigkronan. Då Gustav V ej
låtit kröna sig, ha inga furstekronor 1 Sverige burits
efter Oskar H:s död. —- I Norge finnas en kunga-,
en drottning- och en kronprinskrona, alla gjorda till
Karl XIV Johans kröning 1818. — I Danmark finnas
Kristian IV:s öppna k., gjord i Odense 1591, samt
Kristian V:s slutna k., gjord i Odense 1671, i
Frankrike Ludvig XV:s k. från 1722 och Napoleons
från 1804, båda i Louvren. I England finnes ingen
äldre än Karl II :s k., emedan Cromwell förstörde
de äldre 1649. I Skottland finnes dock en k., som lär
stamma från 1329. Tyskland äger ingen äldre än
Preussens k. från början av 1700-talet. I Ryssland
finnas flera mycket gamla k. av hjälmformig typ.
Ang. påvens tredubbla k. se Tiara. För kungliga
begravningar gjordes ofta särskilda k., i Uppsala
finnes Gustav Vasas begravningskrona, i
Strängnäs Karl IX:s och i Livrustkammaren Karl X:s
begravnings-k. — Jfr Kröning. — Litt.: R.
Ce-derström, ”Riksregalierna” (1935). G.W.F.
2) Bot. Blomkrona, se Blomma, sp. 230.
3) Numism. a) Svensk myntenhet efter 1873 =
1 rdr riksmynt = i rdr riksgälds, i kr = 100 öre,
vid upprätthållen guldmyntfot = 0,403225 g guld. Av
k.-valörer ha myntats i guld 20, 10 och 5 k. samt
i silver 5, 2 och 1 k. 2 och 1 k:s ursprungliga
silverhalt, 8°%ooo, nedsattes 1942 till 400/iooo. 5 k.
i silver ha präglats blott som minnesmynt, 1935
med anledning av riksdagens då firade 500-års
jubileum, och ha utgivits med en silverhalt av 9OO/iooo.
Av 2 k. ha minnesmynt utgivits även 1897 (Oskar
II:s 25-årsjubileum som konung), 1907
(konunga-parets guldbröllop), 1921 (400-årsminnet av
Gustav Vasas befrielseverk), 1932 (300-årsminnet av
Gustav II Adolfs död) och 1938 (300-årsminnet
av den svenska Delawarekoloniens
grundläggning). Se Sverige, mynt. — b) Danska m.fl. mynt,
se Krone. — c) K. (kröna, plur. kronur), isländsk
myntenhet = 100 aurar. Island erhöll 1925 sina
första egna mynt, däribland av k.-valörer 2 och 1 i
aluminiumbrons. I maj 1950 noteras 1 k. = o,si83
sv. kr. N.L.R.
4) Zool. Hornkrona, hjortdjurens* båda
horn*.
Kronadvokat, se Kronjurist.
Kronan, ofta Kunglig Majestät (K.m:t)
och Kronan, teknisk term, som betecknar dels
Staten, särsk. som förmögenhetsrättsligt subjekt
(fiscus), dels också regeringen, regeringsmakten.
Kronan (lat. Coro’na), Norra och Södra, två
stjärnbilder, den ena på n., den andra på s. himlen,
båda införda av Ptolemaios. Norra K. (Corona
borea’lis) ligger vid I5h—i6h rektascension och +250
— + 40° deklination och innehåller 25 stjärnor
ljusare än 6:e storleken, av vilka en (a), kallad G e
m-m a (lat., ädelsten), är av 2:a storleken. Gemma
bildar jämte stjärnorna y, 8, s på ena sidan och
0, & på den andra en halvcirkel, så att stjärnorna
tillsamman te sig som en ”krona” el. ett diadem.
Se stjärnkarta vid art. Stjärnor. Södra K.
(Corona austrina) ligger s. om Skytten. Den innehåller
— 1233 —
— 1234 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
