Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Expedition - Expeditionary Force - Expeditionsarmé, expeditionskår - Expeditionschef - Expeditionsdeputationen - Expeditionskår - Expeditionslösen (lösen) - Expeditionsministär - Expeditionssekreterare - Expeditionstaxa - Expeditionsutskott - Expeditionsvakt - Expeditör - Expektoration - Expektorera - Expektorerande medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXPEKTORERANDE MEDEL
exp. i kammar- och ecklesiastikexp., medan
utri-kesexp. uppgick i kabinettet för utrikes
brevväxlingen (se Utrikesdepartementet). E. upphävdes
genom 1840 års departementalreform och
efterträddes av de då organiserade dep. —
Revisions-exp:s chef bar enl. 1713 års kansliordning titeln
högste ombudsman. Från 1719 ställdes denna exp.
under justitiekanslerns ledning. Cheferna för de
övriga e. buro i nyssnämnda kansliordning titeln
ombudsråd, därefter titeln statssekr. Utrikesexp:s
chef blev 1777 hovkanslern. E.Spr.
Expeditionary Force [ekspidij’nari få’s] (eng.,
expeditionsstyrka), krigsv., huvudsaki. under
1900-talet t.o.m. början av 2:a världskriget i
Storbritannien brukad benämning på den armé, som vid
krigsfall omedelbart organiserades av den
reguljära (värvade) armén för användning utanför
hemlandet, där imperiets intressen så fordrade. E.,
som hade hög beredskap, bestod i allm. av
4—6 inf.- och 1—2 kav.-fördelningar, de senare
slutl. omorganiserade i motoriserade och
pansartrupper. En dyl. B r i t i s h E. (förk. BEF),
som sändes till Frankrike i början av i:a
världskriget, utvecklades till den väsentligt större
brittiska hären därstädes. Under 2:a världskriget
översändes 1939 ävenledes till Frankrike en BEF,
som 1940 måste evakuera landet vid Dunkerque*
och därefter ej reorganiserades som e.
Benämningen e. har även förekommit för andra
brittiska el. imperietrupper, t.ex. Indian E.,
värvade trupper från Indien, som landsattes i
Mesopotamien 1914. S.Bn.
Expeditionsarmé, expeditionskår, krigsv.,
vanliga översättningar av Expeditionary Force*.
Expeditionschef, sedan 1840 titel på chefen för
den till ett statsdep. hörande avdelningen av
K.m:ts kansli, med undantag dock för
Utrikes-dep., vars motsvarighet benämnes
kabinettssekreterare. E., som är förtroendeämbetsman, har att
närmast under departementschefen utöva
ledningen av dep:s verksamhet, övervaka det
löpande arbetet med särskilt beaktande av dess
följdriktighet och enhetlighet samt utöva
chefskapet över dep:s personal. Vid tf. regering
föredrager e. sitt dep:s ärenden och kontrasignerar
besluten men bär icke det konstitutionella
ansvaret för dem. Då statssekreterarämbetet fr.o.m.
1918 återupplivades, överfördes därtill den e.
dittills tillkommande handläggningen av dep:s
riksdagsärenden o.a. mera rent politiska frågor.
— Även en högre ämbetsman vid hovet bär
titeln e., näml, riksmarskalkens närmaste man i
riksmarskalksämbetet och hovexpeditionen. H.Ci.
Expeditionsdeputationen. Enl. 1723 års RO
skulle vid varje riksdag tillsättas en e. Ingen
expedition över något ständernas beslut borde utgå,
innan den i e. blivit ”jämkad och översedd”. Detta
utskotts betydelse blev ej ringa. Genom att ingå
i prövning av riksdagsbeslutens laglighet och i
förekommande fall vägra deras expediering kunde
e. upphäva sig till domare över de under
frihetstiden så maktlystna ständerna. E. plägade på gr.
av ärendenas mängd fungera även efter
riksdagens avslutning, ibland ända till ett helt år. J.E.N.
Expeditionskår, se Expeditionsarmé.
Expeditionslösen (i dagligt tal endast lösen),
den till Staten, vissa städer el. vissa tjänstemän
utgående avgift, som skall erläggas för skriftlig
expedition (t.ex. domar, utslag, avskrift av
offentlig handling, gravationsbevis, pass, resolutioner),
utfärdad av offentlig myndighet. Avgiftens belopp
beräknas efter i k.f. V12 1883 intagen tariff, den
s.k. expeditionstaxan el.
lösenförordningen, varjämte vissa specialförfattningar lämna
bestämmelser i ämnet. Jfr Sportler. E.Spr.
Expeditionsministär, en ministär, vid vars
bildande man ej byggt på den politiska
partiställningen i landets folkrepresentation och av vilken man
ej heller väntar få ett visst politiskt program
genomfört utan i huvudsak ett expedierande av de
löpande ärendena, tills den partipolitiska
situationen klarnat.
Expeditionssekreterare, förr titel på vissa högre
ämbetsmän, särsk. inom statsexpeditionerna och
statsdep. Införd genom 1720 års kansliordning
tillkom titeln statssekr:s närmaste man och
ställföreträdare inom en expedition. Vid 1840 års
departementalreform bibehölls titeln för
expeditionschefens närmaste man inom dep. Då dep:s
byråorganisation 1875 genomfördes, blevo e., med
bibehållen titel, byråchefer, föredragande i
statsrådsberedningen av till vederbörande byrå hörande
ärenden, med ansvar för beslutets expediering.
Titeln avskaffades 1878 och ersattes med titeln
kansliråd. — I justitiekanslersämbetet fanns
1919—22, i justitieombudsmannens och
militieom-budsmannens expeditioner 1919—21 ämbetsmän med
titeln e. De bära numera titeln byråchef. E.Spr.
Expeditionstaxa, se Expeditionslösen.
Expeditionsutskott, bestående av 12 led., skulle
enl. 1810 års RO § 36 utses av riksens
ständer att uppsätta såväl de expeditioner, som
under riksdagen gemensamt utfärdades av
stånden, som riksdagsbeslutet. Det hade också, så
länge riksdag pågick, att utgiva såväl
ståndsprotokollen som dessas bilagor. — Enl. arbetsordning
för det allmänna kyrkomötet § 13 skall
tillsättas ett e. på 6 led. för att upprätta förslag
till de skrivelser, som till följd av mötets beslut
skola från detsamma avlåtas. F.Lth.
Expeditionsvakt, benämning på vissa av de i
statsinstitutioner anställda statstjänstemän av lägre
grad, vilka förr kallades vaktmästare.
Expeditö’r (fra. expéditeur), person, som
expedierar el. förestår en expedition, t.ex. post-,
ångbåts-expeditör. — Expeditr i’s, kvinnlig e.
Expektoratio’n (till lat. ex, ur, och pectus, bröst),
upphostning.
ExpektoreTa, med., hosta upp slem.
Expektore’rande medel (se Expektoration), e
x-p ek t o r a n t i a, medel, som avse att
underlätta upphostandet av slem i luftrören.
Normalt befordras det sparsamma sekret, som
körtlarna i luftrören avsöndra, genom de på
dessas slemhinna befintliga ciliehårens
uppåt-riktade rörelser. Men de finaste
luftrörsför-greningarna äga inga cilier. Här torde luftrörens
egen glatta muskulatur genom sina kanske
rytmiska sammandragningar och utvidgningar spela den
viktigaste rollen. E. åstadkomma sin i övrigt
outredda effekt därigenom, att de utsöndras genom
slemkörtlarna i bronkerna och därvid orsaka dels
i vissa fall en stegrad slemavlösning, dels en
an-dragning av vatten från blod och vävnader,
varige
— 9 —
— 10 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
