Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Explosivämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXPLOSIVÄMNEN
drivämnen i skjutvapen. Med detonation av e.
betecknas ett mycket snabbt reaktionsförlopp,
varvid ett permanent tryck- och temp.-tillstånd
fortplantar sig med konstant hastighet genom e. E.
med ett dyl. reaktionsförlopp kunna användas som
sprängämnen. Användningssättet visar tydligt
skillnaden. Ett drivämne som krut skulle som
projektilfyllning icke kunna sönderspränga projektilen
effektivt, medan ett sprängämne som trotyl icke
duger som drivämne, då det skulle spränga
sönder skjutvapnet. Man talar vid sprängämnen om
detonationshastigheten, d.v.s. den
konstanta hastighet, med vilken detonationen
fortplantas genom sprängämnet. För svartkrut är den
400 m/sek, för klorat- och
ammoniumnitrat-spräng-ämnen 3,000—4,000 m/sek samt för trotyl och
liknande militära sprängämnen c:a 7,000 m/sek.
De första mätningarna av detonationshastigheten
utfördes 1885 av Berthelot och Vieille, som
använde sprängämnessträngar av ända till 200 m.
Tiden för detonationsvågens tillryggaläggande av
denna sträcka uppmättes med känsliga
kronogra-fer. Numera användes vanl. den av den franske
sprängämnesingenjören Dautriche 1906 införda
metoden: Om en knallstubin med bestämd
deto-nationshastighet initieras samtidigt i båda ändar,
mötas de båda detonationsvågorna i stubinens
mitt. Lägges denna del av stubinen på en
blyplatta, erhålles ett tydligt märke vid mötespunkten.
Inkopplas nu en patron med ett sprängämne, vars
detonationshastighet skall bestämmas, mellan
stubinens båda ändar och initieras i ena ändan,
genomlöper den ena detonationsvågen först
patronens längd och sedan ett stycke av knallstubinen,
tills den möter den andra detonationsvågen, som
endast har att genomlöpa ett stycke av
knallstubinen. Märket för detonationsvågornas möte har
nu blivit förskjutet en viss sträcka från
mittpunkten, varav den okända detonationshastigheten
kan beräknas. — Av stor betydelse är också
spec. v. hos ett e. Av denna beror den 1 a d
d-ningstäthet, som kan uppnås i en viss till
förfogande stående volym, ett borrhål el. en
projektil. Ett e. beter sig olika, om den till
förfogande stående volymen är stor el. liten.
Nitro-cellulosakrut, som antändes fritt liggande på ett
underlag, förbrinner endast, upphettat i ett rör
förpuffar det vid en viss temp., i skjutvapen
exploderar det. Största effekten av ett e. erhålles,
om det inneslutes i så litet rum som möjligt.
Maximal laddningstäthet i kg pr 1 är för svartkrut
1,2, för bomullskrut 1,3, för gjuten trotyl 1,54, för
pressad trotyl i,eo samt för pentyl och hexogen
1,7. Även detonationshastigheten är beroende av
laddningstätheten, den är sålunda högre för
pressad trotyl än för gjuten. — Den vid explosion
el. detonation bildade gasmängden är beroende av
förbränningsformeln och denna återigen av
laddningstätheten. Gasvolymen är vid den höga temp.,
som råder för de vanligaste e. i
explosionsögon-blicket, minst 10,000 ggr större än ers ursprungliga
volym. Med specifik gasvolym menas
den av 1 kg sprängämne vid ideal förbränning
alstrade gasvolymen i liter, reducerad till
normal-temp. 0° och normaltryck 760 mm. Denna är
för svartkrut 280, för trotyl 690 och för hexogen
908 1. Berthelot har försökt att uttrycka ett e:s
ar
betsförmåga som en produkt av specifik gasvolym
och explosionsvärme av 1 kg e., den s.k.
karakteristiska produkten. Den explosionseffekt,
som ett e. utvecklar, beror emellertid enl. det ovan
sagda även av reaktionshastigheten och
inneslut-ningen och sammansätter sig sålunda ur
energiinnehåll (explosionsvärme Q), specifik gasvolym
(v0), laddningstäthet (△) och detonationshastighet
(D). I tab. 1 äro dessa värden sammanställda för
Tab. 1. Sprängämnesdata.
Sprängämne △ ^0 Q D
Svartkrut 1,2 280 665 400
Bomullskrut (13,5 °/o N) I»» 765 1,050 6,800
Nitroglycerin I,CO 716 1,485 7,400
Spränggelatin (92/8) 1,63 711 1,610 7,500
Trotvl 1,59 690 1,000 6,800
Pikrinsyra 1,69 675 1,000 7.250
Tetryl 1,65 710 1,090 7.250
Hexogen 1,7 908 1,500 8,380
Pentyl 1,7 780 1,526 8,600
Cheddit (kloratsprängämne) .. 1,3 335 1,185 3,000
Donarit
(ammoniumnitrat-sprängämne) 1,1 900 930 4,000
Oxilikvit (24,8 C + 72,2 Os) (flytande luftsprängämne) .. 1,06 631 2,266 5,600
Tetranitrometan-toluol
(flytande blandning 86,5/13,5) 1,45 659 1,702 c:a 9,000
några sprängämnen. Med ledning av dessa siffror
kan ett sprängämnes sprängeffekt vid olika
praktiska fordringar bedömas. Betr, de särskilda
fordringar, som man ställer på drivämnen, se Krut.
Understundom anges även explosionstryck
och explosionstemperatur, som äro
beroende av nyssnämnda faktorer. — Vid
bedömande av sprängämnens sprängeffekt, särsk. de
militära sprängämnenas, talar man också om deras
brisans*. Man får en uppfattning om denna
genom stukningsprovet, varvid mätes den
deformation, som ett fritt detonerande sprängämne
utövar på sitt underlag. Man använder små
bly-el. kopparcylindrar, vilkas tillstukning uppmätes.
I USA använder man också s.k. sandtest:
200 g kvartssand med kornstorlek mellan såll nr
20 och 30 inneslutes i en starkväggig bomb, och
en mindre mängd sprängämne detoneras inuti
sanden. Sanden avsållas sedan, och den mängd
därav, som nu går genom såll nr 20, användes
som ett mått för brisansen. — Vid fri detonation
i luften är detonationshastigheten av allra största
betydelse för ers sprängverkan, ty ju fortare
detonationsvågen fortplantar sig genom e., desto
mindre hinner den omgivande luften vika undan
och verkar därigenom som ett hinder för
spräng-gasernas utvidgning. Man kan därför med ett
tillräckligt brisant sprängämne spränga sönder
järnvägsräls el. brokonstruktioner med lösa laddningar,
utan fördämning, vilket har särsk. stor militär
betydelse. En laddnings sprängverkan är icke lika
i alla riktningar. Man kan genom lämplig
formgivning och initiering åstadkomma större
sprängverkan i en viss riktning (riktad
sprängverkan). — Som prov på ett ers energiutveckling
el. arbetsprestation utföres även b 1 y b
locksprovet enl. Trauzl, varvid mätes den utvidgning,
som åstadkommes vid detonation av 10 g e. i
ett blyblock med ett cylindriskt hålrum av 125 mm
höjd och 25 mm diam. Sålunda ger
nitrocellu-losakrut en utvidgning av 150, trotyl 300 och nitro-
— 17 —
— 18 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
