Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber, Ernst - Faber, Knud - von Faber, Friedrich - Faber-Castell-Bleistift-Fabrik A. G. - von Faber du Faur, Otto - Faber est suae quisque fortunae - Fabian - Fabianin - Fabian Society - Fabius, ätt - Fabius, 2. Quintus Fabius Maximus Rullianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FABIUS
Faber, Ernst, tysk missionär och sinolog
(1839—99). F- utgick 1864 i Rhenska
missionssäll-skapets tjänst till Kina, där han stationerades i
det inre av Kuang-tung. Betydande som praktisk
missionär har F. dock framför allt vunnit
berömmelse som kännare av kinesiskt språk och
kinesisk kultur. I missionssyfte utgav han flera
bibelkommentarer o.a. för utbredning av kristen
religion och kristen kultur nödvändiga arbeten. 1885
övergick F. till den mera liberalt betonade
Allge-meiner evangelischer protestantischer
Missions-verein. G.W.L.
Faber, Knud Helge, dansk läkare (f. 1862),
dr med. 1890 (”Om Tetanus som
infektionssyg-dom”), prof, i klinisk medicin 1896—1932 vid
Köpenhamns univ. F. var
den förste i Danmark,
som införde den
kliniska föreläsningen i
sitt ämne, samt tog
initiativet till och
utgav jämte P. Holst,
Oslo, och K. Petrén,
Lund, ”Lärobok i
intern medicin” (1915 ff.).
Hans vetenskapliga
produktion faller
väsentligast inom
mag-och tarmsjukdomar,
perniciös anemi,
gly-kosuri och
tuberku
los. Vid bekämpandet av tuberkulosen och
framför allt vid omorganisationen av det danska
medicinalväsendet togos F:s framstående
administrativa talanger i anspråk. F. är stiftare av
Selskabet for intern Medicin i Köbenhavn samt
redigerade 1892—98 ”Hospitalstidende”. F.
kreerades till med. hedersdr vid Uppsala univ. 1927
och till jur. hedersdr vid univ. i Edinburgh s.å.
Han är hedersled, av ett tjugotal vetenskapliga
samfund. — Självbiogr. med utförlig
litt.-för-teckning finnes i ”Die Medizin der Gegenwart in
Selbstdarstellungen”, 8 (1929). A.Ch.
von Faber, Friedrich Carl, tysk botanist
(f. 1880). F. föddes i Amsterdam, studerade vid
lantbrukshögsk. i Wageningen samt univ. i
Heidelberg och Leipzig och blev fil. dr i Heidelberg
1903. Efter förordnande som assistent vid
tekniska högsk:s botaniska inst. i Stuttgart och vid
agrikulturbotaniska försöksanstalten i München
blev F. vetenskaplig assistent vid biologiska
riks-anstalten för
lantbruks- och
skogsve-tenskap i
Berlin-Dahlem 1906. 1909—30
var F. dir. för
Treub-laboratoriet vid
botaniska trädgården i
Buitenzorg på Java,
blev 1931 prof, vid
univ. och dir. för
växt-fysiologiska inst. i
Wien samt 1934 prof,
vid univ. och dir. för
botaniska
institutionerna i München. F.
in
rättade 1935 ett laboratorium för undersökning av
alpina växter i Schachen nära
Garmisch-Par-tenkirchen. F. har varit verksam på flera
områden inom den rena och den tillämpade
botaniken. På Java undersökte han kaffeträdets
livsvillkor, mangrovens fysiologi och ekologi,
vegetationen i vulkankratrar samt sjukdomar hos
tropikernas kulturväxter. Ett särskilt intresse tilldrogo
sig F:s studier över via fröna nedärvd symbios
mellan bakterier och vissa tropiska krappväxter.
F. har utg. 3:e uppl. av A. F. W. Schimpers
”Pflanzengeographie auf physiologischer
Grund-lage” (2 bd, 1935). [GJA.Hr.
Faber-Castell’-Bleistift-Fabrik A. G. [blåVftift...
ak’tsi3ngazälljaft], se Faber (släkt).
von Faber du Faur [dy få’r], Otto, tysk
målare (1828—1901), målade bataljscener, ofta med
motiv från fransk-tyska kriget 1870—71, samt
orientaliska ämnen.
Fab’er est suae quisque fortu’nae, lat., ”envar
sin egen lyckas smed”, ofta citerat latinskt
ordspråk, som föres tillbaka på den berömde
censorn Appius Claudius (o. 360 f.Kr.).
Fabian, mansnamn, av lat. Fabia’nus, avledning
av Fab’ius.
Fabiani’n, alkaloid, förekommande hos Fabia’na
imbrica’ta, en i Bolivia, Peru och Chile inhemsk,
lågväxt buske av fam. potatisväxter, lämnande
drogen herba fabia’nae (herba pichi’). Användes mot
biåskatarr och leversjukdomar.
Fabian Society [feTbian sasäVati], brittiskt
moderat socialistiskt samfund, bildat i London 1883
av intellektuella radikaler i medveten motsättning
till den revolutionära marxismen, som då
präglade den socialistiska propagandan i England.
En publikation, ”Fabian essays in socialism”
(1889), gav uttryck för F:s principer.
Socialismen var icke ett schema, som skulle appliceras
på samhället efter en revolution, utan en
sam-hällsåskådning, som borde genomföras gradvis
med parlamentariska medel. I sin ekonomiska
teori stödde sig F. snarare på Jevons och J. S.
Mill än på Marx. Föreningens namn, taget efter
Fabius Cunctator, skulle vara betecknande för
dess politiska taktik. Bland dess främsta medl.
märkas G. B. Shaw, Sidney och Beatrice Webb,
Sidney Olivier, Annie Besant och G. D. H. Cole.
Fabianerna gjorde intensiv propaganda för sina
idéer genom föreläsningar och broschyrer och
utövade stort inflytande på Labour Party samt
även på reformintresserade medelklasskretsar.
Genom E. Bernstein påverkade denna evolutionära
socialism även arbetarrörelsen på’ kontinenten och
i Skandinavien. F. fick minskad betydelse under
mellankrigsåren men har på 1940-talet fått nytt
uppsving. Sällskapet har behållit en intellektuell
prägel; ett stort antal av Labour Partys
parlamentsledamöter äro medl. av F. — Litt.: G. D.
H. Cole, ”Fabian socialism” (1943). [P.NmlS.Br.
Fab’ius, en av Roms förnämsta patricierätter,
spelade en ledande roll i Rom alltifrån
republikens början, utdöd i i:a årh. e.Kr. Enl. en sägen
skola alla medl. av ätten utom en ha stupat i en
strid mot Veji 477 f.Kr. Från denne, Quintus F.
Vibulanus, senare konsul och decemvir, ledde den
historiska tidens Fabier sina anor.
2) Quintus F. Maximus R u 11 i a n u s,
— 57 —
- 58 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
