Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fabius, 2. Quintus Fabius Maximus Rullianus - Fabius, 3. Quintus Fabius Maximus Verrucosus Cunctator - Fabius, 4. Quintus Fabius Pictor - Fableau - Fabliau - Fabre, François Xavier - Fabre, Henri - Fabre, Ferdinand - Fabre, Émile - Fabre d’Églantine, Philippe François Nazaire - Fabre-Luce, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FABLEAU
berömd för sina bedrifter under krigen mot
etrusker och samniter, blev 325 f.Kr. magis’ter eq’uitum
under L. Papirius Cursor och 322 första gången
konsul. Som diktator 315 led han ett svårt
nederlag mot samniterna vid Lautulae nära Tarracina
men blev sedan fyra ggr omvald till konsul och
vann flera stora segrar. I sitt femte konsulat (295)
var F. kollega med P. Decius Mus och utkämpade
tills, med denne det väldiga slaget vid Sentinum
mot de förenade gallerna, etruskerna och
samniterna, varigenom romarnas herravälde över de
ita-liska stammarna säkrades och grunden lades till
Italiens enande. I den inre politiken var F.
utpräglat konservativ. Som censor 304 (även här tills,
med P. Decius Mus) upphävde han Appius Claudius’
radikala reformer och inskränkte frigivna och
obesuttna till de 4 stadstribus. K.H.
3) Quintus F. Maximus Verrucosus
Cunctator (d. 203 f.Kr.), fem gånger konsul,
första gången 233, censor 230. Efter romarnas svåra
nederlag mot Hannibal vid sjön Trasumenus 217
valdes F. till diktator och sökte nu undvika öppna
drabbningar för att i stället tillfoga fienden
största möjliga skada genom gerillakrig. F. erhöll
därigenom sitt tillnamn Cuncta’tor (”dröjaren”). Hans
strategi väckte mycken opposition, och mot all
tradition utsåg folkförsamlingen hans magis’ter
eq’ui-tum, M. Minucius, till meddiktator. Hur rätt F.
hade haft visade sig emellertid året efter, då
romarna ledo det fruktansvärda nederlaget vid Cannae.
F. var därefter konsul 215, 214 och 209. I sitt sista
konsulat återtog han det viktiga Tarent. — Litt.:
Biogr. av Plutarchos. K.H.
4) Q u i n t u s F. P i c t o r (o. 200 f.Kr.), den
förste romerske historieskrivaren, utgav på
grekiska ett annalverk, där huvudvikten lades på hans
egen tids historia. F:s verk är förlorat men har
varit en viktig källa för bl.a. Polybios och Livius.
Fragmenten äro utgivna av H. Peter i
”Historico-rum romanorum reliquiae”, 1 (2 ed. 1914).
Fableau [-lå’], se Fabliau.
Fabliau [-liå’] (nordfransk form för centralfra.
fableau., dock vanl. använd på gr. av att de flesta
fableaux höra hemma el. upptecknats i
Nordfrank-rike), en kort, vanl. satirisk berättelse på vers,
behandlande skiftande ämnen, företrädesvis präster,
småborgare och bönder, vilains. Till sitt ursprung
torde flertalet f. vara franska, medan andra tillhöra
ett internationellt, enl. äldre åsikter huvudsaki.
indiskt, novellstoff. Dessa dikter voro särdeles
populära, och många ha levat i senare litteratur, ss.
i Boccaccios berättelser. I behåll finnas ung. 150
från år 1159 till 1340, alla anonyma, då förf, väl
aktat sig att förråda sina namn. Fullständigaste
samlingen är Montaiglon och Raynaud, ”Recueil
général et complet des fabliaux des XIlIe et XIVe
siècles” (6 bd, 1872—90). Huvudverket om f. är
J. Bédiers ”Les fabliaux” (2 éd. 1895). J.V.
Fabre [fabr], Franqois Xavier, fransk
målare (1766—1837), tillhörde den klassicistiska
riktningen och utförde åtskilliga porträtt samt
historie- och landskapsmålningar. Till sin
fädernestad Montpellier skänkte han sina rika
konstsamlingar, utgörande grundstommen till det av
honom 1828 grundade Musée Fabre.
Fabre [fabr], Jean Henri, fransk
naturforskare (1823—1915), en av samtidens främsta kännare
av insekternas
levnadsvanor och
instinkter. Efter att först ha
varit anställd som
lärare bl.a. vid univ. i
Avignon, tog F. 1867
avsked härifrån för
att helt kunna
hängiva sig åt
insekternas studium. Sina om
outtröttlig flit och
sällsynt skarp
iakttagelseförmåga vittnande rön och upptäckter
har han till största
delen nedlagt i sina även genom ett livligt och
medryckande framställningssätt berömda
”Souvenirs entomologiques” (10 bd, 1879—1907). I sv.
övers, utkommo ”Ur insekternas värld” (1911)
och ”Instinktens mysterier” (1918) som utdrag
ur ”Souvenirs”. — Litt.: Biogr. av G. V. Legros,
”La vie de J.-H. F.” (1913). S.Bgtn.
Fabre [fabr], Ferdinand, fransk författare
(1830—98). F. har skildrat präst- och bondelivet
i Cevennerna i en rad romaner, ss. ”Les
Courbe-zon” (1862), ”Scènes de la vie rustique. Le
chev-rier” (1868), ”L’abbé Tigrane, candidat å la
pa-pauté” (1873; sv. övers. 1902), ”Lucifer” (1884).
F:s ”Ma jeunesse” utkom 1903.
Fabre [fabr], É m i 1 e, fransk förfättare och
teaterledare (f. 1869), har fortsatt och vidareutvecklat
den skarpt realistiska stil, som på 1880-talet med
utgångspunkt i
naturalismen men delvis i
opposition mot
dennas teaterkrav
företräddes av H. Becque.
F. debuterade 1894
med komedien
”Com-me ils font tous” och
har sedan i ett 10-tal
pjäser, däribland ”La
maison d’argile” (1907;
uppf. i Stockholm
1919 av M. de
Férau-dys sällskap),
utmärkta av en viss kärv
kyla och satirisk
under
ton, tecknat det offentliga nutidslivets olika faser,
spec. i de politiska, administrativa och finansiella
kretsarna. Hans samling ”Théåtre” utgavs i 4 bd
(1920—25). F. var 1913—36 chef för Comédie
franqaise. Lff.
Fabre d’Églantine [fab’ra deglautinn’],
Philip-pe F r a n q o i s Nazaire, fransk politiker
(1750—94). Urspr. skådespelare och lustspelsförf.
anslöt sig F. till revolutionen och tillhörde kretsen
kring Danton. 1792 var han medl. av konventet,
där han särsk. gjorde sig bemärkt för den iver,
varmed han verkade för införandet av
revolutions-kalendern. Han blev 1794 jämte Chabot och andra
anklagad för underslev och — ehuru näppeligen
skyldig — dömd till döden och avrättad.
Fabre-Luce [fab’ra-lyss’], Alfred, fransk
författare (f. 1899). F. har försökt sig i skilda
genrer, han har skrivit romaner, essäer,
levnadsteck
— 59 —
— 60 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
