Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fabriksbyggnader - Fabriksguld - Fabrikshygien - Fabrikslagstiftning - Fabriksmärke - Fabriksrörelse - Fabriksstyrelsen - Fabriksverket - Fabrikör - Fabritius, Carel - Fabritius, Barent - Fabritius, Ludwich - Fabrizio, Girolamo - Fabry, Charles - Fabry, Jean - Fabula - Fabulator - Fabulera - Fabulös - Fabvier, Charles Nicolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F AB VIER
byggnader, inrymmande arbetslokaler. När f. är
avsedd att inrymma huvudsaki. tunga maskiner
el. om fabrikationen kräver vidsträckta och lätt
överskådliga salar, uppföres den vanl. endast i
en enda våning med s.k. såg- el. shedtak, uppburet
av pelare. Härvid utföres takprofilen vanl. så,
att vartannat takfall blir brantare än de
mellanliggande, varvid de branta takfallen om möjligt
läggas mot n. el. n.ö. och förses med fönster.
Denna byggnadstyp är även den billigaste och
föredras därför alltid i sådana fall, där tekniska
hinder ej möta och tillräcklig markyta finns
disponibel. Avser fabrikationen tyngre gods el. eljest
i sådana fall, där en el. flera traverser måste
finnas, är hallbyggnaden den vanligaste
byggnadstypen. Slutl. användas flervåningsbyggnader i
sådana fall, då tomtytan måste sparas, resp, då en
väsentlig del av maskinparken är lätt och arbetet
med fördel kan uppdelas på mindre lokalenheter.
Av samma skäl är det vanligt, att den till f.
hörande kontorsbyggnaden uppföres i flera
våningar. Mycket ofta uppvisa f. alla tre
byggnadstyperna samtidigt. Oavsett den yttre strukturen
kunna f. uppföras enl. i huvudsak tre metoder,
varav den äldsta är baserad på timmer och
murverk. De övriga två representeras av
skelettkonstruktioner av stål, resp, av armerad
betong; den sistn. började komma i bruk o. 1910.
F. fordra oftast ett mycket noggrant
planeringsarbete med hänsyn bl.a. till fabrikationsgången,
brandfrihet, förenkling av de interna transporterna,
erforderlig belysning, uppvärmning samt
ventilation och underlättande av framtida
utvidgningar. — Litt.: C. W. Dunham, ”Planning
industrial structures” (1947). A.Lg.
Fabriksguld, ett slags bladguld, se Bladmetaller.
Fabrikshygien, se Arbetarskydd.
Fabrikslagstiftning, se Fabriksrörelse.
Fabriksmärke, på fabriksvara el. dess
förpackning (kärl, omslag e.d.) anbragt märke, som avser
att angiva varans ursprung. F. är oftast ett s.k.
figurmärke. Om f. hos Patent- och
registreringsverket, Stockholm, inregistrerats som laga
varumärke*, åtnjuter f. skydd mot efterapningar enl.
lag 5/7 1884.
Fabriksrörelse må enl. gällande k.f. 18/« 1864 om
näringsfrihet i regel envar (en omyndigförklarad
näringsidkare el. minst 16-årig omyndig, såframt
förmyndarna samtycka) idka efter anmälan till
länsstyrelsen, resp, magistraten, dock icke där
kemiskt förfarande erfordras för tillverkningen el.
för framställning av brännvin, krut o.d. Se
Arbetarskydd och Näringsfrihet.
Fabriksstyrelsen, se Försvarets fabriksstyrelse.
Fabriksverket, se Försvarets fabriksverk.
Fabrikö’r (se Fabricera), person, som äger el.
förestår en fabrik; även titel på
hantverksmästare.
Fabritius [-it’si-], C a r e 1, nederländsk målare
(1624—54), verksam i Amsterdam och Delft. F.
visar i sitt måleri (figur och genre) släktskap med
Rembrandt, vars lärjunge han uppgivits vara. F.
var hovmålare hos prinsen av Oranien. Av hans
målningar märkas ”Steglitsan” (Haag), ”Vakten”
(Schwerin), ”Tobias och hans hustru” (Innsbruck).
Fabritius [-it’si-], B a r e n t, nederländsk
målare (o. 1600-talets mitt och senare del), sannol.
SU 9. — 65 —•
3 — Red. avsl. Vs 48.
lärjunge till Rembrandt, verksam i Leiden åtm.
1655—60. Hans verk omfatta till största delen
mytologiska och bibliska framställningar.
Nationalmuseum, Stockholm, äger en familjegrupp från
1650.
Fabritius [-it’si-], L u d w i c h, krigare,
diplomat (1648—1729). F., som föddes i Brasilien av
holländska föräldrar, kom 1663 i rysk
militärtjänst, tillfångatogs av kosacker 1665, såldes 1668
som slav till en tatar men friköptes s å. Han
vistades i Persien 1668—71, livnärande sig som
kvacksalvare, kom därefter åter i rysk tjänst som kapten,
blev major 1673 och överstelöjtnant 1675. ^77
tog han avsked och begav sig till Stockholm,
sändes 3 gånger som svensk envoyé till Persien, 1677
—82, 1683—88, 1697—1700, för att åvägabringa
handelsförbindelse mellan detta land och Narva över
fastlandet. Beskickningarna kröntes med
framgång, och F. adlades 1687. C.V.J.
Fabriz’io, G i r o 1 a m o, läkare, se Fabricius, H.
Fabry [-bri’], Marie Paul August Charles,
fransk fysiker (1867—1945), prof, vid Sorbonne och
École polytechnique i Paris. F. är mest känd
genom sina interferensspektroskopiska arbeten, särsk.
för konstruktionen (tills, med Perot) av en
inter-ferometer, som fått stor användning och
fortfarande är ett av de värdefullaste instrumenten för
studium av finstrukturen hos spektr allin jer.
Fabry [-bri’], Jean Joseph, fransk militär och
politiker (f. 1876). F., som 1916—17 var chef för
marskalk Joffres militärstab, ägnade sig efter r:a
världskriget åt publicistik och politik och var från
1919 en av huvudredaktörerna för ”L’Intransigeant”,
där han var inflytelserik militärskribent. Han
var från 1919 deputerad för högern, 1924
kolonialminister under Poincaré och Franqois-Marsal,
blev i jan. 1934 krigsminister i Daladiers regering
men avgick redan i början av febr. s.å. jämte
finansministern Piétri som protest mot då
företagna omplaceringar i den högre förvaltningen i
samband med Stavisky-affären. F. blev 1936 medl.
av senaten. Han blev i jan. 1941 medl. av
natio-nalrådet i Vichy; häktades av tyskarna i nov.
s.å. S.Br.
Fa’bula (lat., saga, fabel, dikt, drama), hos
romarna den officiella beteckningen på skådespel.
F. pallia’ta, komedi med i grekisk (palVium,
grekisk mantel), f. to ga’ta med i romersk t o ga klädda
skådespelare. — F. doc’et (lat., historien lär), ofta
använd slutfras i romerska fabler, inskärpande den
lärdom, som fabeln kan giva. Jfr Sensmoral.
Fabula’tor (lat., berättaren), anonymnamn på en
gotländsk bildhuggare med livligt berättande stil,
som vid 1300-talets början arbetade vid bl.a.
Mar-tebo, Hörsne och Gammelgarns kyrkor.
Fabule’ra, uppfinna och utveckla fabeln i ett
diktverk; prata i vädret, dikta ihop.
Fabulö’s (fra. fabuleux, fem. -euse), otrolig,
sagolik.
Fabvier [favje’], Charles Nicolas, baron,
fransk militär (1783—1855), officer vid art. 1804,
deltog i 1805 års fälttåg och sändes till Turkiet
och Persien för att organisera därvarande
stridskrafter. F. stred sedan under Marmont i Spanien
1811 och i Ryssland 1812 samt blev under 1813 års
fälttåg överste. Som adjutant hos Marmont var
han 1814 en av undertecknarna av Paris’ kapitu-
— 66 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
