Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackelrossläktet - Fackförening - Historik och internationell översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FACKFÖRENING
Fackelros, Lythrum Salicaria.
Ur N. J. Nilsson, ”Västkust”.
Fackförening (eng. trade union, ty. Gewerkschaft,
fra. syndicat), en fortbestående, till en viss ort
och visst fack, yrke el. företag begränsad
sammanslutning av löntagare med uppgift att
tillvarata medlemmarnas intressen på
arbetsmarknaden. — Historiskt sett kunna f. betraktas som
spontana uttryck för arbetarnas missnöje med
den ekonomiska liberalismens sociala
konsekvenser. Det fria arbetsavtalet skulle utgöra
grundvalen för arbetarens förhållande till
arbetsgivaren. Principiellt hade härvid den personliga
friheten och likställigheten proklamerats, men
verkligheten gestaltade sig annorlunda. Arbetaren
befann sig som avtalsslutande part praktiskt
taget alltid i ett tvångsläge, vilket i regel gjorde
det möjligt för motparten att diktera villkoren.
Patriarkalismens tid var i stort sett förbi, och
arbetskraften betraktades rätt och slätt som
handelsvara. Med den industriella utvecklingen följde
en tilltagande proletarisering och ett socialt
betryck, ur vilket den enskilde arbetaren icke
förmådde resa sig. Eftersom staten enl. liberalismens
principer icke fick ingripa i medborgarnas
ekonomiska angelägenheter, ansåg den sig förhindrad
att bistå arbetarna med en social
skyddslagstiftning. Arbetarna tvingades därför att söka skydd
i gemenskap och sammanslutning. Det gällde i
första hand att med tanke på arbetsavtalet skapa
en motvikt till företagarmakten. Gentemot den
kollektivitet av ekonomiska och tekniska
produktionsmedel, som representerades av företagaren,
ställdes f. som uttryck för arbetskraftens
kollektivisering. Detta innebar visserligen för
arbetaren i viss mån ett uppgivande av den personliga
friheten men möjliggjorde å andra sidan den
likställighet, som är förutsättningen för det fria
arbetsavtalet. Detta förankrades i sin tur i en
ny avtalstyp, kollektivavtalet*, som
småningom och i takt med arbetarorganisationernas
utveckling kompletterades med en social
skyddslagstiftning. Numera torde f. kunna betraktas
som oundgängliga sociala organ inom företagen
och f.-rörelsen som ett nödvändigt instrument i
den moderna socialpolitikens tjänst.
Historisk och internationell översikt. De första f.
bildades i England redan i början av
1700-talet. Lagstiftningen hindrade dem emellertid
länge från att göra sig gällande. Detta hinder
undanröjdes 1824—25, och därpå följde en kort
period av laglig föreningsverksamhet. Det är
också från den tiden, som man kan räkna med
en f.-rörelse i numera vedertagen bemärkelse.
F. erhöllo under 1830—40-talen en revolutionär
karaktär och råkade på grund därav i en allt
skarpare motsättning till såväl arbetsgivarna som
statsmakterna, vilket slutl. ledde till att de
undertrycktes av myndigheterna. De återupprättades
dock inom kort, och redan i slutet av 1840-talet
var man inom vissa yrken och industrier i färd
med att lägga grunden till omfattande
organisationer, av vilka åtskilliga sedan dess ägt bestånd.
Man lade sig därvid särsk. vinn om att
konsolidera de lokala f. i lands- el. distriktsomfattande
förbund och utrusta dem med fonder, ur vilka
understöd skulle betalas till av arbetsinställelser,
arbetslöshet el. sjukdom drabbade medl. Några
revolutionära tendenser förmärktes icke mera,
det politiska intresset sköts i bakgrunden, och
man tog uteslutande sikte på arbetsmarknadens
aktuella problem och behovet av
arbetarskydds-lagstiftning. Det dröjde likväl ända in på
1870-talet, innan f. i England fingo en betryggande
laglig ställning. Detta skedde genom f.-lagarna
1871—76. — De f., som funnos vid denna
tidpunkt, hade i regel åstadkommits av
yrkesutbil-dade arbetare och mera typiska industriarbetare.
De icke yrkesutbildade grov- och hjälparbetarna
saknade i allm. organisation. Först i slutet av
1880-talet och in på 1890-talet förmådde dessa
arbetarkategorier åstadkomma f. av bestående
värde. 1889 bildades General Federation of Trade
Unions, en sammanslutning av ett mindre antal
fackförbund, vilka utan att uppge sin
självständighet förbundo sig att ömsesidigt understödja
varandra vid arbetsinställelser av större
omfattning. De olika förbunden hade emellertid stått i
förbindelse med varandra ända sedan 1868 via
Trades Union Congress (TUC), som sammanträtt
årl. och genom sitt verkställande organ,
Parlia-mentary Committee, företrädde den engelska
f.-rörelsen inför statsmakterna och allmänheten.
Kongressen och kommittén ägde icke befogenhet
att befatta sig med de enskilda förbundens
angelägenheter och förmedlade icke heller
ekonomiskt understöd vid strejker el. lockouter. En
ändring härvidlag vidtogs först 1921, då
kommittén ersattes med General Council, ett av
ombud för förbunden bestående representantskap.
Därmed förvandlades den av kongressen
representerade, mera lösliga sammanslutningen till en
landsorganisation, inom vilken förbunden
visserligen alltjämt tillförsäkrades självbestämningsrätt
ang. sina egna angelägenheter men där
ömse
— 69 —
— 70 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
