Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadder - Faddergåva - Fadderortsrörelsen - Fadejev, Alexander Alexandrovitj - Faderlig myndighet - Fadermördare - Faderrätt - Faderskap, det naturliga (fysiologiska)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FADERSKAP
mogenhet för dopet och understödja kyrkan i dess
fortsatta fostran av de döpta. I och med
barndopets införande fingo f. besvara de i dopritualet till
barnet ställda frågorna och förpliktade sig att
sörja för barnets religiösa fostran. Inom katolska
kyrkan räknas fadderskap som äktenskapshinder
(se Andlig släktskap). I svenska handboken av
1694 infördes en s.k. fadderfråga el.
fadderförmaning, som bibehölls till 1894. I den mån som
barnen genom samhällets försorg fått kristlig
undervisning, har fadderinst:s betydelse av garanti för
denna barnens fostran bortfallit och f. övergått till
att bli dets. som dopvittnen. — Litt.: E.
Rodhe, ”Svenskt gudstjänstliv” (1923). S.N.
Faddergåva, gåva, som någon i egenskap av
fadder givit sitt gudbarn. F. blir fadderbarnets
enskilda tillhörighet, det vanligaste och historiskt
äldsta ex. därpå, och må av barnet vid
föräldrarnas konkurs el. död undantagas ur boet.
Fadderortsrörelsen, en gren av den humanitära
hjälpverksamheten i Sverige, främst till förmån
för Finland; även ett led i mera allmän nordisk
samverkan. — Under finsk-ryska vinterkriget 1939
—40 började svenska städer och köpingar enl. en
vid ett möte i Stockholm uppgjord plan
”adoptera” finska stadssamhällen för att bistå dem vid
återuppbyggnaden. På gr. av krigets upphörande
i mars s.å. fick detta hjälparbete icke den
omfattning, som urspr. avsetts, men idén bevarades
och återupptogs 1942 i ny form på initiativ av
kanslichefen i General Mannerheims
barnskydds-förbund, E. Mandelin. Denne vann i Sverige stöd
för tanken att till förmån för Finlands barn och
ungdom, i sht de tusentals krigsvärnlösa, ”binda
ort vid ort och bygd vid bygd i den nordiska
enhetstankens tecken”. Svenska samhällen åtogo
sig att bli fadderorter för finska kommuner,
varvid verksamheten även utsträcktes till
landsbygden. 1943 blev genombrottsåret för F., som då
organiserades enhetligt genom läns- och
sockenkommittéer. Inom Mannerheimförbundet bildades
ett speciellt fadderortsutskott, och i Sverige
tillsattes en överstyrelse för F. med greve Folke
Bernadotte som ordf. Vid årsskiftet 1945—46 hade
samtliga Finlands mer än 600 kommuner
”adopterats” av svenska stödorter och erhållit
betydande materiell hjälp till barn- och ungdomsskyddet.
F. har i viss grad utsträckts till Danmark och
Norge. Vid sidan av den ursprungliga uppgiften
främjas nordiskt samarbete över huvud taget
genom nya kulturförbindelser, personliga besök och
korrespondens. Betecknande för denna sida av
rörelsen är att man på senare år alltmer
använder benämningen vänorter. Nya
vänortsför-bindelser knytas bl.a. under medverkan av
Föreningen Norden. S.Br.
Fadejev [-diä’jif], Alexander
Alexandro-vitj, rysk författare (f. 1901). F., som är son
till en fältskär, föddes i ö. Sibirien, där han
till-bragte sin skoltid och ungdom. I denna del av
Ryssland utspelas i allm. händelserna i hans
romaner, och mot bakgrunden av den bistert mäktiga
sibiriska naturen söker han skildra entusiasmen
och målmedvetenheten hos den aktive
kommunisten. Huvudvikten i F:s verk ligger i det
psykologiska skeendet, och få sovjetryska förf, ha som
han förmått skildra levande, individualiserade
människor. F. har tagit starka intryck av L.
Tol-stoj och för tills, med Sjolochov den tolstojanska
traditionen vidare. Efter debutarbetena ”Mot
strömmen” och ”Floden” utkom romanen
”Förintelse” (1926; eng. övers. 1929), som med ens
ställde F. i främsta ledet av Rysslands förf. Den
skildrar en rysk partisangrupps kamp mot
japanska inkräktare. F:s psykologiskt-realistiska
skildringskonst når mycket högt i hans nästa
verk, ”Den siste av Udege-stammen”, av vilket 4
delar utkommit, den i:a 1928, och som behandlar
en isolerad minoritets konfliktfyllda möte med
civilisationen under inbördeskrigets dagar. 1945
publicerades hans hittills sista verk, ”Det unga
gardet”, som handlar om en verklig episod från
kriget i Ukraina 1942: en grupp ungdomar, som
bildade en underjordisk organisation och
hjältemodigt kämpade mot tyskarna. Många av dessa
hängivna s.k. ungkommunister fingo med livet
betala för sina insatser och blevo efter döden
hedrade som föredömen för folket. För detta
äreminne över patriotisk offervillighet erhöll F. 1946
ett Stalin-pris. — Sedan 1946 är F. generalsekr.
i Sovjetunionens författarförbund. S.G.L.
Faderlig myndighet, se Föräldrarätt,
Husbondevälde och Patria potestas.
Fadermördare (efter ty. Eatermörder),
skämtsam benämning (vanl. i plur.) på en mot slutet
av 1700-talet i Frankrike uppkommen mycket hög
och styv manskrage med skarpa, snett
uppåtrik-tade hörn, i Sverige vanlig under förra hälften av
1800-talet och brukad ännu en tid därefter.
Ordets ursprung är omtvistat. Med hänsyn till det
likabetydande eng. lady-killer, eg.: ”dam-dödare’’,
synes det sannolikast, att det skapats av
folkhumorn med tanke på den fara, för vilken man
utsattes vid de förr mer än nu, även bland män,
vanliga ömhetsbetygelserna (vid möte, avsked
o.s.v.). E.H.
Faderrätt innebär, att härstamning på fädernet
är avgörande för arv av olika slag, rätt till vissa
ämbeten m.m. F. bör ej förväxlas med patriarkat*
men står i mer el. mindre nära sammanhang
därmed. Motsatsen till f. är moderrätt*. — Litt.: E.
S. Hartland, ”Primitive paternity” (2 bd, 1909—
10); R. Thurnwald, ”Die menschliche Gesellschaft”,
2 (1932).
Faderskap, det naturliga (fysiologiska)
f., egenskapen att vara fader, d.v.s. den man,
vars sädeskropp befruktat det ägg, ur vilket
den nya individen framgått. Medan så gott som
aldrig tvekan råder om vem som är mor till ett
nyfött barn, undandrager sig f. direkt bedömande.
Enl. en hos alla kulturfolk gängse regel anses dock
gift kvinnas man vara far till av henne under
äktenskapet framfött barn och detta såsom ”äkta”
(= lagligt), el. som romarna uttryckte det, pat’er est
quem nuPptiae demo’nstrant (fader är den,
äktenskapet utvisar). Enl. bl.a. svenska lagen om
äktenskaplig börd 14/e 1917 må dock motivbevisning
mot äkta mannens f. föras och detta förkastas, men
endast om hans f. är helt uteslutet, t.ex. på gr.
av lång frånvaro el. sterilitet. F. till ogift
kvinnas barn (”oäkta barn” el. enl. nyare svensk term
”barn utom äktenskapet”) är däremot städse
osäkert, och endast en högre el. lägre grad av
sannolikhet för viss persons f. kan åvägabringas. Intill
- 85 -
— 86 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
