Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fahlström, 1. Alma - Fahlström, 2. Johan - Fahnehielm, ätt - Fahnehielm, 1. Per Georg - Fahnehielm, 2. Anton Ludvig - Fahnehielm, 3. Otto - Fahrende Leute - Fahrenheit, Gabriel Daniel - F.A.I. - Faiaker - Faiblesse - Faidherbe, Lucas - Faidherbe, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAHNEHIELM
F. var en framstående instruktris och stod som
sådan vid sin makes sida i ledningen av hans
olika teaterföretag, ss. Centralteatret 1897—99,
Fahlströms teater 1903—11 och Folketeatret 1906
-07. [G.Kg]A.L.
2) Johan Peter Broust F., den föreg:s make,
skådespelare och teaterledare (1867—1938), var
1887—95 anställd vid Kristiania teater och 1899
—1903 vid Nationalteatret samt ledde 1897—99
Centralteatret, 1903—11 Fahlströms teater, båda i
Kristiania, samt 1915—16 friluftsspelen vid Frogner.
F. företog också turnéer i norska landsorten. Kraft,
humor, känslovärme och temperament utmärkte
F:s skarpt individualiserande framställningskonst.
Bland hans roller märkas Shylock i ”Köpmannen
i Venedig”, Falstaff i ”Muntra fruarna”, Skule
jarl i ”Kungsämnena”, Osvald i ”Gengångare”,
Cyrano de Bergerac, Byggmästar Solness, Sang
i ”över förmåga”, Krogstad i ”Ett dockhem”
och Herodes i ”Salome”. F. var från 1889 g.m.
F.i). [G.Kg]A.L.
Fahnehielm, ätt, stammande från kaptenen
Peder Jönsson Kempe, 1647 adlad F. Dennes
sonsons son var nedannämnde F.i).
1) P e r Georg F., ämbetsman (1735—1816),
kammarrevisionsråd 1781, kammarrättsråd 1798, v.
president i Kammarrätten 1809. Genom en
fyndig uppslagsrikedom, som avsatte ett flertal
reformer, parad med omutlig rättrådighet gjorde sig
F. tidigt ett namn inom skatte- och
uppbördsvä-sendet. Under kriget mot Ryssland 1788—90
anförtrodd högsta uppsyn över krigskommissariatet
lät han för att stärka fältkassan utgiva anvisningar
på denna, vilka, försedda med F :s kontrasignerade
namnteckning (därav namnet ”f a h n e h i e 1 m
a-re”), förklarades gångbara som riksgäldssedlar. De
utsläpptes i 12 valörer upp till 2 rdr sp. Vid
fredsslutet befanns en summa av 1,307,460 rdr vara
utelöpande på detta sätt. Beslut om indragning och
inlösen av F:s ”sedlar” fattades av stats- och
krigskostnadsdeputationen vid 1792 års riksdag.
F:s kreditsystem beräknades ha tillfört
statskassan ett belopp på 170,000 rdr i ren vinst, beroende
på mängden av förkomna sedlar. Mindre
tillfredsställande förhållanden vid deras tillkomst hade
flera förfalskningar till följd (se Munck, A. F.). Th.
2) Anton Ludvig F., den föreg:s son,
ingenjör (1807—75), löjtnant vid flottans
mekaniska kår 1837, major 1854. Som uppfinnare
gjorde sig F. bemärkt bl.a. genom konstruktion
av självtändande minor 1833, dykarklädnad av
gummi 1839 och
patroner med elektrisk
tändning för
bergsprängning under
vatten 1843. 1854
förordnades han till
avd.-chef vid elektriska
telegrafverket, ledde vid
nedläggningen av
telegrafkabeln mellan
Sverige och Danmark s.å.
arbetet från svensk
sida och anlade därefter
som intendent över
elektriska
telegrafver
ket i n. distriktet en mängd telegraflinjer inom
landet. F. konstruerade 1846 tills, med majoren I. F.
v. Heland den första svenska elektriska
telegrafapparaten, som visserligen aldrig fick någon
praktisk användning men dock var konstruerad efter
fullt riktiga principer. [vS.jG.Sm.
3) Bernhard Otto F., den föregrs son,
ingenjör (1846—1911), utexaminerades från
Teknologiska inst:s fackskola för kemisk teknologi
1868; etablerade sig i Stockholm som
konsulterande ingenjör för anläggningar av cement-,
tegel- och kalkbruk 1874. F. gjorde sig även känd
genom ett flertal uppfinningar, bl.a. det s.k.
fahnehielmska ljuset, en tidig
föregångare till auerljuset.
Fahrende Leute [faTando låi’ta] (ty., eg.
”vandrande människor”), under medeltiden beteckning
på kringvandrande, ej alltid obildade gycklare och
spelmän, som i Tyskland redan under 1000-talet
synas ha utövat ett visst inflytande på diktningen
(s.k. ”Spielmannsdichtung”), särsk. som
förmedlare av stoff och motiv. Jfr Vagantpoesi.
Fa’hrenheit [-halt], Gabriel Daniel,
glas-blåsare och instrumentmakare (1686—1736), var
född i Tyskland (Danzig) men levde mest i
Holland och England. F. förbättrade termometern
genom att använda kvicksilver i st.f. sprit och
införde en ny termometerskala (se Termometer).
F.A.I., förk. för Fédération aéronautique
inter-nationale, Internationella luftfartsförbundet*.
Faia’ker, grek, myt., hos Homeros omnämnt
folkslag, vilket gudarna ofta uppges ha gästat,
bebodde ön Scheria; konung var Alkinoos, Poseidons
sonson. F. skildras som skickliga sjömän och
gästfria. Scheria är en fri fantasiskapelse,
idealbilden av en grekisk koloni.
Faiblesse [fäbläss’] (fra.), svaghet.
Faidherbe [fädärb’], L u c a s, nederländsk
arkitekt och bildhuggare (1617—97), byggde bl.a.
kyrkan Notre Dame d’Hanswyck i Mecheln. Lärjunge
till Rubens överförde han dennes måleriska stil
till plastiken.
Faidherbe [fädärb’], Louis Léon César, fransk
militär (1818—89), officer vid ingenjörvapnet
1842, tjänstgjorde i Algeriet, Guadeloupe och
Sénégal samt blev 1854 guvernör i Sénégal,
vilken koloni under F:s ledning betydligt utvidgades.
Brigadgeneral 1863 förflyttades F. 1865 till
Algeriet och blev i nov. 1870 divisionsgeneral och chef
för franska nordarmén. Efter att ha reorganiserat
denna stred han med en viss framgång mot
tyskarna vid Hallue 23/t2 s.å.
och vid Bapaume 2/i
—3/i 1871 men blev 19/i
s.å. i grund slagen av
general von Goeben
vid S:t Quentin. Efter
fredsslutet ägnade sig
F. som anhängare av
Gambetta åt politiken
och blev 1879 senator.
Han utgav ”Campagne
de 1’armée du Nord
en 1870—1871” (1871),
”Le Soudan franqais”
(1881—86) och ”Le Sé-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
